Även i år kommer barbet att ha en monter på rashundstorget. Det blir säkert jättefint när den är uppbyggd och klar! Och ännu bättre med hundar, som representerar rasen, på plats i montern! :)
På Älvsjömässan, dagen innan Stockholms Hundmässa, kan man inte riktigt föreställa sig hur det kommer se ut i morgon - fullt med fina montrar, härliga hundar och folkvimmel överallt! :)
Även i år kommer barbet att ha en monter på rashundstorget. Det blir säkert jättefint när den är uppbyggd och klar! Och ännu bättre med hundar, som representerar rasen, på plats i montern! :)
0 Comments
På Stockholms Hundmässa fanns tio barbeter på plats för att tävla om vinnartitlarna som stod på spel i utställningsringen. Ruffa var inte anmäld, och Billie har tyvärr underbett - men det var roligt att se de andra barbeterna på plats. Ruffas halvbror Hamlet utsågs till bäst i ras (BIR) och svensk vinnare. Etoilé blev bäst i motsatt kön (BIM). Det blev en hel del mingel, och återigen besökare som blev nyfikna på rasen! :)
Det var dags för rasklubbens exteriördomarkonferens och då husse var funktionär, och matte tjuvlyssnade i kulisserna för att kunna skriva ett reportage, fick Billie hänga på i brist på hundvakt till henne (Ruffa är än så länge lättare att lämna bort...).
Redan kvällen innan tog vi in på Scandic Hotell Infra City, och det blev ett spännande dygn för Billie - som bland annat fick agera sällskapsdam backstage till de barbeter som skulle visas upp inför domarna. Det var roligt att träffa andra barbetägare och dess hundar från Norge och Danmark som vi tidigare inte träffat. Det var nära att hon emigrerade till Norge då hon tycktes trivas i den flocken! ;) Men övriga flockar var helt ok de med! :) Det är roligt att Billie är så social både med människor och hundar! Så här ser en nybliven svensk champion ut! :) Och på "fikonspråk" får Ruffa titeln Svensk Utställningschampion (SE UCH). För den mer utställningsintresserade kan jag berätta att Ruffa även fått 2 CACIB, vilket man kan få på internationella utställningar. Det innebär i praktiken att hon fått 2 certifikat till att bli Internationell Uställningschampion. Men det krävs att hon får ytterligare 2 stycken från 2 olika länder. Och det måste ha gått minst 1 år från det första till det sista CACIB:et. Om Ruffa i framtiden skulle få ett cert på en dansk utställning skulle hon bli Dansk utställningschampion. Och detsamma gäller Finland och Norge. Nordisk Champion blir man efter att ha tagit championat i 3 nordiska länder. Nu har vi inga planer på en fortsatt utställningskarriär, men det är lite kul att förstå hur det fungerar i utställningsvärlden och begripa vad alla boktavskombinationer står för! :) I söndags var det dags för en utflykt till Eskilstuna där Ruffa skulle ställas ut på en internationell utställning. När vi kommit fram och hittat Ruffas ring så pågick bedömning av rottweiler. De var många och det drog ut på tiden. Man fick knappt plats någonstans i anslutning till ringen pga alla tält, och där fanns inga öppna ytor i närheten. När det äntligen var Ruffas tur gick det fort då hon var ensam i rasen. Domaren och sekreteraren log åt henne då hon såg ut att trivas, och de tyckte det var roligt med en så glad hund. Det slutade bättre än vi vågat drömma om och Ruffa fick återigen Bäst i ras, Ck, Cert och CACIB. Eftersom detta blev hennes tredje Cert så fick hon även sin Champion-rosett. Ruffa kan nu tituleras Svensk Utställningschampion! :) Domaren Carl Gunnar Stafberg gav följande omdöme: "Trevlig helhet. Mycket bra huvud. Lite ljusa ögon. Bra bett. Bra proportioner på kroppen. Bra bröstkorg. Bra vinklar. Rör sig ledigt. Utmärkt päls. Championat!" Ruffa har ställts ut 5 ggr på officiella utställningar, men hennes tre utställningar i år har alla resulterat i Cert - så det känns helt otroligt! Kanske beror det på att jag vågat mig på att försöka "frisyrklippa" henne! :) Vi avslutade utställningsdagen med en pick-nick varefter vi strosade runt lite. Vi bestämde oss dock för att inte stanna till