Även om Albin är den största retstickan så har även Ruffa den sidan. Finns det till exempel tuggben i närheten går hon outtröttligt och bär på dem i munnen. Det kan vara ben hon tidigare ratat, men finns det en annan hund i närheten ska hon ha dem. Om hon inte får uppmärksamhet går hon och slår lovar runt Albin så att han ska se vad hon har.
0 Comments
På kvällen efter senaste vattenapporteringen så uteblev Ruffas vanliga glada svansföring. Hon har alltid varit en otroligt glad hund, med en "happy tail", och det är bara när hon är lite uttråkad, fundersam eller fokuserad som hon har en korrekt, lägre hållen, barbetsvans. Trots lek och bus hängde nu svansen rakt ner. Även om klockan hade hunnit bli mycket fick Ruffa besöka sina favoritgrannar, och inte ens då höjdes svansen, vilket bekräftade misstankarna att något inte stod rätt till. (Svansen såg ungefär ut som på bilden intill). Begreppet vattensvans (water tail) har man läst och hört om, men med tanke på att det varit nästan 30 grader ute, och varmt i vattnet eftersom det är Mälaren hon badat i, så kändes det osannolikt att Ruffa skulle ha drabbats av det. Barbet ska ju klara vattenapportering i iskallt vatten trodde jag. Efter ett samtal till veterinär, via Agrias jourtelefonnummer, så bekräftades att Ruffa med största sannolikhet drabbats av just vattensvans. Veterinären sa sig inte kunna berätta varför och hur det uppstår eftersom det inte finns någon vetenskapligt belagd kunskap om det. Man vet inte om det beror på kyla eller fukt, och t ex hundar som klarar sig på vintern kan få det på sommaren. Man tror dock att vissa individer är känsligare än andra. Vad man dock vet är att det ofta är väldigt smärtsamt för hunden, och att man kan behöva smärtstillande. Någon annan behandling finns inte. Eftersom Ruffa inte visade några som helst tecken på smärta var beskedet att bara vänta ut det vilket kunde ta en vecka, och sen avhålla sig från bad i någon vecka. Nu verkar Ruffa, som tur är, ha drabbats lindrigt - för redan nästa morgon var svansen återställd. Men hon får avvakta ett par dagar innan hon får simma igen och det är nog klokt att se till att torka svans och svansrot efter baden framöver. Med tanke på "vattensvansen" som Ruffa drabbades av så har det blivit ett par dagar utan apportträning. Och för Ruffas del så innebär det att all simträning uteblir. Hon kan doppa tassar och huvud, men mer intresserad än så är hon inte av vattnet. Hon har ingen önskan om att bada om det inte finns något arbete eller lek inblandat. Hon nöjer sig med att strosa i vattenbrynet eller stå på bryggor och iaktta fågellivet. Återigen en dag med simskola, och nu kan Ruffa kalla sig vatten-hund eftersom hon lämnade badet med hedern i behåll! :) Hon skuttade själv ut i vattnet utan att tveka, och tycktes känna sig hur säker som helst. Ibland passe-rade det stora båtar och vågorna kunde bli rätt höga, men Ruffa brydde sig inte utan kastade sig i ändå! :) Det är otroligt skoj att hon hittat modet och lusten till att vatten-apportera, men än så länge är hennes simteknik inte fulländad! :) Hon glömmer bort bakbenen ofta, och oftast i samband med att hon vänder inåt land igen efter att hon har greppat apporten. Så ibland ser hon ut att få kämpa rejält med en nedtyngande bakre del! Jag tror man kan lösa detta genom att hålla henne lite under bröstet så att hon får kämpa för att komma iväg - för då verkar hon ta i mer med bakbenen för att få mer kraft. Det märks på henne att hon känner sig modig och stolt! :) Ruffa har hunnit bli 15 mån-ader och är fortfarande en väldigt snäll tjej, samtidigt som hon är en retsticka till-sammans med sin närmaste hundkompis Albin. Då är hon envis och det slutar oftast med att det är hon som har pinnen, leksaken eller hund-benet som det för tillfället är fokus på. Sen går hon runt och retas med det i munnen med förhoppningen om att hon ska bli jagad. Hon tycks älska att bli jagad. Det bor en äventyrare och "rymmare" i Albin och han försöker ibland få med sig Ruffa på äventyr, men då brukar hon