Ruffa som inte brukar missa tillfällen till lek och bus fick dock boll på hjärnan, och hon väntade bara på en chans att få apportera. Även om hon inte har uppmuntrats speciellt med bollar och pinnar är hon verkligen jätteförtjust i sånt. Pinnar plockar hon upp själv hela tiden, och dyker det upp en boll eller annan leksak så blir hon helt fokuserad på det. De bolltokiga hundar jag träffat på är ofta tikar, och jag undrar om det kan ha något med kön att göra?
För ett tag sedan, när Wigor var i stan och hälsade på, tog vi en promenad i Sätra. Det var en underbar försommardag och hundarna hade kul. När vi passerade ängen stannade vi till och lät hundarna springa av sig. Inom kort dök det upp fler och fler hundar och till sist var det åtta hundar som sprang omkring, och lika många mattar/hussar. Det är något speciellt med att få se lösa och glada hundar leka med varandra!
Ruffa som inte brukar missa tillfällen till lek och bus fick dock boll på hjärnan, och hon väntade bara på en chans att få apportera. Även om hon inte har uppmuntrats speciellt med bollar och pinnar är hon verkligen jätteförtjust i sånt. Pinnar plockar hon upp själv hela tiden, och dyker det upp en boll eller annan leksak så blir hon helt fokuserad på det. De bolltokiga hundar jag träffat på är ofta tikar, och jag undrar om det kan ha något med kön att göra?
0 Comments
Den största utmaningen med Ruffa är att hon för tillfället vill springa fram till alla andra hundar. Som tur är har hon nästan bara träffat på glada hundar, så det är svårt att stävja detta beteende. Idag sprang hon ikapp ett par kelpie, och ägaren blev inte så glad på oss... Men det slutade med en trevlig gemensam promenad, och Ruffa fick återigen en trevlig stund med bus - som ju egentligen bara förstärker detta beteende. En man började leka med en fotboll i närheten och Ruffa och Saaga. Ruffa gav sig genast in i leken och lyckades göra en snygg brytning! :) Sen var fotbollsleken igång och de höll på länge. Både hundarna och mannen tyckte det var jättekul, och han sa efteråt att han just insett att han också ville ha en hund! :) 2010-05-27 (släkt ?) Nyligen träffade Ruffa sin kullsyster Saaga för andra gången sedan de lämnade Boden. När Ruffa fick se Saaga på avstånd sprang hon direkt dit och de började leka med ett våldsamt tempo redan från början. Helt klart känner Ruffa en samhörighet och hon vågar leka på ett sätt som hon annars bara gör med Albin, som hon också känner sig väldigt trygg med. De for runt med sådan fart att det var omöjligt att ta fram den medhavda picknicken till en början. De sprang som tokar, brottades intensivt och lät mer eller mindre "livsfarliga". De hade verkligen kul! Förra gången de träffades var det Saaga som var mest intensiv, men nu var det ombytta roller och Ruffa var den "tuffare" av de båda. De verkar ha otroligt roligt i varandras sällskap och det tycks aldrig bli för mycket - för båda vill hela tiden fortsätta att leka. Några andra hundar dök också upp i den fina försommarkvällen, bland andra en mellanpudel vid namn Danny. Senare blev det även ett kvällsdopp i viken intill. När en okänd hund började vattenapportera trodde jag att vi kanske skulle få se Ruffa och Saaga ge sig iväg ut i vattnet, men båda nöjde sig med att doppa magen för att sedan ställa sig och invänta hunden som simmat iväg för att hämta pinnen! När leken var slut efter ett par timmar var det två mycket trötta, men nöjda, hundar som skildes åt. Nu ska Saaga ge sig iväg till Finland över sommaren, men Ruffa ser fram emot många busiga stunder tillsammans i höst! :) Ruffa och Saaga är som två parhästar när de träffas - de håller ihop och lämnar sällan varandra. Leken är ganska tuff, och iaf Ruffa tar i som hon sällan gör annars. Sist vi sågs var det Saaga som var den pigga och drivande, men nu var Ruffa i högform och visade vilket krutpaket hon kan vara! :)