gruppfinalen då det skulle dröja många timmar innan det var dags för Ruffas grupp. Vi var alla trötta, inte minst Ruffa, efter en lång, intensiv och händelserik utställningshelg! :) Idag har vi varit i Norrköping. Ruffa var anmäld till en internationell utställning där. Vi var tvungna att ställa väckarklockan tidigt! Väl framme träffade vi på 2 andra barbet-tikar som skulle in i ringen. Den vita Bianca som gick i juniorklass. Kul att få träffa den första svenskfödda vita barbeten! Därefter var det dags för Zanti och Ruffa i den öppna klassen. Det slutade med att Ruffa blev "Bäst i ras" och fick Ck, Cert och Cacib, dvs såväl nationellt som internationellt certifikat! Den finske domaren Eerola Tapio gav Ruffa följande omdöme: "Korrekta proportioner. Tillräckligt bred skalle. Ögon, öron och bett utan anmärkning. Bra bröstkorg och benstomme. Mycket bra vinklar. Korrekt päls. Rör sig rakt med bra steglängd." När bedömningen var klar fick vi träffa Biancas andra flockmedlemmar; barbeterna Dolores och Agnes. Det var riktigt kul att se Dolores då hon påminner om Ruffa i mycket. De är lite lägre och kompakta med lockig päls! Tillsammans såg de ut som två varelser som bättre passade in i Starwars som Chewbacca! :) Agnes såg ståtlig och vacker ut bredvid dem! :) Det blev mycket hundprat, och det var roligt att se hur bra hundarna fungerade tillsammans - en härlig, vänlig stämning! :) Wigor hade följt med som "sällskapsdam" åt Ruffa och han skötte sig lika bra som Ruffa bland alla människor och hundar. Vi hittade ett grönt område där vi kunde ha picknick medan vi såg alla lagottos som ställdes ut. Därefter blev det lite shopping i olika montar för att få tiden att gå. Finalpasset med alla rassegrare började kl 15, men Ruffas grupp 8 kom sist så det dröjde. När det var dags för vår gruppfinal så fick alla deltagande hundar samlas lite back-stage i en för-ring. Vi fick höra av en funktionär att det var då och där tävlingen i praktiken avgjordes. Domaren, Joanne Sewell från Australien, skulle gå igenom alla hundar och se dem springa en och en. Det var lite rörigt, och folk trängde sig före, så Karl-Johan (som visade Ruffa) fick stå väldigt länge med Ruffa i fin position innan det blev deras tur. Karl-Johan hade fått tipset att ha något riktigt gott i handen så han stod där med en köttbulle i handen när domaren kom fram till Ruffa. När hon omgående dök på Ruffa, utan att hälsa, backade hon. Domaren fortsatte att klämma på Ruffas huvud men Ruffa försökte ta sig ur greppet. Jag förstod inte vad som hände, eftersom jag aldrig sett Ruffa reagera så. Förklaringen var enkel: Ruffa var helt fokuserad på köttbullen och när det kom in en människa mellan henne och köttbullen hade hon inte lust eller förmåga att vara varken lydig eller social - hon ville ha köttbullen! :) Domaren trodde säkerligen att Ruffa var en asocial och skygg hund och tycktes dissa henne efter det. Lite synd, eftersom Ruffa därefter stod och sprang jättefint trots att det var rörigt i ringen när det var hennes tur. Därefter var det dags att äntra den stora ringen där det samlats en hel del människor. Domaren presenterades i högtalare och gjorde entré som en filmstjärna! :) Sedan fick en och en av de 14 ekipagen i gruppen springa in i ringen och göra ett "ärovarv" varefter de fick ställa upp sig. Domaren tackade då av flera ekipage, däribland Ruffa vilket inte var så konstigt med tanke på händelsen tidigare. Lite synd då hon skötte sig galant under hela finalpasset i övrigt! Men kul och lärorikt att få vara med om! :) Dagen bjöd på många överraskningar, såsom trevliga barbetmöten och många färglada rosetter! :) Vi kom hem sent och det var ett gäng trötta utställare som somnade den kvällen! Men vi hade ingen vilodag att se fram mot, utan äventyret fortsatte... Fortsättning följer! :) Igår var vi på den internationella hundutställningen, Stockholm Dog Show, i Vallentuna. Karl-Johan kände sig mogen att visa Ruffa själv - så denna gång hade vi inga "proffsiga handlers" att förlita oss till. Förberedelserna