Operationen gick bra, och vi fick hämta henne redan tidig förmiddag. Hon var lite trött, men i övrigt tycktes hon må bra. ❤️ Vårt problem framöver är att veterinären inte sytt igen såret, eftersom en ny tand är på gång, och hon ska helst inte tugga på någonting under följande två veckor... inte ens mjuka leksaker! Det kommer bli problematiskt med en hund som vill tugga på allt, och hela tiden. Men operationen gick bra, och hon mår bra, vilket är jätteskönt!
Snoopy skulle idag vara på plats hos Arninge veterinärklinik väldigt tidig morgon för sin tandoperation, där hennes mjölktand med fraktur skulle tas bort. Vi ville inte riskera att sova över eller hamna i bilköer, så vi lånade husbilen för att redan vara på plats i går kväll. Vi sov helt enkelt på klinikens parkering, vilket var väldigt behändigt i morse. 😊 Operationen gick bra, och vi fick hämta henne redan tidig förmiddag. Hon var lite trött, men i övrigt tycktes hon må bra. ❤️ Vårt problem framöver är att veterinären inte sytt igen såret, eftersom en ny tand är på gång, och hon ska helst inte tugga på någonting under följande två veckor... inte ens mjuka leksaker! Det kommer bli problematiskt med en hund som vill tugga på allt, och hela tiden. Men operationen gick bra, och hon mår bra, vilket är jätteskönt! Rastaholm Det är varmt, och i stället för att åka hem kunde vi ta husbil till Ekerö där vi ställde oss på Rastaholms hamn där de har några få ställplatser. Vi vilade mest, men kunde även ta mysig promenader i och runt den lilla hamnen. Det blev stämningsfullt när mörkret lade sig och den varma belysningen tändes. 😊 Rekommendationen bryts direkt... Såklart plockar Snoopy upp en pinne bland det första hon gör på promenaden. Det kommer behövas ständig övervakning då hon inte får tugga på någonting den närmaste tiden... 😜
0 Comments
Ruffa mår bra, kanske lite väl bra med tanke på att hon fortsatt ska hålla sig lugn! :) Vätskeansamlingen har redan absorberats av kroppen, stygnen är borta och hon rör sig som vanligt. Ännu blir det bara korta rastningsvändor, krage eller body för att hon inte ska slicka på såret, och hon får fortfarande sova och vila på golvet – och de restriktionerna kommer vi ha ytterligare en vecka. Ruffa skulle nog inte hålla med om detta "larv", då hon har lite väl mycket energi och nog är rätt uttråkad av det påtvingade lugna livet... :)
Idag hade vi tid för att ta bort Ruffas stygn. Vi hade föregående kväll vid rengöring känt en mindre svullnad, kändes som vätska, långt bak på vänster sida. Så vi påpekade detta för veterinären som skulle ta stygnen. Den unga veterinären blev dock orolig, och ville bums skicka Ruffa till akuten. Först skulle dock blodprov tas; för att kolla hennes sänka och för att kolla blodkroppar (röda o vita). Vi skulle bli tvungna att vänta minst 1 timme för att provsvaren skulle bli klara. Där och då blev det helt plötsligt oroligt...
Ganska snabbt dyker dock Ruffas favoritveterinär upp i vårt rum, som ska ta över befälet!! :D (Hon jobbade på akuten idag). Ruffa blev glad! ❤️ Veterinären gör en snabb undersökning, och hon tror det bara rör sig om en ansamling med "sårvätska". Veterinären bestämmer, lugnt o sansat, att vi träffas kl 13 när provsvaren är klara. Då hinner hon även äta lunch under tiden. När vi kommer tillbaka efter 1 timme så berättar veterinären att provsvaren ser bra ut, så de indikerar ingenting. Sen tar hon med sig Ruffa till en kirurg, för att ventilera "vätskeansamlingen" och han är av samma uppfattning som hon. (Beaktat vad man har opererat etc) Men de tar ett prov på svullnaden, som kan analyseras om vi vill. (Det rann ut, men de ville täppa till direkt för att inte riskera att få in bakterier i det nygjorda sterila hålet). Sen passade de på att ta bort alla 1000 stygn och göra rent, och såret såg bra ut. Så när Ruffa kom tillbaka till vårt rum så hade de fixat allt. Vi kunde sedan ställa alla frågor vi hade; om fortsatt medicinering och råd om stillhet, tratt etc framöver. Vi fick även besked om provet från tumörerna, vilket visar lågmalign med liten risk för metastaser. Man kan ju läsa det lite olika, men veterinären tolkade det som ett positivt besked. Så vi väljer att göra det vi också! Nyligen ringde veterinären själv och berättade att provet på vätskan kommit, och det rör sig om sårvätska och inget annat. Så nu ska vi bara ha lite koll så att det inte blir massor av vätska som samlas, men det kommer att absorberas upp av kroppen till sist även om det kan ta tid.
