Igår fick vi så fina bilder på Ruffas pappa Arttu som bor i norra Finland. Arttu brukar tävla i freestyle med sin sympatiska matte Eeva, och då kan det se ut så här! =)
0 Comments
Ikväll har Ruffa och matte gjort debut på en inofficiell lydnadstävling på Norsborg Kennelklubb! =) Matte har varken tävlat inofficiellt eller officiellt tidigare - då hon tyckt det varit FÖR spännande. Matte har trivts ypperligt i rollen som tränare och coach, och var nöjd med att husse fick ta den jobbiga tävlingsbiten! =) Men i lydnaden gick inte det, då matte är den som tränat lydnad... Väl på plats var parkeringen full, och det var många ekipage som skulle vara med i olika klasser. Ruffa löpte, och var dessutom dålig i magen - så vi hade fått förhandsbesked om att Ruffa skulle starta sist. När det väl var dag så gick det över förväntan; matte gick åt rätt håll i kommenderingen, lyckades minnas när det var dags för läggande resp ställande som kommendering och mindes att efter varje avklarat moment ge Ruffa såväl verbal som fysisk belöning - vilket var den stora målsättning för dagen! =) Hur det gick? Den som tycker siffror är kul kan fortsätta läsa =) Platsliggning: 9 *) Tandvisning 10 Linförighet 8 Läggande 7,5 Inkallning 8,5 Ställande 9,5 Håll apport 8 Hopp över hinder 10 Helhet 8 Ruffa var inte med på platsliggningen pga löpet, men vi gjorde en på egen hand, och då drogs en poäng då sättandet var snett. Ruffa förvånade oss dock med att för första gången ever tugga på apporten. Apporteringen är ju, tillsammans med platsliggningen, normalt sett Ruffas stabilaste moment! =) Poängen slutade på 174,5 poäng, vilket på en officiell tävling hade inneburit ett första pris - och det känns fantastiskt! =) Vi har ju precis tagit upp lydnaden efter ett låååångt träningsuppehåll, och nu blev vi extra taggade att fortsätta träningen! En del moment kan Ruffa redan idag bättre på träning... Tänk att en träningstävling kan vara så peppande! =) Och slutligen; måste bara nämna Ruffa, som kom till oss som var helt obildade inom hundsportens värld - men som är så schysst och gör allt så enkelt för oss. Tänk vad mycket vi kunnat prova på och lära oss tack vare denna fantastiska tjej! Ruffa är en once-in-a-lifetime-hund! Heja Ruffa! =) Vi hade nästan glömt bort det, men som tur var kom det ett paket på posten... som påminde oss om Ruffas födelsedag! :-) Och Ruffa blev ju naturligtvis glad över att få vara med och öppna paketet... :-) Ruffa hälsar och tackar Mia med familj! :-) Hon är glad att nå'n kom ihåg henne....! :-) För övrigt blir det en tråkig födelsedag i år, och för första gången uteblir den traditionella pannkakastårtan (våffeldagen till ära). Det blir i stället vit fisk, överkokt ris, majsvälling och Pro-Kolin - eftersom Ruffa lyckats pricka in en rutten-i-kistan-dag på sin födelsedag. Idag har vi varit på Stockholms Hundsportcentrum och tränat lydnad tillsammans med Kerstin och hennes Fanetta och Prime. Det var skönt att kunna träna inomhus då det var kallt, blåsigt och ruggigt ute. Kerstin hade bokat en timme, och vi timmen direkt efteråt. När Fanetta tränade för elit-klassen fick Ruffa en viktig uppgift som störning ute på planen. I början hade Fanetta svårt att fokusera på träningen, utan ville till Ruffa hela tiden - men efter ett tag klarade hon störningen galant! =) För Ruffas del tränade vi mest på det moment som hon kan sämst i klass 1, vilket är inkallning. Ruffa kommer aldrig upp i den fart man vill ha. Vi tränade med mycket större avstånd än vi gjort tidigare, vilket höjde farten avsevärt. När farten var bra skickades en boll bakåt för Ruffa att jaga vidare på. Vid hopp över hinder arbetade vi med mycket kort avstånd till hindret, för att få Ruffa att "krumma" ryggen i hoppet - så att hon inte touchar i hindret med bakbenen. Vi kan i det fortsatta variera avståndet i träningen. Ruffas fotgående, vilket nog är hennes bästa moment, lämnade lite att önska idag. Hon satte sig aningen långt fram, och lade sig till med några sneda sättande jag inte sett tidigare. Vi får fortsätta träna halter och ingångar! =) Vi provade även några klass 2-moment. Vid skick över hopphindret hoppade Ruffa över och satte sig på kommando, för att sedan ta hoppet tillbaka och sätta sig fot. =) Det krävs en hel del träning för att det ska bli perfekt, men man såg att hon förstått momentet. Det kommer att krävas träning för att Ruffa ska springa med fart till rutan (en ruta om 3x3 som är uppmärkt med