var nog inte de bästa, då jag så sent som dagen innan klippt henne. Det blev lite kortare än jag tänkt, och hennes frisyr hade en hel del kvar att önska - men tid till sista putsandet fanns inte!! ;) Det rådde högsommarvärme och på det platta flygfältet fanns det ingen skugga att finna. Det var otroligt många människor, hundar, tält och utställningsringar. Fyra barbeter var anmälda och vi ägare fick tid till att prata och umgås då rasen innan drog ut på tiden. Eftersom de flesta barbet-ägare bor så långt från varandra blir det inte så många chanser till att träffas. Det rådde en trevlig och stöttande stämning vilket var kul! Jag fick även beröm för min klippning av Ruffa, och att hon nu kom mer till sin rätt än hon gjort oklippt vid förra utställningen! Kul att höra, nu vågar jag klippa henne igen! ;) Först ut var hannarna Ture, i unghundsklassen, och Mio i championklassen. Därefter var det Ruffas tur i öppen klass innan det slutligen var dags för Funka i championklassen. Det blev Funka som drog det längsta strået och blev BIR (bäst i ras). Domaren, Monika Blaha från Österrike, gav Ruffa följande omdöme: "Excellent bitch. Very harmonic alltogether. Lovely head. Excellent neck and outline. Well springed ribs. Well angulated. Coat is changing. Moves with excellent drive." Ruffa ansågs vara "excellent" och "ck" (championkvalitet). Hon fick även "cert", samt reserv-CACIB. För den oinvigde kan jag berätta att 3 "cert" resulterar i titeln Svensk utställningschampion. Det gick bättre än vi vågat drömma om, och det känns hur kul som helst att hon fått sitt första certifikat! Som nybörjare i utställningsvärlden är det lika roligt varje gång man får en krusidullig kokard. Denna gång fick hon dessutom en pokal!!! :) Vi har varit på drop-in träning för den omtalade och hyllade Gerard O'Shea vars kurser i handling alltid är fullbokade. Cirka 25 hundar i alla storlekar, med olika mycket erfarenhet, hade samlats. Han startade träningen i ett rasande tempo, och inte blev det lugnare! För en novis, helt utan förkunskaper, kan det vara lite tufft att hänga med - det krävdes full koncentration. Men Gerard är underhållande, så det var lätt att hålla fokuset, och det blev en rolig och givande tillställning.
Han började med kontakt- och rörelseträning med löst koppel. Vi fick klappa våra hundar på baken 2 ggr, och ropa "hopp hopp", för att igångsätta springandet. Hunden får gärna springa något före föraren. När du stannar håller du i halsbandet och kliar under haken. Man använder inget godis eftersom det stressar och distraherar. Sen fick vi otaliga gånger springa för att ropa hundens namn och vända tvärt, och senare göra en 360 graders sväng med hunden. Var någon förare loj i sitt agerande så fick den veta det! Det skulle utstråla "action" om ekipaget. Gerard menar att en hund med attityd i ringen alltid kommer att dra till sig domarens blickar, så man behöver träna - Mamma, som varit med på Ruffas ut-ställningar i sommar, ville prova att ställa ut sin hund Wigor. Jag föreslog den in-officiella utställning-en på Gubbängen i Stockholm. Vi anmälde Ruffa samtidigt och tyckte att det kunde vara bra träning för såväl oss som henne. Det gick bra för Wigor; han fick BIR (bäst i ras) och HP (hederspris) och i gruppfinalen placerade han sig trea. Det var jättekul att se yrvädret sköta sig så bra i ringen! :) Sen var det Ruffas tur och vi bestämde att Karl-Johan skulle visa henne - så det blev premiär i utställ-ningsringen för honom! :) Ruffa fick BIR samt HP och innan grupp-finalen fick Karl-Johan lite tips på hur man kunde se lite proffsigare ut - genom att t ex hålla kopplet i hö-ger hand och även ha koll på var domaren stod när han ställde upp Ruffa. Det såg fint ut när han gick upp i gruppfinalen! :) Där möttes 5 olika hundar från grupp 8, och till vår förvåning vann Ruffa gruppen och fick BIG-1. I och med det skulle Ruffa upp ytterligare en gång i ring-en. I finalringen var det 8 hundar och bedöm-ningen tog tid. Det sprangs många varv, varefter en och en