Idag hade vi tid för att ta bort katetrarna, och det känns skönt då det innebär mindre risk att de ska fastna i något. Dessutom minskar risken för infektion. Såret ser fortsatt bra ut, och läkningen fortskrider som förväntat. Nu kan vi börja använda boddy så att Ruffa kan bli av med tratten oftare. :)
Idag har Ruffa själv lagt sig på rygg, och vi har i lugn och ro kunnat tvätta bort smuts och frätande sårvätska. Hon är piggare, och i morgon ska vi till veterinären för att ta bort kateteringångarna. Det ska bli skönt!
Ruffa är stoisk, o gnäller inte alls. Hon vilar eller sover mycket, men däremellan är hon nästan lite väl pigg. Men hon måste ju va stilla för att det långa såret ska hålla ihop.. Hon har ju fått ngt som många betalar dyrt för, en mycket åtstramad mage...
Idag, söndag, hade vi tid på Djursjukhuset för koll av såret. När veterinären kom in blev det ett mycket glatt och innerligt möte mellan Ruffa och henne. Det visade sig att veterinären tjänstgjort då Ruffa opererades. Och hon berättade vidare att Ruffa varit lite orolig och haft ont efter operationen, varför hon hade tagit med Ruffa till kontoret där hon hade fått sova (i stället för i bur som inte Ruffa ville). Så de hade haft mycket tid att umgås, till bådas glädje sa hon! :) Man blev ju tårögd; underbart med så personlig behandling på ett stort djursjukhus! <3
Ruffa har inte haft någon feber, slemhinnorna är fina och hjärtat slår lugnt och fint. Det stora såret ser ut att läka som önskat, även om det för en lekman kan oroa att blåmärken börjar uppstå runtom. Om inte Ruffa hade haft svårt att resa sig på bakbenen hade infarterna för de smärtlindrande sprutorna kunnat tas bort, men nu avvaktar vi några dagar med det. Som tidigare åker vi hem med förmaningen att Ruffa måste ta det lugnt, och röra sig så lite som möjligt. Och fortsätta ge henne medicinen hon fått, tempa henne samt hålla såret rent.
Ruffa har det tufft dagen efter operationen... Hon ligger länge på samma ställe, och hon har ont när hon ska använda bakbenen. Vid matdags försökte hon resa sig, men gav upp.. så vi får hjälpa till. Men hon äter med mycket god aptit, och vi fjäskar med lite godare mat vilket uppskattas! För övrigt handlar tillvaron mest om att ge sprutor, ge mediciner, ta febern etc. Hon vill rastas oftare, även en gång på natten, och då får man se till att hon tar det försiktigt. Billie har åkt iväg på egna äventyr och spenderar kvalitetstid med Ina, vilket underlättar avsevärt. :) Enligt rapporter har Billie gått in i höglöpet, och piper som en marskatt. Hon vill para sig med allt och alla, speciellt grannens tik som hon flirtar vilt med. Hon har även träffat på gårdskatten som inte är rädd för hundar och därför inte tog till flykten. Billie, som har lite väl utvecklat intresse för katter, blev förvånad och tog mötet med lugn och ro!!! Och hon har umgåtts med grannar, som gillat henne! :)
Idag fick vi hämta hem Ruffa på eftermiddagen, och det var en glad Ruffa som kom oss till mötes. ❤️ Hennes bakben darrade dock kraftigt, vilket var tecken på nervpåverkan och smärta, som de hade satt in medicin mot. Ruffa hade varit duktig, skällt lite på morgonen för att få komma ut och kissa. Men hon hade sovit bra, och haft god aptit. Vi fick även noggranna råd och instruktioner för den fortsatta vården hemma: – Inga trappor, soffor, sängar, bilbur och endast kort rastning. Eftersom såret är stort ska hon vara så stilla som möjligt – Hon har 2 stycken katetrar som fungerar där hon ska ges sprutor var 8de timme mot smärtor. Hon ska även ha kapslar mot nervsmärta och antiinflammatorisk medicin. – Febern ska kollas då och då – Såret ska kollas och tvättas 2 gånger om dagen – Hon har tid för sårkoll om några dagar, och stygnen tas om 10-14 dgr Hur skulle vi få henne därifrån? Vi hade tagit med en klädd bräda så att hon kunde gå upp till bilens baksäte, och ner på samma sätt. Men det skulle visa sig inte vara helt lätt att få Ruffa att inte hoppa... Idag, tidigt på morgonen, var det dags att lämna Ruffa på Södra Djursjukhuset där hon skulle opereras för sina juvertumörer. Hon var så glad, och som vanligt nyfiken, när hon följde med en djurskötare...
