Man får hitta på inomhusaktiviteter när man är sjuk, och vi är då tacksam över de hundspel vi samlat på oss genom åren! 😊
0 Comments
Efter badet brukar hundarna få söka efter en boll, och på så sätt får de även lite mental stimulans samtidigt som pälsen börjar torka. Och skogsäventyret avslutas med att lite torrfoder slängs ut i riset, som de får söka efter. När vi går hem är alla nöjda och glada.
På gårdagens fest för crazy dog people var det mycket lekande och tävlande, och lika mycket priser. Ruffa och Billie hade en hel del med sig hem; bl a tuggisar, leksaker, godis, bajspåsar, tandborste och gratis vaccination.
Värdechecken på vaccinationen kommer väl till dags när det nu är dags för att boka vaccinering. Vi har även en värdecheck som Ruffa vann förra året, så vi får båda hundarna vaccinerade och sparar ca 1000 kr. Vi tackar Evidensia i Kungens Kurva för sponsring! :) En tävling gick ut på att få hunden att självständigt springa in i en utlagd rockring, en inte helt lätt uppgift skulle det visa sig. Vi fick se många kreativa ideer med inkallningar från motsatt sida, fjärrdirigeringar, utkastade föremål... Men Ina och Billie fixade det! :)
Ina får Billie att sitta still i en rockring medan hon kastar en boll (!!!) så nära en kon som möjligt. En coronaskyddad domare mäter avståndet, och därefter ska hunden apportera och lämna över till föraren som inte får förflytta på sig. Det gick galant! :)
Det överlägsna vinnarlaget i dagens viktigaste tävling bestod av klippan Ruffa, tillsammans med Peach och Aldor. Och numera vet vi att covid-19 uppstod hos zebror i Belgien! 😄
Det var inte bara vi som planerat för en promenad i Vinterviken, utan vi träffade på en hel del folk längs promenadstråken. Ute på rävudden fick hundarna söka efter godis, och trots störningar lyckades Billie fokusera på uppgiften – tills hon hittade en död fågel som hon rullade sig i.... På grund av detta fick hon apporter en pinne i vattnet, så nu är badpremiären överstökad. :) Så var det dags för det årliga partyt för hundnördar som alltid går av stapeln på nationaldagen. I år med temat "Strandhäng med picknick och Hotta Doggar", vilket passade mycket bra med tanke på den värme som dragit in över landet. Och av samma anledning ströks en del tävlingar. Tur att det var nära till vattnet så att hundarna kunde bada när de ville! Vi firade även att värdinnan Helena fyller 2x20 år med tårtor, blommor och presenter.
Förutom gofika och picknick, så körde vi några tävlingar. - Ragga en Hagga - Memea och Helenas Catfight med Dogpower - lagtävling - Grisen i säcken I tävlingarna fick man ofta tävla med någon annans hund, speciellt i den sista tävlingen där förare och hund avgjordes med hjälp av lottning. Både Ruffa och Billie var jätteduktiga tillsammans med sina lottade förare!! <3 De imponerade också genom att kunna ligga okopplade på en filt en bit avsides medan vi åt. Att Ruffa klarar det är ingen överraskning, men att Billie hade sådan stadga var en positiv nyhet! :D Vi visste inte om Billie skulle kunna samarbeta med en främmande människa, och även ha stadga nog för övningarna... men hon överträffade alla förväntningar. Billie var så himla duktig tillsammans med Leonie, och de placerade sig som 3:a efter Ruffa! ❤️
Eftersom fler människor än hundar ville delta i tävlingarna för crazy dog people, så lottades Ruffa att tävla med såväl Helena som Fredrik. I tävlingen skulle hunden sitta, stå och ligga stilla under en viss tid, ta några agilityhinder, hämta en utlagd apport alternativt använda nosen för att hitta och markera en kartong med godis. Allt på tid.
Ruffa var så lyhörd, samarbetsvillig och duktig att hon faktiskt placerade sig som 1:a och 2:a med sina förare! <3 Ruffa är verkligen bäst!! Ruffa var som vanligt på sitt mingelhumör hela dagen lång. Hon är så duktig jämte andra hundar att hon kan gå lös - och då hittar hon människor som vill leka/träna med henne! :) Som den partyprinsessa hon är så tröttnar hon aldrig... Det var många hundar på plats, men prispallen intogs av Ruffa (1:a och 2:a) samt Billie (3:a). Ruffa och Billie visade tydligt att de klarar sig på egen hand utan matte eller husse! I tävlingen "Grisen i säcken" tävlade hundarna med lottade förare. Ruffa tävlade med Helena och Fredrik, och Billie med Leonie.