avtackades och fick lämna ringen. Ruffa fick dock vara kvar! :) Det slutade med att Ruffa vann hela tävling och helt otippat utnämndes till Best in Show. Det känns som en kul händelse för rasen eftersom barbet oftast har haft svårt att hävda sig i gruppfinaler. Nu var detta en inofficiell utställning, men jag tycker likväl att det är värt att fira! :) Domaren, Karin Linde Klerholm, gav Ruffa följande omdöme: "2 år. Rejäl tik med utmärkta proportioner. Bra bredd i skalle och nosparti. Fint uttryck. Utmärkt bett, utmärkt hals och förbröst och bröstkorg. Fint kors. Utmärkt vinklad fram och bak. Superkvalitet på päls. Vägvinnande rörelser runt om. Mycket trevligt temperament." Jag pratade lite med domaren efteråt och hon berättade att barbet börjar synas på utställningar och att hon för något år sedan dömt en utställning där hon haft 3 barbet. Så var det dags för Ruffas andra officiella utställning i Vallentuna. Linda hade erbjudit sig att vara hennes handler - vilket vi var väldigt tacksamma för. Den första utflykten vi gjorde efter att Ruffa anlänt som liten valp gick till djuraffären "Pets in Town" som Linda driver, och fortfarande idag är Linda en av de människor som Ruffa blir mest exalterad över att få träffa. Tyvärr förstördes dagen av ett kompakt ösregn. Orutinerade som vi är tänkte vi inte på att sätta på henne regnoverall eller åtminstone torka av henne med handduk. Dessutom var det dags för rasen barbet 1,5 timme senare än beräknat, vilket gjorde att Ruffa fick vänta drygt 2,5 timme innan det var dags att äntra ringen. Ruffa var så genomblöt att hon till och med började skaka sig medan hon sprang i ringen. Hon såg även ut att vara lite överenergisk, som hon alltid är efter bad och simturer! :) En eloge måste ges till Linda som inte visade något missnöje trots förseningen, dyngsur hund samt blöta kläder och skor! :) Först ut i ringen var dock en annan barbet som heter Mio. Han hade åkt från Leksand för att ställas ut. Hans matte var rutinerad och hade låtit Mio vänta i en bur under ett parasoll, och han sprang snustorr in i ringen. Det skiljer ca 10 cm mellan Mio och Ruffa i mankhöjd, och i sitt våta tillstånd såg Ruffa verkligen pytteliten ut i jämförelse! :) Mio lämnade ringen som nybliven svensk champion, och blev även bäst i ras. Det var roligt att få träffa andra barbetägare och att få se en barbet-hanne för allra första gången. Det hade varit jättekul att få se dem leka ihop, men man tänkte inte ens tanken i det vädret. Domaren Hans Almgren gav Ruffa excellent i kvalitetsbedömningen. "Bra könsprägel. Runda mellanbruna ögon. Långa väl ansatta öron. Kort tillräckligt stark hals. Något lång i länden. Kunde ta för sig bättre fram. Stabilare frambensrörelser önskas. Lågt ansatta haser. Tillräckligt slutna lockar. Bra svärta i kroppspälsen. Något högt buren svans. Något framplacerad skuldra och överarm." På hennes förra utställning denna sommar tyckte domaren att hon var lite låg men hon ansågs däremot ha välformad kropp och sunda rörelser. Man tycker att det är lite märkligt när domare kan göra så olika bedömningar... Idag har Ruffa haft officiell utställningsdebut på "Stockholm International Dog Show" i Vallentuna. Ruffa var i rätt fin form så sent som i förrgår, men igår vaknade jag med en hund i sängen som stank! Hon måste ha rullat sig i något, och det blev nödvändigt att tvätta henne igen. Efter att hon även vattenapporterat igår på eftermiddagen tovade sig tyvärr pälsen rejält och det krävdes mycket borstning, vilket resulterade i ett fluffmonster! :) Inte något perfekt skick att visa henne i, men så fick det bli! Genom en bekant hade vi fått kontakt med en tjej, Cathrin, som gärna ville hjälpa till med att visa Ruffa. "Mattemamma" och Bosse tog henne ut till Vallentuna på morgonen för att där mötas upp av Cathrin som blev en räddande ängel för noviser i utställningssammanhang. Cathrin fick genast bra kontakt med Ruffa, och att de trivdes i varandras sällskap gjorde det hela ännu roligare. Det var totalt tre barbeter