På eftermiddagen ringde kirurgen som opererat och berättade att operationen gått som planerat. Det hade blivit en stor operation då de hade tagit bort mycket vävnad... Nu hoppas vi att natten ska förlöpa bra, och att vi kan hämta henne i morgon! ❤️ Idag besökte vi Södra Djursjukhuset för att diskutera operation av Ruffas juvertumörer som hon har på sin vänstra sida. Hon är ju inte purung längre, snart 11 år. Men hon ansågs efter undersökning vara pigg och kry, röntgen visade inga metastaser i lungorna och blodprovet visade bra värden. Så det blir operation i början på nästa år. Lite läskigt, men skönt att det blir gjort!
Billie har fortsatt att halta på vänster bakben, som mest visat sig efter att hon vilat eller sovit. Eftersom hon är anmäld till 2 tävling (8 lopp) om några dagar stannade vi i Våxtorp för att besöka den rekommenderade djurkliniken där. Det vore bra om vi kunde få ett intyg på att Billie hade hälta, så att vi kunde stryka Billie från anmälda lopp med återbetalda anmälningsavgifter.
Även om de hade väntrummet fullt så tog sig veterinären Per tid för att kolla upp Billie. Han klämde och kände ordentligt och kunde konstatera att hon inte hade ont, men att hon gärna inte ville belasta fullt ut på det benet. Det var inget att oroa sig för, utan skulle ge med sig inom kort. Det troliga är att hon sträckte sig vid vårt klättrande i Hovs Hallar. Men det blir inga fler agilitytävlingar i Skåne..
Den 26 juli opererades Ruffa för misstänkta juvertumörer, och hela hennes högra juverrad togs bort. Den 9 augusti plockades stygnen bort och vi fick det glädjande beskedet att den efterföljande analysen inte visade något malignt.
I morgon har det gått 3 veckor sedan stygnen togs. Ruffa syddes dock dubbelt upp och har även självförintnande stygn, vilka även de börjar försvinna nu. Vi har fortfarande restriktioner om att hon ska ta det lite lugnt, men om ca 1 vecka ska hon börja kunna göra allt hon normalt gör! Det blir nog en koll med veterinären först innan vi återupptar vattenapportering och agilityträning... =) Naturligtvis är vi lättade att det har gått så bra. Ruffa är en fullvärdig familjemedlem, och en fantastisk sådan! Smolken i bägaren är att Ruffa inte kan få den valpkull som vi hade planerat för, och så gärna ville ha efter henne. Hon har ju bara 5 spenar kvar... Därför måste vi även göra andra besvikna; de valpspekulanter som visat sig vara väldigt intresserade av en valp efter Ruffa. Otroligt tråkigt naturligtvis, men glädjen att ha henne i livet är större! :D Idag var det dags att ta bort Ruffas stygn på Södra Djursjukhuset. Vi var minst sagt spända och oroliga eftersom vi skulle få patologens provsvar samtidigt...
