Ruffas pappa Arttu skickar bilder från Finland där han visar upp sig i Freestyle. =)

Bild på Ruffa och Mio under själva hängningen.

Dag 19 i löpet var det dags att låta Ruffa och Mio träffas. Tycke uppstod genast. De hade inte ögon för något annat än varandra. De uppvaktade varandra och lekte ivrigt. 

Att Mio var villig rådde ingen tvekan om, och Ruffa såg mycket villig ut hon också. Hon ställde upp sig och vek svansen åt sidan. Mio fick göra vad han ville, så länge han inte klev upp på henne. Då vände hon sig om mot honom, men lät honom fortsätta uppvakta henne. Värmen och leken tog ut sin rätt, så vi avbröt för att låta hundarna vila. Vi åkte ner till Siljan för att låta Ruffa fick svalka av sig. 

När hundarna fick träffas igen efter någon timme fortsatte leken, men vi tog in dem i ett svalt källarplan. Det dröjde inte länge förrän det blev en parning. Det blev en ordentlig "hängning" och de satt fast under ca 30 min.

På kvällen fick Ruffa och Mio träffas igen. De hade återigen lust, och parade sig ganska omgående ute i trädgården. Denna gång "hängde" de i ca 15 min.

Med tanke på att varken vi, eller hundarna, är erfarna så har det gått väldigt smidigt. Tror inte att det hade kunnat gå så mycket bättre. En fantastisk känsla!

Ruffa och Mio fick träffas ännu en gång, vilket var dag 21 i löpet. Vi möttes upp i Avesta, och hundarna blev glada av att se varandra igen. Även detta möte resulterade i en parning, och hängningen varade i ca 30 min.

Det blev nästan en parning direkt de sågs, men Mio hittade inte helt rätt och klev därför ner en stund. Därefter ville inte Ruffa ha upp honom på ryggen mer, men i övrigt visade hon alla tecken på att vara villig. Hon gav dubbla budskap, och efter ett tag trodde vi inte att det skulle bli någon mer parning. Vi tog en kort paus, och bytte miljö, men Ruffa ville inte.


När vi var på väg att skiljas åt, och Ruffa hoppat in i bilburen, kelade vi lite med Mio. Då hoppade Ruffa ut ur buren, och inom kort blev det en parning även denna träff. Hängningen varade i ca 30 min. Ruffas optimala parningstid har varit mycket sent i löpet, och kanske är hon endast villig under en kort tid.

Ruffas sena ägglossning kan bero på hennes långa löp. Hon blöder ca 25 dagar.

I fredags klev vi upp vid 5-tiden på morgonen för att bege oss på parningsresa till Siljansnäs för att låta Ruffa träffa Mio. Det var en spännande, pirrig och förväntansfull resa.

Vi fick chansen att se många natursköna miljöer runt Siljan. Vi hann även med att besöka Axel Munthes "Hildasholm", hans sommarhus i Leksand.

Det var dock väldigt varmt,då Ruffa lyckats pricka in sommarens varmaste dag!

Vi har planerat för att låta Ruffa para sig i sommar, så när hon började löpa den 8 juli började det dra ihop sig. För att kunna pricka in optimal dag för parning beställde vi tid för provtagning hos veterinär Anna Tranell Lindman på Animalen i Södertälje. Hon har fördjupade kunskaper inom områdena dräktighet och fertilitet. 

Dag 10 i löpet besökte vi veterinärkliniken. Först togs ett utstryk från vagina, och det provet visade att Ruffa var i höglöp. Eftersom Ruffa inte parats tidigare ville veterinären göra en gynekologisk undersökning. Undersökningen visade att allt såg bra ut och att Ruffa hade fina slemhinnor och var "fint skrynklig". Därefter togs ett blodprov för att mäta progesteronhalten. Sedan fick vi åka hem, för att vänta på svaret som skulle lämnas per telefon ca 2 timmar senare. Det visade sig att progesteronvärdet var så lågt som 1,7. 

I de fall tiken ska resa iväg för att paras rekommenderas att man avvaktar med att resa till att ägglossning har skett, vilket innebär att progesteronvärdet ska ligga runt 15. Om man åker tidigare kan stressen, som en resa kan innebära för tiken, leda till att löpet avstannar - och därmed försenad ägglossning.

Dag 15 togs nytt blodprov, men värdet hade inte stigit mer än till 3,7. När beskedet kom blev vi väldigt förvånade, eftersom vi i samtal med olika barbet-uppfödare fått veta att dag 11-13 är vanliga parningsdagar. I stället för att sätta oss i bilen fick vi beställa en ny tid.

Dag 18 besökte vi veterinären på nytt. Då hade värdet stigit till 13.7 och veterinären trodde att Ruffa skulle ha ägglossning senare under kvällen. Hon föreslog en resa till hanen dagen därpå eller nästkommande dag. 