anmälda, och i öppen klass var det Ruffa och hennes moster Yatzie som ställdes mot varandra. När Ruffa äntrade ringen begärdes mätstickan fram för att mäta Ruffa. Barbeter får som minst ha en mankhöjd av 53 cm*. Tyvärr vet vi inte vad hon mättes till, men jag tror att Ruffa är ca 54 cm. Cathrin var imponerad av Ruffa som inte alls reagerade på mätningen utan stod helt stilla. Ruffa fick "excellent" i kvalitet och hennes omdöme blev: "Aning lång i kroppen. Kunde vara lite högre. Kraftigt huvud. Prima bett. Bra benstomme. Välformad kropp. Bra päls. Sunda rörelser. Bra temperament." Yatzie drog dock det längsta strået i konkurrensklassen och fick ställas mot Funka, som ställdes ut i unghundsklassen. Funka vann och fick certifikat medan Yatzie fick reservcert. Det blev inga utmärkelser eller krussidulliga kokarder för Ruffa denna gång, men det blev en lärorik dag. Ruffa, som alltid har tillbringat alla dygnets timmar med sin flock, har tidigare varit svår att lämna bort pga hemlängtan. Idag har hon njutit av dagen utan sin flock. Hon har älskat all uppmärksamhet och varit otroligt foglig enligt alla. Hon har uppträtt stabilt och glatt med en handler som hon inte har träffat tidigare. När resten av hennes flock dök upp, precis efter att hon lämnat ringen, blev hon glad - men ganska snabbt vände hon sig till sina nya vänner för uppmärksamhet och godis! :) Jag tror att dagen har varit lärorik och bra för hennes självförtroende, och jag tror att hon är på väg att bli mer självständig! Jag kan inte nog tacka alla som hjälpte till för att ge Ruffa en bra dag och göra utställningen möjlig! Ett extra stort tack går till Cathrin. Alla som såg Cathrin och Ruffa i ringen har berättat hur duktig Cathrin var och hur fint Ruffa svarade. Jag hoppas det blir fler utställningar och att hon har lust att visa Ruffa igen! :) * Idag ska tikarna mäta 53-61 cm, men i Frankrike - där de anger rasstandarden - är de visst på väg att sänka mankhöjden till 52-56 cm. Det är inte officiellt ännu, men i Frankrike ska visst domarna redan nu börja ta det i beaktande vid bedömning. För hanarna ska visst de nuvarande måtten 58-65 ändras till 56-61 cm. NNu har det gått dryga halvåret sedan Ruffa klipptes ner helt, och det blir intressant att se före- och efterbilder. Bild 1, den översta bilden, togs för ett år sedan. Ruffa är 1 år och pälsen på huvud och svans har aldrig klippts. Om jag inte minns fel hade det gått ca 5 månader sedan pälsen på kroppen trimmats ner till ca 3 cm längd. Bild 2, som togs för drygt ett halvår sedan, visar Ruffa efter att hon klipptes kort hos en professionell hundtrimmare. Trots att hon kom att se väldigt otypisk ut för rasen så var det nödvändigt eftersom hennes päls var väldigt ojämn och sliten - pga sårområden, stress och mediciner i samband med det olyckliga överfallet hon var med om. Hon kom efter klippningen att se ut som en helt annan hund, och jag undrade hur lång tid det skulle ta innan hon såg "normal" ut igen. Man läser ju ofta att man ska låta pälsen på barbetens huvud och svans vara, eftersom det håret växer långsammare. Bild 3 visar Ruffa idag. På drygt sju månader har pälsen på kroppen börjat bli lång igen, och är ca 14 cm som längst. På hjässan är det 12 cm medan skägget är 10 cm. Håret på nosryggen är det som växer långsammast och mäter idag 8 cm. Pälsen på svansen har växt ut fortare än jag trodde, men är svårare att jmf med måttbandet eftersom den inte klipptes riktigt kort. Summa summarum: Det som verkar ta tid att växa ut är helt klart håret på nosryggen. Den korta, lockiga pälsen krullar även ihop sig och det kommer att ta tid att få den rastypiska mustaschen. Håret på öronen håller inte heller rasbeskriven längd - man ska kunna dra öronhåret fram och förbi nostryffeln. Har man tänkt att ställa ut blir det extra viktigt att inte klippa nos/mustasch samt öron. Håret på huvud samt svans bör man också vara försiktig med. Nyligen hade Svenska Pudelklubben en inofficiell utställning på Gubbängsfältet i Stockholm. Det kändes som ett