I syskonkullen var Ruffa den som verkade vara envisast och ha mest egen vilja. Som valp har hon aldrig varit rädd för andra hundar, utan har velat leka med allt och alla. Hon har växt upp och är fortfarande en glad och pigg hund med en positiv inställning till det mesta. Men det som utmärker Ruffa är att hon har en ödmjuk och försiktig sida också, och den blir allt tydligare. Det blir extra tydlig när hon leker med mindre hundar. Små hundar som varit rädda för lite större hundar visar ofta sitt tycke för Ruffa, och troligen beror det på att hon anpassar leken efter dem och tar hänsyn till att de är mindre. När hon kommer i lek med flera andra hundar, och speciellt när de är lite mindre än hon själv, så hamnar hon ofta lite utanför. Hon tycker det är jätteskoj och håller sig alltid nära, och vill inget annat än att delta i leken. Men hon blir lite försiktig och vågar inte riktigt delta med sitt annars väldigt lekfulla, och ganska burdusa, sätt. I Vinterviken häromdagen träffade hon på Benno (dansk gårdshund) som hon känner igen sedan valpkursen och de började leka. Efter en stund anslöt Vinston, en valp på 4 månader, och genast hamnade hon utanför. Benno fortsatte bara leka, men Ruffa tog ett steg tillbaka och deltog inte fullt ut. Det är precis som om hon inte riktigt vet vad hon ska göra. Om hon skulle dundra på med sin vanliga lek så skulle hon troligen köra över dem, och det är precis som om hon vet det! :) 2010-05-17 (hundkompisar) Vi har råkat träffa på Ruffas hundkompis Tyra ett par gånger i Vinterviken. Det blir alltid ett kärt möte och det blir garanterat roliga lekar. Eftersom det var rätt varmt ute sökte de, efter en stunds intensiv lek, upp den lilla skuggan som en smal björk gav. Men efter ett bad i viken var leken igång igen, och de två blöta hundarna såg ut som två gyttjebrottare. Flera hundar anslöt sig successivt, bl a storpudeln Eliott och portugisiska vattenhunden Loke. Dessa båda hanar började uppvakta Ruffa lite väl närgånget efter ett tag, och Ruffa stördes helt klart. Hon markerar direkt när det inte är lek hon blir uppvaktad till, och tjatar/skäller för att slippa det närgångna intresset. Hjälper inte det så drar hon sig undan. Men det blev en rolig eftermiddag med mycket lek. Ruffa hade kul, och det var lika roligt att titta på. Det är en fröjd att se hundar leka! :) Jag har aldrig tidigare upplevt årstidsskiftningarna som jag har gjort under året som har gått. Det går inte en enda dag utan att man är ute och promenerar. Som hundägare är man ute i alla väder, och man kan följa alla skiftningar dag från dag. Trots detta har det varit svårt att hinna med i den senaste tidens explosion i naturen. Man förundras över hur fort det kan gå. Det känns som om växtligheten börjar spira och grönska över en natt. Sommaren är snart här, men redan nu börjar en blöt Ruffa bli en allt vanligare syn. Hon tar varenda chans att doppa sig, även om de längre simturerna uteblir. Det blev dock några frivilliga simtag vid Vintervikens ångbåtsbrygga när hon skulle apportera en pinne! Albin tycker helt klart att fotboll är en roligare sport än frisbee. Det blev en jämnare lek där båda gav allt. Ruffa är bra på huvudspel, och satsar ofta på att nicka! :) Det blev en intensiv helg med mycket lek, bus och aktivitet som tog ut sin rätt. När Albin åkte hem på söndagskvällen gick Ruffa runt och letade ett tag innan hon lade sig ned på sina gamla vanliga plats och somnade hårt... Ruffa har varit sällskapsdam åt Albin i helgen. Det kändes extra viktigt att motionera dem ordentligt så att de inte skulle riva hemmet. :) En frisbee på den stora ängen fick dem att springa ordentligt. Ruffa är helt fokuserad på uppgiften och utstrålar tävlingslusta - hon ser till att vara beredd, och springer som ett lokomotiv med eld i baken. Hon gör även allt hon kan för att fånga den i luften, och lyckas ganska ofta. Albin däremot hoppar och skuttar ett tag innan han får upp farten, och får se sig besegrad av Ruffa ideligen fast han egentligen är snabbare. Ofta ger han upp när han ser