Provsvaret från Ruffas knölar lyder i sin helhet: "En hel sidas juverrad med tillhörande yttre inguinallymfknuta för undersökning. Numrerar körtlarna 1-5. I körtlar nr 1 och 2 inga förändringar. I nr 3 multipla avgränsade noduliformationer varav några utgörs av duktala papillom och andra av duktal hyperplasi resp. lobulär hyperplasi. I körtel nr 4 fåtal noduli av lobulär resp duktal hyperplasi, och i körtel nr 5 två nodulärt utbredda adenoma complex, med tubuliformationer och stråk av myoepitel. En nodul av duktal hyperplasi uppträder även." "PAD: Duktala papillom, adenoma complex, duktal och lobulär hyperplasi" Som tur är finns en sammanfattning för den icke insatta i ovan vokabulär: "Sammantaget således inget malignt i juvervävnaden, och inguinallymfknutan visar normalbild." Vi fick beskedet; ingen cancer! Nu är det inte ens aktuellt att diskutera en andra operation förrän tidigast om två månader, och om den blir av behöver den inte alls bli lika omfattande. Ruffa var så otroligt duktig när alla stygnen skulle tas bort. Hon ville egentligen inte, men låg stilla och tålmodigt trots att vissa stygn satt hårt i såret. Men när det väl var klart krävde hon godis från burkarna hon lokaliserat med nosen... Minst 5 nävar lyckades hon få! =) Ruffa gjorde, som så ofta, intryck - hon är en ascool hund! :D Ruffas sår behöver skyddas i ung ytterligare 10 dagar. Vi hade med en body som veterinären godkände som ersättning till tratten! =) Hon bör ta det lugnt i ytterligare 10 dagar, då hon inte får hoppa eller rusa. Men långsamma stillsamma koppel promenader kan hon göra. Om ca 1 månad kan hon göra allt som hon normalt gör! Ruffa kom till Djursjukhuset med stor tratt, men kunde lämna i body! =) Vilken otrolig lättnad.... Tack för alla hållna tummar, tår och tassar - det hjälpte! ;) Ikväll firar vi! Och Ruffa också! ;) Nu har det gått en vecka sedan Ruffa opererades, och hon blir stadigt piggare. Även om hon vilar och sover mycket så märker man skillnad på henne när hon är vaken.
På en kort rastningsrunda fick hon syn på ett rådjur, och hade hon inte varit hårt hållen i koppel så hade hon rusat efter... När hon fick syn på en liten sheltie på långt håll blev hon så intresserad och glad, och ville inget annat än att skynda ikapp. Det börjar märkas att hon har en del överskottsenergi vid dessa tillfällen. Matte tog fram en vittringspinne ikväll, för att se om lite träning av anti-tugg skulle intressera Ruffa. Oh, så lycklig hon blev.. Hon fick först ta pinnen från handen för att hålla den stilla. Hon tyckte det var än roligare att få plocka upp den från golvet för att sedan hålla den stilla. Med sin uppdämda energi ville hon helst sätta tänderna hårt i den, och säkert gärna tugga, men Ruffa var så koncentrerad på uppgiften - och så glad över belöningen i form av en torrfoderkula av sin skonkost. Ruffa blev dock ihärdig och ville inte sluta träna, så det blev även ett mycket kort pass linförighet - vilket inte var det optimala med den stora tratten.... =) Men det var länge sedan vi såg henne så ivrig och lycklig i träning! :p Under hela tiden efter operationen har Ruffa varit lika matglad som vanligt. Hon äter med god aptit. Skillnaden har varit att hon inte tigger lika mycket, utan har legat kvar där hon legat. Förutom att Ruffa blivit piggare och kräver mer av denna anledning så har skötseln blivit lättare. Hon får sina mediciner (antibiotika och smärtlindring) morgon och kväll, såret kollas liksom tempen. Nu består omvårdnaden mest av att hålla henne så stilla som möjligt så att såret läker fint. Hon har blivit mer rörlig och kommer åt den allra nedersta delen av såret med tungan, och kanten på skärmen skaver andra delar av såret vid hennes försök att komma åt. Av denna anledning fortsätter vi att ha trosor på henne. På tisdag är tid bokad för att ta bort stygnen. Igår söndag hade vi tid hos veterinär för att ta bort katetrarna, och det smärtstillande plåstret är också borta. Hon får nu morfinliknande smärtlindring i tablettform.