oftast tveka efter ett par meter. Hon är än så länge en extrem flockvarelse och håller sig nära även om aktionsradien har blivit en aning större. Man undrar hur länge det kommer hålla i sig... Hon älskar sina leksaker, men gummisaker står inte högt i kurs. Hon vill ha saker av tyg och rep, och om de piper är det ett plus.Tyvärr älskar hon att lägga sig ner för att bita i sakerna, så de flesta leksaker ligger för det mesta i den undanstoppade "sjukhuskorgen". Det blir mycket som ska lagas - och så fort Ruffa får en chans så slinker hon in i klädkammaren, där "sjukhuskorgen" förvaras, för att Ännu en dag med simskola på agendan, och återigen behövde Ruffa lite hjälp på traven. Hon gick ut så långt hon bottnade men sedan tvekade hon. Men efter lite stöttning, som hon tycks få om hon får sällskap en bit ut i vattnet, så kom självförtroendet och hon ville aldrig sluta när hon väl börjat! :) När Ruffa för någon dag sedan stod och plaskade i vattenbrynet kom en cockerspaniel i sällskap med sin matte för att vattenapportera. För att inte störa fick Ruffa sitta på bryggan intill, och hon satt och skakade av iver när hon såg hur roligt vattenapportering kan vara. Efter en stund erbjöd sig kvinnan att låna ut sin vattendummy till Ruffa som då började våga sig ut på lite djupare vatten än vanligt. Det gav blodad tand eftersom Ruffa helt klart visade ett stort intresse, men inte riktigt vågade. Det var nog hög tid för simskola! Ruffa fick sele på sig och sen kavlades byxbenen upp och hon fick sällskap i vattnet. Med en hjälpande hand under bröstet började hon självmant simma mot den lockande dummyn. Efter det släppte tveksamheten och hon började själv simma varje gång vattenapporten kastades ut! :) Trots att den hamnade ganska långt ut ett par gånger tvekade hon inte. Det var jättekul och spännande, men det krävs nog ett par lektioner till för att få henne helt trygg i vattnet! :) Ruffa har gått en Rallylydnadskurs, i Stockholms kennelklubbs regi, under våren. Det var Katarina Strömberg, som är domare i sporten, som var instruktör. Eftersom Ruffa är snabb på att lära sig saker, och verkligen är följsam i lydnadsövningar hemma i köket, så verkade det vara som klippt och skuret för henne. Med på kursen var även Ruffas bästa kompisar Albin och Julia, och även om man var förberedd på att det skulle bli lite svårt att få Ruffa koncentrerad med dessa hundar i närheten så blev det svårare än jag någonsin hade kunnat tro. Ruffa tyckte det var helt onödigt att träna när hennes kompisar var i närheten, och hon lade sig platt på mage med längtansfulla blickar åt annat håll oftast. Om man dessutom adderar en matte som har svårt att på kort tid skilja på höger och vänster så är katastrofen ett faktum! :) Det tycktes inte hjälpa att "banvandra", för det uppstod tveksamheter ändå. Det har varit en tålamodsprövande kurs, och Ruffa har varit väldigt billig ett par gånger! :) Enligt Ruffa är andra hundar mycket roligare än all träning, med undantag för apportering. Det har hon nog alltid tyckt, men nu när hon blivit 15 månader så börjar hon uttrycka lite väl mycket egen vilja ibland! ;) Man insåg dock att varje tveksamhet från en själv, när man t ex begrundar momentet man precis ska till att göra, medför att man tappar kontakten med henne. Det var även svårt att hålla reda på kopplet till en början, vilket är obligatoriskt i nybörjarklassen. Vi fick även lära oss att sätta ihop banor själva, och sista gången fick vi Rallylydnad introducerades i USA år 2000, av Bud Kramer (en av agilityns upphovsmän), som ett alternativ till den traditionella lydnaden som upplevdes som alltför stel och militärisk. Den är inte heller fysiskt krävande, som t ex agilityn, så alla hundar kan delta. Det är en perfekt aktiveringsform men även en trevlig och rolig tävlingsgren. Nu har rallylydnad även hunnit etablera sig i Sverige, och redan nästa sommar kommer den första svenska officiella tävlingen att hållas. Du och din hund ska följa en bana med uppställda skyltar. På skyltarna visas instruktioner i text