att Ruffa är långt före, och de få gånger Albin lyckades vinna frisbeen är Ruffa där och snor den åt sig. Vid något enstaka tillfälle fick han äran att apportera den helt själv, och sprang med lyckliga skutt! :) Fåglarna har blivit intressantare för Ruffa, och hon ställer sig ofta i spejar-position för att tjuvrusa efter en stund. Ännu så länge riskerar ingen fågel att gå ett sorgligt öde till mötes, för hon är inte tillräckligt smart, smidig och snabb.. Vid en promenad nyligen sprang Ruffa ut i vattenbrynet med bestämda steg, och tycktes inte se svanen som höll till precis utanför. Ruffa tog sig allt längre ut, samtidigt som svanen simmade närmare land. Svanen burrade upp sig och fräste, men Ruffa avskräcktes inte det minsta. Jag, som har stor respekt för svanar, blev tvungen att locka Ruffa därifrån... När vi fortsatte vår promenad längs stranden följde svanen efter och hade noga koll på var Ruffa befann sig... Nyligen hade Svenska Pudelklubben en inofficiell utställning på Gubbängsfältet i Stockholm. Det kändes som ett lämpligt tillfälle att prova på att ställa ut och samtidigt kunna få ett utlåtande om hur rastypisk Ruffa är. Det kändes pirrigt, men det hela underlättades av stödet som en mycket trevlig lagottouppfödare, Lorraine, gav. Hon till och med lovade att visa upp Ruffa om modet svek i sista stund. Utan henne hade det kanske inte blivit någon utställning! :) Domaren, Patric Ragnarsson, var även han väldigt trevlig och underlättade det hela. Eftersom Ruffa var ensam i rasen var det bara att springa 2 varv och sen ställa upp henne för domaren, som började med att säga: "-Detta är en hund med många förtjänster ska du veta". Ruffa stod sen fint hela tiden och lät domaren känna och klämma. Helt klart var det jag, och inte Ruffa, som hade mest rampfeber - hennes svans var på topp och verkade tycka om uppmärksamheten! :) Det slutade med att vi fick två krussidulliga kokarder, "Hederspris" (HP) och "Bäst i ras" (BIR) och en påse hundmat, samt ett diplom med följande bedömning: "Välbalanserad tik på den större sidan. Välformat huvud med fina proportioner. Vackra mörka ögon. Välplacerade öron med bra storlek och bra bett med rejäla käkar. Bra hals. Harmoniska vinklar fram och bak med typiska låga hasor. Stram rygg. Utmärkt päls med korrekt lockig struktur. Bra ben och tassar. Rör sig balanserat. Utmärkt temprament. Välvisad." Jag andades ut eftersom jag trodde det hela var över och tackade för mig, men såväl domare som sekretariatet började skratta roat och förklarade att det inte var över för min del. Eftersom Ruffa fått BIR skulle hon upp i gruppfinalen där alla som fått BIR i grupp 8 (stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar) skulle delta. I väntan blev det lite pastasallad, men inser helt plötsligt att väntar på Ruffa i ringen. Jag fick brått och tyckte att Ruffa verkade lite loj så jag tog en köttbulle i handen medan jag hastade in i ringen. Det var inte det klokaste beslutet. Jag hann inte ge henne den, för alla hundarna skulle springa ett varv samtidigt. Ruffa och jag tog ett halvt extra varv av misstag eftersom vi sprang först och inte kunde se vad de andra gjorde. Sen skulle hundarna ställas upp för en sista bedömning, och precis när domaren passerar Ruffa så tar hon sats och hoppar upp för att norpa köttbullen som fortfarande låg i min hand! :) Det slutade med att hon fick ännu en kokard, "Bäst i grupp 3" (BIG3). Det jag i efterhand undrar över är hur Ruffa kan bedömas som stor med tanke på att hon är 53 cm hög, och alltså nära minimihöjden för rasen - men hennes kraftiga kroppsbyggnad kan nog ge ett större intryck. Jag har även fått höra att den trevliga domaren är "sträng" i sin bedömning och därför borde glädja mig lite extra åt hans fina omdöme! :) Efteråt blev det lite botanisering i ett stort tält med försäljning av det mesta man behöver till sin hund, och det var extra intressant eftersom urvalet var inriktat på pudlar och hundar med