Veterinären tog med Ruffa till en vårdavdelning där hon i samråd med annan veterinär tittade på såret och diskuterade mängden sårvätska. När veterinären kom tillbaka berömde hon Ruffa, och tyckte att hon var sååå otroligt snäll, lyhörd och samarbetsvillig! Hon hade skött sig exemplariskt under undersökningen. Kontentan blev att Ruffa ska gå på antibiotika, och att ett bakteriprov togs utifall någon annan behandling skulle visa sig behövas framöver. Vi fick direktiv att tvätta och massera runt hålet efter katetern, så att öppningen hålls öppen så att vätska kan rinna ut. Vi skulle även smörja med t ex idominsalva där sårvätska kommit i kontakt med huden, samt fortsätta att ta tempen dagligen. För att underlätta för magen bör vi fortsätta med skonkost, även om Ruffa blivit bättre. Så vi passade på att köpa ett bra foder som fungerar lika bra som annan skonkost. Idag måndag började vi oroa oss för att ingen sårvätska läckt ut trots att vi masserat och gnuggat såröppningen. Vi hade en uppsatt tid hos veterinären imorgon, tisdag, för sårkontroll - men vi åkte på vinst och förlust förbi djursjukhuset idag. Det såg ut att vara många hundar på kö, men de tog omedelbart in Ruffa (då hon var deras patient) för att kolla upp henne. Som tur var fick vi samma veterinär som tittade på henne igår, och hon kunde konstatera att såret såg bättre ut och att rodnaden var mindre. Hon masserade ordentligt och öppnade hålet, men inte heller hon fick ut sårvätska. Veterinären berättade att infektionsfasen efter skada eller operation normalt höll i sig tom dag 3-5, och att läkningsfasen tog vid därefter. Så troligen har Ruffas kropp kunnat fixa detta själv, även om vi ska fortsätta den påbörjade kuren med antibiotika. Vi bör också fortsätta våra massageförsök runt såröppningen ifall det uppstår vätska. Veterinären kollade även hennes öron, och de såg bra ut. Hon berättade att många hundar med hängande öron får öronproblem när de går med tratt länge. Vi tar nu därför av tratten i samband med att vi har henne kopplad när hon rastas. Man behöver dock vara uppmärksam, för såret börjar troligen klia i och med läkningsfasen och hon är snabb i sina rörelser... När vi hämtade Ruffa hade hon ett stort förband över såret, men redan dagen efter skulle vi ta bort förbandet i hemmiljö. Ruffas snitt är långt, och det kräver en hel del omvårdnad. Hon har mycket smärtlindring, så hon är lite för pigg i steget för sitt eget bästa. Dels har hon två katetrar i såret vari hon får smärtlindrande sprutor 3 gånger om dagen - vilket hon kommer att få av oss till på söndag. Hon har även haft ett mycket effektivt smärtlindrande plåster, med stark morfinliknande substans. I torsdags skulle vi även börja ge henne metacam, men eftersom Ruffa haft diarré under torsdag och fredag skulle vi avvakta med det. Vi har dagligen tagit tempen, och den har varit bra.
När vi hämtade Ruffa informerades vi om ett lindrigt ödem (vätskeansamling) i ljumsken på den opererade sidan. Vi skulle vara observanta så att inte vätskan sjönk ner så att benet svullnade. Vid behov kunde vi massera bort vätskan från benet. Detta har, som de förutsåg, blivit mycket bättre redan. Ruffas dåliga mage har krävt skonkost som givits i små, små portioner dygnet runt. Hon har behövt ut ofta, och husse har fått bära henne otaliga gånger. Det är tur att Ruffa är snäll och finner sig i det utan att sprattla och göra det svårare. Nu har hon inte behövt ut på nästan ett dygn, så förhoppningsvis har magen blivit bättre! Det läcker mycket blodblandad sårvätska ur en kateteringång, vilket gör att utlagda plädar och annat måste tvättas flera gånger per dag. I morgon har vi tid hos veterinär och det ska bli skönt att de kollar upp såret och infektionsrisker. Sårvätska är frätande, så den bör tvättas bort med koksaltlösning för att undvika hudirritationer. Tyvärr måste hon ha den stora tratten på sig hela tiden, då hon inte får komma åt såret och absolut inte det smärtstillande plåstret då det skulle ge henne livshotande doser. Vår plan med mindre krage och body funkar tyvärr inte... Vi har även tikskydd på henne då trattens kant skaver mot delar av såret när hon försöker komma åt. Veterinären ringde igår eftermiddag och berättade att operationen gått bra, och att Ruffa vaknat upp ur narkosen. Så skönt att höra! Hela juverraden på hennes högra sida är avlägsnad, vilket är ett stort ingrepp.
