När vi hämtade Ruffa informerades vi om ett lindrigt ödem (vätskeansamling) i ljumsken på den opererade sidan. Vi skulle vara observanta så att inte vätskan sjönk ner så att benet svullnade. Vid behov kunde vi massera bort vätskan från benet. Detta har, som de förutsåg, blivit mycket bättre redan.
Ruffas dåliga mage har krävt skonkost som givits i små, små portioner dygnet runt. Hon har behövt ut ofta, och husse har fått bära henne otaliga gånger. Det är tur att Ruffa är snäll och finner sig i det utan att sprattla och göra det svårare. Nu har hon inte behövt ut på nästan ett dygn, så förhoppningsvis har magen blivit bättre!
Det läcker mycket blodblandad sårvätska ur en kateteringång, vilket gör att utlagda plädar och annat måste tvättas flera gånger per dag. I morgon har vi tid hos veterinär och det ska bli skönt att de kollar upp såret och infektionsrisker. Sårvätska är frätande, så den bör tvättas bort med koksaltlösning för att undvika hudirritationer.
Tyvärr måste hon ha den stora tratten på sig hela tiden, då hon inte får komma åt såret och absolut inte det smärtstillande plåstret då det skulle ge henne livshotande doser. Vår plan med mindre krage och body funkar tyvärr inte... Vi har även tikskydd på henne då trattens kant skaver mot delar av såret när hon försöker komma åt.