I morgon har det gått 3 veckor sedan stygnen togs. Ruffa syddes dock dubbelt upp och har även självförintnande stygn, vilka även de börjar försvinna nu. Vi har fortfarande restriktioner om att hon ska ta det lite lugnt, men om ca 1 vecka ska hon börja kunna göra allt hon normalt gör! Det blir nog en koll med veterinären först innan vi återupptar vattenapportering och agilityträning... =)
Naturligtvis är vi lättade att det har gått så bra. Ruffa är en fullvärdig familjemedlem, och en fantastisk sådan! Smolken i bägaren är att Ruffa inte kan få den valpkull som vi hade planerat för, och så gärna ville ha efter henne. Hon har ju bara 5 spenar kvar... Därför måste vi även göra andra besvikna; de valpspekulanter som visat sig vara väldigt intresserade av en valp efter Ruffa. Otroligt tråkigt naturligtvis, men glädjen att ha henne i livet är större! :D