och bild för olika övningar som ska utföras. De ger också anvisningar om hur du ska gå för att komma till nästa skylt. Du och din hund går banan helt på egen hand och i egen takt, med hunden till vänster inom en halvmeter. På tävling noteras tiden, men endast för att kunna särskilja ekipage som hamnar på samma poäng. Rallylydnad kan tränas var som helst, när som helst och utan någon utrustning eller tillgång till speciella träningsplaner. Banan ska vara minst 15 x 20 meter, och i nybörjarklassen finns det totalt 31 skyltar som man behöver lära sig, men en bana består bara av ca 10-15 stycken av dessa skyltar. På en bana är 5 st stationära, dvs man stannar till och utför ett "stillastående" moment, och du och din hund förväntas utföra de olika övningarna nära skyltarna. I nybörjarklassen är hunden kopplad. Exempel på moment som ingår är sitt, ligg, stå, hunden ska sitta och föraren gå runt den, hunden går runt föraren, hunden ska vända runt åt höger medan föraren vänder åt vänster, slalom mm. Men det gäller att ha kontakt med hunden även mellan skyltarna. Föraren får prata och uppmuntra sin hund, gärna klappa i händerna eller på annat sätt förstärka samarbetet. Man får dock inte vidröra hunden och det ska utstråla glädje och samarbete under hela genomförandet. Bedömningen går till så att alla startar med 100 poäng, och sedan räknas det av för olika fel som görs under banan. För att bli godkänd ska ekipaget uppnå minst 70 poäng vilket krävs för att bli uppflyttad till högre klass. Man får 1 poängs avdrag vid t ex sträckt koppel, sned sits över 45 grader eller om hunden är ut position mer än 50 cm. 3 poäng dras om man behöver upprepa en övning, välter en skylt, ger hotfullt kommando mm. 10 poäng dras vid t ex felaktigt genomförd övning. Det är en bra träningsform för valpar och unghundar eftersom man tränar in vardags-/tävlingslydnaden på ett glatt och trevligt sätt. Eftersom hunden aldrig vet vilket moment som väntas så måste den vara uppmärksam. Den blir lyhörd, lydig och glad av att träna. Momenten är även till nytta i vardagen och eftersom träningen baseras på glädje och samarbete mellan hund och förare så skapar det bättre relation. Det blir även ett bra sätt för hunden att få arbeta och bli stimulerad. Det finns fyra klasser; nybörjare, fortsättning, avancerad och mästarklass. Rallylydnad, av Yvonne Öster, är en bra nybörjarbok - vilken vi har köpt. Uppdatering: En mycket detaljerad och bra grundbok är "Hundra % rallylydnad " som utgivits senare. Även om sommarvärmen kommit (så att det räcker och blir över) så visar Ruffa sig inte vara en vattenapport-erande hund vilket hon enligt rasbeskrivningen är! Hon som älskar att apportera på torra land går ut i vattnet tills mag-en blir blöt, men där tar det stopp. Sen försöker hon hitta andra vägar ut genom att ställa sig på stenar i vattnet. Efter ett tag blir hon frustrerad och börjar skälla.. På ängen däremot är Ruffa en glad och pigg apportör som aldrig tröttnar... Trekanten är en liten sjö som ligger i ett parkområde vid Liljeholmen i Stockholm. Runt sjön finns en mysig promenad-slinga längs strandkanten som bland annat för dig över små broar och förbi ett vattenfall. Det är oerhört lummigt och charmigt. Skaffar man fiskekort kan man fiska i sjön och få upp bland annat öring och regn-båge. Vintertid kan man åka skridskor på en plogad bana på isen. Runt sjön är det ett levande fågelliv och Ruffa fick väldigt mycket att titta på, bland annat sothönor och änder med ung-ar. Kanadagässen och hägern gjorde stort intryck och Ruffa satt helt stilla och iakttog dem. Det blev även ett dopp, men Ruffa var mest frustrerad över att hon inte nådde pinn-arna hon såg i vattnet. Den speciella frisbeen i tyg för hundar håller nog inte sommaren ut, så därför har det inhandlats en riktig frisbee för att se om den håller bättre. Ruffa glömmer precis allt annat när frisbeen kommer fram, och hon är outtröttlig. Hon tycker verkligen det är jätteroligt! Det kan till och med passera andra hundar utan att Ruffa bryr sig det