Idag fick vi hämta henne, och vi blev positivt överraskade när vi såg henne på långt håll när en skötare kom med henne från vårdavdelningen. Hon såg så glad och pigg ut. Det såg ut som Ruffa drog skötaren i släptåg, och inte tvärtom! =) Hon var troligen glad att komma ut ur buren, och ut på äventyr bland människor och hundar. :D Naturligtvis blev hon än gladare när hon såg oss... <3 Som vi trodde hade Ruffa inte varit helt nöjd med att ligga instängd på liten yta. Men skötaren hade inte uppfattat det som oro, utan mer som om Ruffa tyckte det var tråkigt... När de pratat med henne, eller kelat, blev hon nöjd. De hade givit henne lugnande medel, men det hade inte haft någon inverkan på henne. Innan vi lämnade fick vi mycket information om eftervården, och många nerskrivna anvisningar. Komplikationsriskerna som finns är blödning, inflammation, att såret spricker upp på grund av att det är stora drag i såret, vätskeansamling samt att det blir infektion. När vi gick mot bilen stannade Ruffa för att dricka ur en skitig vattenpöl. Vi ville dock hellre att hon skulle dricka vatten ur vår portabla vattenskål vi hade i bilen. Inte helt lätt för henne nyopererad på ostadiga ben och med stor tratt på huvudet... <3 Väl hemma ställde hon sig utanför hennes favoritgrannars dörr, för såklart ville hon hälsa på dem när hon nu var hemma! <3 Sen var hon rätt nöjd med att komma hem, och har mestadels legat och sovit. Ruffa ska helst inte gå i trappor och här i stan bor vi två långa trappor upp. Husse får bära henne i trapporna på ett speciellt sätt när hon ska rastas. För en stund sedan ställde hon sig vid dörren, och hon blev nerburen till bakgården. Där ställde hon sig och kollade runt en kort stund, sedan vände hon tillbaka mot bakdörren för att gå in igen utan att ha gjort något - och det var bara för husse att bära henne uppför alla trapporna igen... Idag lämnade vi Ruffa på Södra Djursjukhuset där hon just nu genomgår en stor operation, för att ta bort små knölar längs ena juverraden.
Vi har sedan april med jämna mellanrum besökt duktiga knölexperten Patricio för undersökningar av de knölar som Ruffa haft från och till sedan hennes dräktighet. Till en början kunde han bara känna två små misstänkta pluttetumörer neråt ljumskarna, övriga knölar var "hormonella". Han ville dock avvakta operationen för att se om fler misstänkta tumörer skulle uppstå, för att slippa upprepade operationer. Ruffa är skendräktig så det har inte varit så lätt att känna vad det är för knölar. Men nu finns det knölar längs med båda juverraderna, och vad det än är för knölar vill Patricio att de ska opereras bort... Han har varit försiktigt optimistisk! Vi märker ingen skillnad på Ruffa, hon mår hur bra som helst! Patricio tycker att Ruffa är i väldigt fin form, och blodproven visar väldigt bra värden - så han tycker att en operation är motiverad. Idag genomgår hon den första operationen av den högra juverraden, och om en månad eller så fort hon är återställd nog för ytterligare ett ingrepp opererar de den vänstra raden. Juvertumörer är mycket vanliga bland tikar och cirka 50% drabbas. Statistiskt sett är 50 % av de tumörer man hittar elakartade. Nu får vi hoppas på det bästa. Ruffa är rätt skeptisk till sjukhusdofterna (efter de många operationerna efter hundöverfallet när hon var 1 år), så vi fick ju tårar i ögonen när hon så glatt med viftande svans följde med veterinären för att sövas... Alltid lika positiv och förväntansfull, hon trodde nog det vankades godis! ;) Nu får vi tiden att gå, och håller tankarna i styr, genom att förbereda för Ruffas hemkomst. Sängar på golvet, nytvättade hundfällar, skapar mer utrymme för en trattförsedd hund, inköpt body... Tanken är att hon ska