koner och plastband). Vi kommer nog att få prova olika metoder och se vilken som ger Ruffa mest fart. Idag provade vi att lägga köttfärs i rutan. I apporteringsmomentet i klass 2 ska hunden springa för att hämta apporten, och vi fick rådet att börja träna med längre avstånd till apportern - och undvika att sätta Ruffa i fotposition innan. Idag kunde vi hänga på en träningsgrupp i agility där det blivit ett avhopp. Det var skönt att träna inomhus, eftersom våren kom av sig. Vi byggde en hel bana, och den fartträning vi kört senaste tiden verkar ha givit utdelning. Ruffa sprang med bra fart den första rundan! =) Hon visade återigen att hon kan ta slalom mer självständigt än vi tror, och blir säkrare när hon får ta ingången själv. Vi inser dock att Ruffa är väldigt signalkänslig, så det gäller att hålla tungan rätt i mun - för hon följer minsta kroppsspåk man gör. Problemet är att man många gånger "visar" saker man inte är medveten om, eller inte haft för avsikt! =)
Idag har vi haft vår andra privatlektion för Anne Dahlin tillsammans med några träningskompisar. Ruffa visade upp sin allra bästa sida, och det fanns inte så mycket att anmärka på!!! Hon fick poängen 9,5-10 i många moment! =) Hon gick jättefint i fotgåendet, och lade sig, respektive stod, jättefint under gång. Apporteringen har hon inga problem med, inte heller hoppet, och hon klarade till och med en inkallning med acceptabel fart. Hon klarade ingångarna (när hon sätter sig i fot bredvid) jättebra överlag. Ruffas uppsättande från ligg kan dock vara lite raskare, och vi fick tips på hur man kan träna in detta med hjälp av en handtarget ovanför hennes huvud. Hon ska dutta i handen, och därmed få ett mer uppstudsigt upphopp, när hon sätter sig. Ruffa förstod genast vad övningen gick ut på, så vi får fortsätta träningen hemma. Vi bör ha ett nytt kommando på beteendet, så att hon inte faller in i gamla vanor sedan. =) Vi använde i stället mycket av vår coachningstid till att titta på några klass 2-moment i stället. För att få Ruffa att självständigt hoppa över hopphindret, utan att landa precis intill det, kan vi kasta en boll framåt precis när hon hoppar. För att hämta en kastad apportbock med mer fart är det bra om vi skapar konkurrens om apporten. Vi kan med kroppen och rösten tagga henne, och låtsas tävla om apporten. När Ruffa gripit apporten kan vi ropa "bra" när hon är på väg tillbaka - och belöna med godis/kasta en boll. Lydnadsträningen blir rolig när man får verktyg för att komma vidare! =) I agility ska hundarna springa över en lång balansbom, en gunga och ett högt A-hinder. För att inte hundarna ska skada sig (genom att t ex hoppa av från höga höjder) så måste hundarna ha tasskontakt med nedersta delarna av hindren, vilket kallas kontaktfält. Ruffa har förstått detta, och har ställt sig med framtassarna på marken medan baktassarna är kvar på hindret. Men något har gått fel i inlärningen, vilket har resulterat i att hon går sakta på balanshindret och i slowmotion sista biten ner mot kontaktfältet... Vi fick nyligen rådet att träna in targetmattan på nytt, så att targetmattan får ett så högt värde att Ruffa rusar dit. Så nu kapplöper vi till mattan, och tränar in den på nytt! =) Lade även till en "planka" som hon får springa på innan. Hoppas snart kunna sätta ett nytt kommando; "trampa" - så att vi kan sluta säga "ner", vilket i Ruffas huvud fått betydelsen "smyg"! =) På lydnadsplanen kändes inte Ruffa nog taggad för ett lydnadspass, då hon redan förbrukat en hel del energi på agilityplanen. Vi lekte lite med hopphindret i stället. I klass 2 skall hunden på kommando hoppa över hindret, för att på kommando sätta sig där innan hunden kallas tillbaka över hindret. Ruffa hoppar gärna över hopphindret, men hamnar väldigt snett och nära hopphindret. Jag kom på att jag ville träna med target (t ex en musmatta dit Ruffa vet att hon ska springa), men hade ingen sådan med. Därför lade jag en boll på andra sidan, och då hoppade hon såklart längre och rakt - och satte sig faktiskt på kommando också! :) Det blev ett kort träningspass på agilityplanen även idag, och vi såg till att enbart köra fartträning. Ruffa fick vänta vid starten, springa ikapp för att sedan springa förbi mot följande hinder på "fram-kommando". Det har gått väldigt bra, och Ruffa har bra med fart. Vi testade även att prova mer av distanshandling på slalomet, och hon sprang då själv mot slalomet och tog det säkert med hög fart. Ruffa