minsta. Hon blir helt fokuserad på uppgiften! Ruffa har de senaste tisdagarna deltagit på en nybörjarkurs i Agility, där vi har fått träna på de enklaste hindren. För Ruffas del blev det även social träning eftersom hon mest av allt ville hälsa på och leka med de andra hundarna. Sammanlagt var det 9 hundar och vi fick redan från början förhållningsorder om att hundarna inte skulle hälsa på varandra. Det blev en nyttig läxa för Ruffa, och att acceptera det var nog den svåraste utmaningen för henne. Vi fick börja med att lära oss uppvärmningsövningar. Hundarna skulle lära sig att snurra åt båda hållen, och vi fick även lära dem att gå slalom mellan benen. Ruffa har lätt för att lära in "trix" och dessa övningar var inget undantag. För att bl a träna kroppsuppfattning fick vi låta hundarna hoppa upp på ett bord och sätta sig i ett antal sekunder. Vissa hundar behövde till en början mycket lock och pock, men Ruffa hoppade upp direkt. Vi fick prova på många sorters tunnlar; raka, böjda och den så kallade säcken. Av hindren De sista månaderna har pälsvården tagit många timmar i anspråk. Varje genomborstning har resulterat i en stor hög med väldigt mjuk och fin ull. Att komma ända ner till pälsbotten har stundom varit en utmaning och krävt tålamod! Jag hoppas detta har med åldern att göra, och att det är valppälsen som försvårar arbetet - så att det kommer att bli lättare framöver! :) När Ruffa ansågs ordentligt genomborstad blev det en nerklippning, och återigen gick det bra med distanskammen på 2.5 cm (i metall) på trimmaskinen. Med ett avbrott för kisspaus tog det dock nästan 3 timmar. För ett tag sedan träffade Ruffa på en valp på fem månader som heter Chilli. Det var en cockerpoo, blandras mellan cockerspaniel och pudel, som var väldigt pigg, nyfiken och orädd. Det blev en livlig stund tillsammans och Ruffa visade återigen att hon är duktig på att leka med valpar och mindre hundar. Efter en massa bus och kul ville Chilli inte alls bli kopplad och vandra vidare.. Ruffa och jag har en sak gemensamt. Vi dras till koloniträdgårdar! Jag njuter av den förväntansfulla grönskan och beundrar pioner och annat som blommar. Ruffa däremot smiter in på de små lotterna för att undersöka alla lockande gödseldofter! "Det luktar skit" har verkligen olika betydelser beroende på om man är människa eller hund! :) Ruffa har börjat lugna sig lite, och hon blir inte valptokig så fort hon ser andra hundar. Visst springer hon alltid fram och vill hälsa, men ibland kan hon tyck-as vara rätt nöjd med det. Men träffar hon någon av sina hundkompisar, som hon har känt länge, blir det fortfarande vild lek. Med pumin Tyra blir det mycket springa av på stora ytor, så de blir fort trötta! :) Det har blivit nya stigar under prome-naderna den sista tiden, och det har varit spännande för Ruffa. Nya miljöer och nya dofter. Längs vattnet är det klippor och Ruffa halkade i där det var för djupt för henne att bottna så att hon tvingades simma. När vi strax efteråt träffade på Loke, som hon är bekant med sedan tidigare, sprang de ner till vattnet och hon hoppade flera gånger i på djupare vatten. Jag vet inte om det var de nya mark-erna, eller för att hon var busigt glad tillsammans med Loke, som gjorde en skillnad - men nu har hon iaf tagit sin första simtur helt frivilligt! :) Loke var en av de allra första hundarna som Ruffa träffade som liten valp. Loke, som har hunnit bli 4 år, var inte alltför intresserad av den överenergiska lilla valpen han träffade då. Men nu när hon har vuxit upp till en väldoftande och stilig tjej är han väldigt förtjust och uppvaktar henne flitigt! :) Det står inte på förrän Loke ska bli pappa. Han har parats med en hona och valpar väntas i nästa vecka om jag har förstått det rätt. Spännande! Loke vars fullständiga namn är Aquatass Terrific Wind-mill är en välmeriterad hund och är såväl svensk som finsk, dansk och nordisk utställningschampion. Vi får hoppas att han en dag lär Ruffa hur hon ska bete sig i ringen! ;) |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|