lämpligt tillfälle att prova på att ställa ut och samtidigt kunna få ett utlåtande om hur rastypisk Ruffa är. Det kändes pirrigt, men det hela underlättades av stödet som en mycket trevlig lagottouppfödare, Lorraine, gav. Hon till och med lovade att visa upp Ruffa om modet svek i sista stund. Utan henne hade det kanske inte blivit någon utställning! :) Domaren, Patric Ragnarsson, var även han väldigt trevlig och underlättade det hela. Eftersom Ruffa var ensam i rasen var det bara att springa 2 varv och sen ställa upp henne för domaren, som började med att säga: "-Detta är en hund med många förtjänster ska du veta". Ruffa stod sen fint hela tiden och lät domaren känna och klämma. Helt klart var det jag, och inte Ruffa, som hade mest rampfeber - hennes svans var på topp och verkade tycka om uppmärksamheten! :) Det slutade med att vi fick två krussidulliga kokarder, "Hederspris" (HP) och "Bäst i ras" (BIR) och en påse hundmat, samt ett diplom med följande bedömning: "Välbalanserad tik på den större sidan. Välformat huvud med fina proportioner. Vackra mörka ögon. Välplacerade öron med bra storlek och bra bett med rejäla käkar. Bra hals. Harmoniska vinklar fram och bak med typiska låga hasor. Stram rygg. Utmärkt päls med korrekt lockig struktur. Bra ben och tassar. Rör sig balanserat. Utmärkt temprament. Välvisad." Jag andades ut eftersom jag trodde det hela var över och tackade för mig, men såväl domare som sekretariatet började skratta roat och förklarade att det inte var över för min del. Eftersom Ruffa fått BIR skulle hon upp i gruppfinalen där alla som fått BIR i grupp 8 (stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar) skulle delta. I väntan blev det lite pastasallad, men inser helt plötsligt att väntar på Ruffa i ringen. Jag fick brått och tyckte att Ruffa verkade lite loj så jag tog en köttbulle i handen medan jag hastade in i ringen. Det var inte det klokaste beslutet. Jag hann inte ge henne den, för alla hundarna skulle springa ett varv samtidigt. Ruffa och jag tog ett halvt extra varv av misstag eftersom vi sprang först och inte kunde se vad de andra gjorde. Sen skulle hundarna ställas upp för en sista bedömning, och precis när domaren passerar Ruffa så tar hon sats och hoppar upp för att norpa köttbullen som fortfarande låg i min hand! :) Det slutade med att hon fick ännu en kokard, "Bäst i grupp 3" (BIG3). Det jag i efterhand undrar över är hur Ruffa kan bedömas som stor med tanke på att hon är 53 cm hög, och alltså nära minimihöjden för rasen - men hennes kraftiga kroppsbyggnad kan nog ge ett större intryck. Jag har även fått höra att den trevliga domaren är "sträng" i sin bedömning och därför borde glädja mig lite extra åt hans fina omdöme! :) Efteråt blev det lite botanisering i ett stort tält med försäljning av det mesta man behöver till sin hund, och det var extra intressant eftersom urvalet var inriktat på pudlar och hundar med liknande pälsar. Kvinnan som hade affären lovordade tovutredaren "Les Poochs" utan att jag nämnt att den var en personlig favorit. Hon sa att det fanns många billiga kopior men att de inte alls höll samma kvalitet. Hon sålde även klippmaskiner och distanskammarna i metall som är så svåra att hitta. Man kunde köpa dem i hela set eller köpa styckevis. För den intresserade har de, förutom butiken i Morgongåva, även nätförsäljning och hittas på www.pudelparadiset.com. Vid en snabb titt så verkar inte Les Poochs finns med där, men det är nog bara att ringa om man är intresserad. Det blev en händelserik och intressant dag på många sätt. Det var skoj att det gick så bra för Ruffa, men av vad jag har förstått så får man räkna med att det inte behöver gå lika bra nästa gång! :) Det var i alla fall kul att se hur en utställning går till, och ännu roligare att kunna ringa sin uppfödare och berätta - det är ju trots allt hennes förtjänst, och ger henne ett kvitto på hennes avelsarbete! För mig är Ruffa underbar såväl med som utan tjusiga kokarder! :) |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|