I år kommer Svenska Barbetklubben äntligen att ha en monter på rastorget efter tre års uppehåll, och Snoopy kommer att stå där i morgon. :-) Så här såg den ut nu i kväll innan den förväntade anstormningen av besökare i morgon. 😊
0 Comments
Via barbetklubbens hemsida kan man nu beställa sköna och fina t-shirts, och en massa annat, i en mängd olika färger. 😊
Numera har undertecknad fått titeln diplomerad avelsfunktionär efter att ha genomgått SKKs grundutbildning för avelsfunktionärer i ras- och specialklubbar! :) Utbildningen är uppdelad i två delar, varav den första delen är en 15 veckor lång distanskurs i hundavel och genetik som jag gick för något år sedan. Den andra delen är en uppföljande helgkurs där man fördjupar sig i olika frågor som är viktiga för en avelsfunktionär. Jag har varit aktiv i Barbetklubbens avelsråd sedan många år, och den genetiska kursen gav en bra inblick i bl a grundläggande genetik, kvalitativ & kvantitativ nedärvning, avelsmål och avel för olika egenskaper, DNA-tester, index och förståelse för de tumregler som finns för att undvika ökad inavel i populationer.
Du som vill veta mer i ämnet kan med fördel läsa boken "Hundavel i teori och praktik" av Sofia Malm och Åsa Lindholm. Via Svenska Barbetklubbens hemsida kan man, som intresserad av rasen barbet, komma i kontakt med barbetägare runt om i landet. Idag har Ingemar fått umgås med Ruffa och Billie, vilka gjorde ett bra jobb som ambassadörer för rasen. 😊 Det blev kel, trix och mycket godisätning, vilket uppskattades av alla! 😄
På Älvsjömässan, dagen innan Stockholms Hundmässa, kan man inte riktigt föreställa sig hur det kommer se ut i morgon - fullt med fina montrar, härliga hundar och folkvimmel överallt! :)
Även i år kommer barbet att ha en monter på rashundstorget. Det blir säkert jättefint när den är uppbyggd och klar! Och ännu bättre med hundar, som representerar rasen, på plats i montern! :) En barbet ska vara trygg, social och följsam enligt rasstandarden. Huruvida Billie är trygg och följsam kan vi diskutera :) men såväl Ruffa som Billie är mycket sociala. Vi hann inte promenera länge innan en kvinna med rullator dök upp, och hon ville inte sluta hälsa på hundarna. :) Strax därefter kom en annan kvinna som var nyfiken på hundarna, och de hälsade som de inte haft sociala kontakter på lääänge! :) Därefter dök det upp en tysk kvinna som pratade med hundarna. Vi förstod inget, men hundarna tycktes förstå henne! ;)
Idag åkte vi mot Stigmansgården vid Tivedens naturreservat där Svenska Barbetklubben under Kristi Himmelfärdshelgen firade sitt 10-årsjubileum som rasklubb. Det var många barbeter som anlände redan dagen innan festligheterna började, och det var jättekul att träffa andra barbeter. Billie tyckte att det var spännande att träffa på Brasse och Katelle vid den närliggande stranden.
Nya numret av Hundsport har kommit, och där skrivs det bland annat om Svenska Barbetklubbens rasmonter på Stockholms Hundmässa. På bilden syns Ruffa med husse och matte, Miranda och Berith, Juni och Gunilla, Marianne och Genie. I texten kan man läsa: "Svenska Barbetklubben var en av flera klubbar som premiärdeltog på mässan, och klubbrepresentanterna är entusiastiska. – Otroligt trevligt! Vi ville delta för att profilera vår ras lite mer. De flesta som kommer förbi vet inte vad en barbet är, berättar klubbens monteransvariga, Berith Abrahamsson, som rest till Stockholm ända från Jörn utanför Skellefteå enbart för att stå i montern. Intresset från publiken beskriver hon som "jättestort". – Vi har träffat massor av intresserade och fått sju nya medlemmar. Barbet är en liten ras i både Sverige och ute i världen, så vi behöver allt stöd vi kan få." Det är kul att vår lilla ras uppmärksammades av de 125 rasklubbar som fanns på plats för att visa inte mindre än 180 raser och rasvarianter. En omfattande barbetbok har givits ut till många rasentusiasters glädje; The Barbet Revealed - Getting under the curls of the ancient French water dog". Vi har beställt den, och den har nu kommit med posten! =) En av författarna är Elisabeth, som äger Ruffas moster Yatzie. Boken är full med tips samt många, många fina bilder. Dessutom har den en tilltalande layout. Extra roligt är det att bläddra i den då Ruffa finns med både här och där, då vi bidragit med bilder till boken - vilket många barbetägare i olika delar av världen har gjort. Den fina agilitybilden på Ruffa, som tagits av Emilie Ebler, är dock allra roligast att titta på! :) - I "Bokklubben Svalans Hundbok", utgiven 1975, finns överraskande nog Barbet med. Noterbart är att mankhöjden har höjts väsentligt de senaste årtiondena. I boken anges mankhöjden till 45-55 cm. Idag ligger standarden på 53-65 cm, och även om fransmännen är på gång att sänka standarden till 52 - 61 cm kommer de fortfarande att vara betydligt högre. Vidare står att