liknande pälsar. Kvinnan som hade affären lovordade tovutredaren "Les Poochs" utan att jag nämnt att den var en personlig favorit. Hon sa att det fanns många billiga kopior men att de inte alls höll samma kvalitet. Hon sålde även klippmaskiner och distanskammarna i metall som är så svåra att hitta. Man kunde köpa dem i hela set eller köpa styckevis. För den intresserade har de, förutom butiken i Morgongåva, även nätförsäljning och hittas på www.pudelparadiset.com. Vid en snabb titt så verkar inte Les Poochs finns med där, men det är nog bara att ringa om man är intresserad. Det blev en händelserik och intressant dag på många sätt. Det var skoj att det gick så bra för Ruffa, men av vad jag har förstått så får man räkna med att det inte behöver gå lika bra nästa gång! :) Det var i alla fall kul att se hur en utställning går till, och ännu roligare att kunna ringa sin uppfödare och berätta - det är ju trots allt hennes förtjänst, och ger henne ett kvitto på hennes avelsarbete! För mig är Ruffa underbar såväl med som utan tjusiga kokarder! :) Ruffas lugg hade blivit så lång och tjock att hon var tvungen att ha håret uppsatt i en tofs för att över huvud taget kunna se. Men det vore praktiskt, naturligt och fint att kunna ha pälsen naturell utan tofs. Frågan var om man skulle kunna ha lite längd kvar samtidigt som man ville att Ruffa skulle kunna se. Vi vågade inte klippa huvudhåret själv, utan for till en proffsklippare i närheten som vi blivit rekommenderade. Trots att han egentligen inte hade tid där och då hämtade han en karda och effileringssax, och klippte till Ruffa där hon stod. Han borstade fram allt hår på huvudet och kortade av det. Men sen kortade han ner det mycket på ett litet område mellan ögonen, runt själva ögonen samt på den övre nosryggen. Jag var lite tveksam till att det skulle bli så jättebra när jag stod och betraktade arbetets gång, men när jag fick se resultatet hade jag inte kunnat önska mig något annat. Han trollade verkligen med saxen. Ruffa har fortfarande hår ner på halva nosryggen, som standarden föreskriver - men hon kan se och vi kan lättare få ögonkontakt med henne! Jag förstod efter hand att mannen, Svante Frisk, är en internationell hunddommare och professionell hundtrimmare för utställningshundar. Han hade även närvarat vid mötet när rasen barbet presenterades för domarkåren för drygt 1 år sedan - och han visade tydligt att han lärt sig läxan. Han är den enda hitintills som Ruffa inte har behövt presenteras närmare inför, utan han såg att det var en barbet. 2010-05-03 (hundkompisar) Ruffa har, till hennes stora glädje, fått en egen frisbee. Efter att ha provat två enkla i plast, som hon bet sönder på första kastet, inköptes en frisbee på hundaffär. Hon älskar att jaga den, och hon hoppar högt för att försöka fånga den i luften vilket även lyckas ibland. När Albin varit med vid ett par tillfällen ger han upp i kampen mot den betydligt mer ihärdiga Ruffa. Men hans intresse har ökat, och han börjar se tjusningen med leken. De gånger han fångar den springer Ruffa dit och snor den bums och då ger sig Albin för det mesta. Eller så delar de broderligt på bytet! :) Det är en sport som tar ut sin rätt och hundarna blir trötta fort... Ett par gånger har vi oplanerat stött på Tyra (pumi) i Vinterviken. Där har hon och Ruffa kunnat sträcka ut på den stora gräsplanen. Även om Tyra är mycket mindre vinner hon kapplöpningar, och Ruffa måste ta till list för att hänga med! :) En hel kasse jordärtskockor följde med efter det senaste besöket eftersom Tyras matte har kolonilott där. Tack! :) Våren är här och allt börjar vakna till liv. Knoppar gror, vitsipporna lyser vita och det nyspirande gräset, liksom späda rötter, tycks tilltala Ruffa. Det blir en hel del promenader längs vattenlinjer och Ruffa svalkar gärna av sig, speciellt för att hämta pinnar och annat. Men fortfarande vill hon stå stadigt på bottnen. |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|