spendera natten där, men jag tror att vi måste vara beredda på att de ringer ikväll - ifall Ruffa saknar sin flock för mycket... De kommer att sätta in flera dräneringsslangar så att man kan spruta in direktverkande smärtstillande i hemmiljö. Snälla, håll tummar och tassar för att det går bra för vår älskade Ruffa! <3 Vi lade märke till att Ruffa blödde lite i sam-band med att hon kissade. Eftersom det inte är dags för löp blev vi fundersamma. Vi beställde en veterinärtid, och vi uppmana-des ta med ett urinprov. Det visade sig att Ruffa har förhöjt ph-värde, bakterier och kristaller i urinen. Hon ska nu äta penicillin i 10 dagar och äta ett speciellt foder i en mån-ad. Sedan får vi lämna in ett nytt urinprov för att kolla att allt ser bra ut. Ruffa är pigg och glad, och hade det inte varit mängder med vit snö ute så hade vi inte upptäckt detta. Det var även dags för en spruta mot kennel-hosta, så veterinären passade på att ge den. Det har blivit betydligt lättare att heta Ruffa. Hon har successivt blivit bättre och bättre. Igår kväll när vi besökte Albins var hon i sitt esse. Hon var leksugen, men oftast tog hon leksaker från Albin och gick till Albins matte för att uppmana till lek! :) Med Albin hade hon mest dragkamp, och det slutade oftast med att Albin drog en stående Ruffa från rum till rum! Även om han bara väger ett par kilo mer har Ruffa inte en chans hur hon än försöker. Nu går hon inte heller undan för att lägga sig, utan ligger mitt på golvet så att man får kliva över henne. Efter att inte alls ha hoppat upp i sängen nattetid sover hon där hela natten lång de senaste två nätterna. Energin börjar återvända och hon kan visa sig rastlös. Hon kan dra och slita i hennes egen lilla trasmatta som hon får märgben och annat kladdigt på, och placerar ut den med förhoppning att något gott ska serveras. Hon har inte fått tugga på något under veckan som gått för magens skull och det kliar säkert i hennes tänder. =) När jag igår tog fram klickern blev hon så ivrig att hon hoppade på mig, och all träning utförde hon med mycket energi. Jag tror hon är riktig hungrig efter att ha matvägrat och gått på diet i veckan som varit. I onsdags verkade Ruffa må mycket bättre och visade aptit på såväl lek som på mat. I ren okunskap serverades hon kokt kyckling och potatis. Nu i efterhand har jag fått lära mig att potatis kan ges efter operationer för att sköta tarmarna, men vid magsjuka är det direkt olämpligt då det är hårdsmält. Hon åt även på tok för mycket, vilket troligen var den bidragande orsaken till att hon mådde sämre dagen efter. I torsdags matvägrade hon helt, verkade ha ont och låg hela dagen. I fredags verkade hon åter igen aningens piggare, men någon aptit hade hon inte. Idag, lördag, mår hon betydligt bättre och hon verkar inte ha ont längre. Det blir dock bara korta rastningar i långsamt tempo och hon sover fortfarande väldigt mycket. Vi har träffat Albin någon timme varje dag eftersom hon tycks ha mått lite bättre under den stunden. Det är lättare att kunna avläsa hur hon mår vid dessa träffar, och det är tydligt att livsandarna sakta men säkert börjat återvända. Nu ikväll träffade vi en av Ruffas bästa vänner, som är polis, när hon jobbade. Ruffa blev jätteglad, och var så nyfiken och social som hon vanligtvis är, och hon tyckte det var väldigt spännande med studiebesöket i den stora polisbilen. Hon mådde hur bra som helst och lade huvudet i knät på en okänd kollega och tyckte det var jättemysigt med uppmärksamhet och kel. Men hon tyckte även det var spännande att se alla lampor på instrumentbrädan och titta ut genom den stora vindrutan. Väl hemma, efter den spännande utflykten, |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|