läsa: Ursprung och användning: många lång- och strävhåriga raser har sitt ursprung i denna ras. Det är en mycket gammal, fransk ras, som antas vara förfadern till pudeln, bichon och briard. Vid mitten av vårt århundrade (1900-talet) var rasen nästan helt utdöd, och endast ett fåtal individer fanns kvar hos äldre jägare. Sedan 1970 har representanter för rasen, helt liknande beskrivningen av hunden från 1500-talet, åter visat sig på utställningar. Rasen används vid jakt på vattenfågel. Utseende: Huvud: runt, med bred skalle, kort, fyrkantig nos och markerat stop. Ögon: runda, mörbruna Öron: långa, tjocka, platt nedhängande Bett: saxbett Hals: kraftig och ganska kort Bål: bred, inte för djup bröstkorg och väl välvda revben Ben: ganska korta med god benstomme Tassar: stora, runda Svans: lång Behåring: ullig, lång, tjock och vågig med en tendes att bilda strängar och filtar Färg: grå, svart, ljust kaffebrun, smutsvit, vit och kastanjeröd, vit och svart Karaktär: temperamentsfull, intelligent, tillgiven, modig, outtröttlig, glad över vatten Varken den spanska eller italienska vattenhunden finns med i boken, men väl den portugisiska vars mankhöjd anges till 43-57 cm. För ca 30 år sedan var den franska och portugisiska vattenhunden nästan identiskt höga, men det var portugisen som var något större. Intressant att notera är att standarden är exakt densamma för den portugisiska vattenhunden idag, och således har barbet växt om sin "kusin". Den portugisiska vattenhunden står upptagen som bruks- och vakthund, med ett förflutet som jakthund, och anses vara stridslysten, energisk, lydig och enmanshund. Ruffa har aldrig stuckit iväg, med undantag av de två gånger som hon har fått upp spår av en hundkompis och gett sig själv i uppdrag att söka rätt på den. Hon håller sig fortfarande väldigt nära. Hennes främsta uppgift tycks vara att hålla flocken samlad, och ogillar när flocken skingras åt olika håll. Är man flera ute och går så håller hon sig i mitten och har koll på alla. Inomhus är hon likdan och följer efter för att alltid vara i närheten. Hon är aldrig i ett annat rum än man själv är. Och är människorna i olika rum brukar hon oftast lägga sig i mitten där hon har bästa koll. Jag tänker osökt på det franska uttrycket "Suivre quelqu’un comme (fait) un Barbet", att förförlja någon som en barbet. Vi har börjat ta Ruffas följsamhet för given och vågar alltid släppa henne fri - det enda som oroar är bilar och främmande, ilskna hundar eftersom Ruffa alltid vill springa fram till andra hundar trots de erfarenheter hon gjort. Nu är det mer en annan som vill försöka förskona henne från fler tråkiga händelser så att hon förblir den glada, naiva och optimistiska hund hon är. Den senaste tiden har hennes trygghetszon vidgats något, och hon har försvunnit ur synfältet ett par gånger - inte fullt lika mån om att gå i hasorna. Hittar hon något intressant i snön kan hon halka efter - och några enstaka gånger har hon fått upp något spår, eller känt vittring, och begivit sig in i skogsbrynet med iver och hög hastighet. De få gånger detta hänt är hon aldrig borta så länge att man hinner börja bli orolig! Men man kan ju ta det som en förvarning, och inse att man ständigt måste träna inkallning... Vi har verkligen letat efter ”rätt” hundras för oss. Med bordet och famnen full av hundböcker läste vi på. Vi vägde egna förutfattade meningar mot fakta, och våra förväntningar på en hundras mot realistiska möjligheter.
Vi hade bestämt oss för att läsa på med ett öppet sinne, men vi hade några önskemål. Vi ville absolut att rasen skulle ha ett vänligt och socialt kynne. En tuff vakthund eller en självständig viltjagare skulle inte passa in i vårat dagliga liv, utan bara göra det besvärligt. Ytterligare önskemål var att hunden skulle vara medelstor och om möjligt inte skulle fälla hår. Ju mer vi läste på så förstod vi att en fågelhund skulle passa oss. De behöver precis som alla andra hundar ha aktivitet för både kropp och hjärna, men de är avlade för aktivitet nära och tillsammans med sin ägare. Då de är ämnade för fågeljakt så är de även inställda på att kunna växla mellan korta intensiva arbetspass och vila, vilket gör att de passar bra i vårt moderna dagliga liv. Vad beträffar utseende så fick hunden vi letade efter gärna vara charmigt rufsig, men vi hade tummat på att kynnet trots allt var viktigast. När vi läste om barbet i texterna var det som att alla våra önskemål passade in. Det lät för bra för att vara sant. När vi sedan fick chansen att träffa en barbet, Yatzie, och dessutom gavs chansen att prata med hennes matte så bestämde vi oss. Vi ville ha en barbet! Nu gällde det bara att hitta en barbet. Rasen var ju i det närmaste utrotningshotad 2009 med c:a 600 st hundar i världen och av dem ungefär 50 st i Sverige. |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|