klarar mer än vi tror! =) Idag har vi haft en rolig träningsdag tillsammans med Anette på Nacka Brukshundsklubb. Anette, en kompis som även var Ruffas första agilityinstruktör, styrde upp vår träning. Hon tyckte att Ruffa behövde ett riktigt fartträningspass eftersom hon sällan gasar på för fullt på tävling. Troligen har lite väl krånglig träning fått henne att sakta in farten. Vi satte upp raka kombinationer där hon fick gasa på för fullt efter en boll som kastades över hennes huvud bakifrån vid sista hindret, vilket även blev en bra övning för mer självständighet och "framåt-övning". Vi kollade även upp om extern belöning skulle fungera, men då sprang Ruffa mer eller mindre rakt "genom" hindren som en bullldozer.. :) Ruffa tappar huvudet när det står en extern belöning på spel, så en utlagd boll i slutet av kombinationen blev för svårt för henne. Slalom, som har kunnat gå lite långsamt på tävling, gick hur bra som helst. Hon gick klart alla pinnar, med bra fart, om föraren låg intill eller sprang ifrån henne. När föraren stannade och lät henne gå slalomet själv gick det dock saktare. Det blev en toppdag i ett otroligt härligt vårväder, och Ruffa njöt av all uppmärksamhet hon fick. Hon var pigg, glad, uthållig och jätteduktig! =) När Zac började närma sig året drabbades Zac av hälta som inte gick över. Efter veterinärbesök konstaterades osteochondros (OCD) i bogleder, vilket är en tillväxtrubbning i ledbrosket som oftast uppstår hos lite större hundar i den ålder då valpen växer som mest. Stackars Zac opererades vid Strömsholms Djursjukhus och matte har gjort ett fantastiskt jobb med rehabiliteringen! En tröst är att Zac, efter rehabiliteringen, troligen blir lika pigg, frisk och tålig som vilken annan hund som helst! Igår strålade Ruffa och Noukie samman på Nacka Brukshundsklubb. Noukie har verkligen växt på sig, och Ruffa ser ut som en liten skit bredvid henne! =) Efter en gemensam promenad hängde vi på lydnadsplanen, och båda hundarna fick träna lite. Det var roligt att se hur träningsvilliga och kontaktsökande både mor och dotter är! =) Noukie är dock påtagligt mer allert och fartig än Ruffa, vilket ju iofs tillhör en unghund. Men det är ju så roligt och tacksamt att träna en hund med härlig energi! =) Sedan flyttade vi oss till agilityplanen, där snön precis smällt bort. Vi satte upp ett hopphinder med en matskål (med köttbulle) på andra sidan hindret, och när Noukie förstått att hon skulle springa framåt så ökade vi på med fler hinder innan matskålen. Noukie var väldigt snabb så Tuva fick verkligen springa allt hon kunde för att hinna med! =) Både Tuva och Noukie var jätteduktiga! Vi började även träna på slalomingångar, där själva ingången (alltid från höger) är det viktiga. Även det gick jättebra! Ruffas matte och husse fick också träna lite med Noukie, vilket naturligtvis var jättekul. Tur att hon är så stor, för annars hade vi nog gömt henne under jackan och kidnappat henne! =) Tiden gick fort, och snart hade det gått flera timmar... och jag tror att vi alla åkte hem nöjda och glada. Det här blev ju lite av vår första "valpträff", och naturligtvis är det synd att avståndet försvårar riktiga valpträffar - det hade varit så kul med Ruffas alla valpar samlade. Vilken härlig lydnadsträning vi fick till utomhus idag. Vi hittade en lyxig plan på konstgräs och dessutom tittade solen fram. Ruffa var med på noterna, och vi börjar få till lekbelöningarna! =) För tillfället känns det som om det mer är jag än Ruffa som ska tränas, och huvudet är fullt av braiga råd och tips... Ruffa går dock fint i fria följer. Läggande och ställande under gång går också bra. Dock var hon tveksam till "situpp" efter läggandet, och kanske har hon inte riktigt förstått det momentet. Framifrån har hon inga problem med att sätta sig upp korrekt på kommando. Vi har börjat träna inkallningen med boll för att få mer fart, och vi har även så smått påbörjat träningen med att springa med fart till rutan. Kompisen Deia, det lilla pumitrollet, var också med på träningen - och hon imponerade stort! Hon har redan fina positioner i momenten som utförs med enorm glädje och fart. Hennes matte är så duktig, och har sådan koll på grundträningen. =) De fyrbenta tjejerna var så duktiga idag. De arbetade tyst och fokuserat trots av vi mot slutet delade planen med ett gäng fotbollsspelare. Det blev ett väldigt roligt och lyckat träningspass. |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|