Jag vet inte hur vi skulle kunna ha prickat in dag 19 som första bästa parningsdag, om vi inte hade tagit alla dessa prover. 
Fortsättning följer...

Låt oss presentera Ruffas tilltänkta partner. Han heter Mio (Clayhills Etienne) och bor i Siljansnäs, Dalarna.

Mio är en reslig och snygg barbet som vi har träffat vid ett par tillfällen, och som givit ett lugnt och stabilt intryck. Han är charmig, vänlig, social, lyhörd och har lätt för att lära sig nya saker.  

Lite fakta om Mio:
Född 2009
Svart storlockig päls
HD B och AD 0
Ögon utan anmärkning

Mio har många fina titlar från utställningar. Han är svensk, nordisk och internationell utställningschampion och tillika svensk vinnare 2012.

Mio tävlar med framgång i lydnad, där han har tagit många fina placeringar. Han har tagit diplom i lydnadsklass 2 (LPII) och siktar nu på klass III.  Nyligen tävlade de under en åskstorm, där de flesta valde att bryta. Mio fullföljde och tog ett första pris och vann. Imponerande! =)

Den 6 juli deltog Ruffa i en officiell agilitytävling arrangerad av Österåkers BK. Vi var lite tveksamma till att ställa upp, eftersom Ruffa dagarna innan gått två prov i viltspår. Men anmälningarna görs så långt i förväg, att man inte alltid vet om det är lämpligt datum eller inte. Vi bestämde oss för att åka dit, och på plats avgöra om Ruffa skulle få ställa upp eller inte. Det var dessutom väldigt varmt, och Ruffa skulle köra sina båda lopp när det var som varmast.

Ruffa verkade dock pigg, och gick fantastiskt bra på inhoppningen. Hon gjorde ett riktigt bra hopp-lopp. Tyvärr blev det lite fel när K-J skulle visa på ingången i slalomet, och Ruffa var lite väl lyhörd.. så hon gick direkt ur slalomet - vilket gav 5 fel. Men vid omtaget gick det hur bra som helst. Rundan slutade på totalt 5 fel, och hon kom på plats 14 av 44. Om hon tagit slalomet vid första försöket hade hon kommit på sjätte plats, och tagit en pinne - och därmed varit uppflyttningsklar till klass 2 i hopp. Så ska man ju egentligen inte tänka, för det finns ju alltid en massa OM. Men det visar att Ruffa har kapaciteten och hur nära hon är, och det får oss att se framåt med tillförsikt! =)

Även om vi försökte svalka Ruffa i en å i närheten tog värmen ut sin rätt. Hon hade inte samma energi och fart i agilityloppet, och gick även in i fel tunnel vilket gjorde att hon diskades. Det verkar ha varit en förhållandevis svår bana då endast 1 hund gick felfritt utav 45 startande. Av 7 möjliga pinnar delades det bara ut en. Överlag var det mycket fel och hela 64% diskvalificerades.

Nu kanske det dröjer till nästa vår innan vi upptar agilityn igen. Men det har varit otroligt roligt att prova vingarna på tävlingsplanerna, och resultatet (3 pinnar) har vida överträffat våra förväntningar! =)

Den 4 juli åkte vi på nytt upp till Roslagen för att gå ännu ett viltspårsprov i öppen klass. Även denna gång tilldelades Ruffa ett första pris. Det innebär att hon "bara" behöver ett till första pris för att få titeln viltspårschampion.

Spåret tog Ruffa på 20 minuter, och i protokollet står att läsa: "Tiken startade lugnt och mycket spårnoga. Felfri till Vinkel-4-återgång, en ringning som klarades mycket bra. Därefter säker spårning till viltdelen. Skottfast."

Vi avslutade med att stanna i skogen en stund för att avnjuta en god picknick i det sköna vädret. Wigor, som har deltagit på alla prov, har även han klarat av uppgiften med bravur.

Efter att ha gått anlagsprov i viltspår börjar man träna för att gå upp i öppen klass. Vi fortsatte träna för Lena Evaldsson, som är otroligt duktig. Ruffa har fått gå längre spår med fler vinklar, och även fått träna på oblodade vinklar. 

Den 2 juli åkte vi upp till Roslagen för att gå ett viltspårsprov i öppen klass för domaren Leif Henriksson. Det blev en trevlig och lärorik stund i skogen. Till vår glädje klarade Ruffa utmaningen och fick ett första pris. Hon gick spåret på 22 minuter. På protokollet har domaren skrivit: "Tiken startade mycket spårnoga i ett lugnt tempo. Vid vinkel-3-återgång en ringning som klarades bra. Därefter perfekt till viltdelen. Skottfast."

Vi passade på att göra en längre utflykt i det härliga vädret. Det blev en skön promenad med bad i Kapellskär, och ett mysigt stopp i Gräddö där vi fick mat i magen i den sena eftermiddagssolen. Det blev en underbar dag på alla sätt och vis!