De fick ett jättefint pris: Ett presentkort på ett besök hos Annikas Hundkälla för att prova på Water Treadmill. En blåsig, kall och ruggig dag. Men hundarna behöver ju rastas trots att man inte själv har någon större lust att gå ut. Vi passade på att låta Billie klövja i närområdet, och nu med lite vikt (0,5 kg) i vardera sidoficka, vilket är ca 7 % av hennes vikt. Det blir en lagom dos styrketräning för henne, och ett bra komplement till vanliga promenader off track i skogen, där man samtidigt kan träna balans mm. Vi skulle med fördel även mer specifikt kunna börja stärka upp fotleder på mjuka balansbollar och liknande, speciellt viktigt för frambenen i agility.
Viktiga saker att tänka på om klövjeväska: • Hunden måste först och främst ha hunnit bli färdigvuxen. Du kan vänja hunden vid klövjeväskan redan då den är ung, men lägg inte i några vikter innan hunden är minst 18-24 månader gammal. Kroppen ska i stort sett ha hunnit växa färdigt innan du belastar den. • Det finns olika typer av klövjeväskor. Se till att prova ut väskan på hunden innan du köper den. Hunden ska bära vikten med manken och frambenen, inte med ryggen! Se därför till att väskan inte kommer för långt bak på ryggen. Kolla även att modellen passar mot frambenen, så att den inte skaver. • Fördela vikten jämnt på båda sidor. Bär hunden ojämnt kan den skada muskler och leder. De tyngsta sakerna ska ligga i botten och gärna långt fram. • En frisk hund, men ovan, kan bära 10–15 procent av sin kroppsvikt i 10–30 minuter. Det blir 2,5 till 3,75 kilo på en hund som väger 25 kilo. Efter att hunden har tränat upp sina muskler kan man successivt öka på med vikten. • En fullvuxen hund kan bära upp till 30 % av sin kroppsvikt. Ska man gå längre sträckor, eller om det är varmt ute, bör hunden inte bära mer än 20-25 % av sin vikt. • Kontrollera att hunden kan gå obehindrat med packningen, armbågarna får inte slå i väskan. Hunden ska också kunna lägga sig ner med fullpackad väska. Ruffa har sedan tidigare en klövjeväska, men nyligen köpte vi en fin liten klövjeväska till Billie också. Den fick hon prova att bära på dagens promenad. Till en början ruskade hon på sig då och då, men det var inga protester i övrigt! :) Att klövja kanske kan få denna hoppetossa att känna sig lite nyttig, och vid tillfällen bli lite lugnare till och med? :) Och i framtiden kanske den kan vara en del av styrketräningen.. Söt är hon i varje fall! :D
Det behövs roliga aktiviteter på promenaderna för att Billie ska bli nöjd! :) Hon har mycket energi, drar i kopplet och vill fram till alla hundar hon ser. För att hon ska kunna vara lös, och få springa av sig, så sysselsätter vi henne hela tiden. En av aktiviteterna är att hundarna får sitta, medan en boll göms. Sen är hundarna fullt upptagna med söket till dess att bollen är funnen! :) Billie har förföljt Ruffa för det mesta, som om hon inte riktigt vågat lita på sin egen nos! :) Men nu börjar hon söka på egen hand, och gör det bra! :)
Ikväll har vi varit på en väldigt bra och givande föreläsning för Eva Bodfäldt, som är en erfaren och underhållande hundtränare och föredragshållare. Hon håller oss alla, ett drygt 50-tal, på helspänn. Vi alla lyssnar, och vill inte missa ett ord. Och vi blev inte besvikna, vi fick en mängd tips på hur vi kan träna och agera med en hund som hellre vill göra saker på egen hand när den är lös ute, t ex jaga vilt, än att vandra vid vår sida. Vi kan inte vara "fattiglappar" i hundens ögon, då det inte ger utsikt för någon belöning för hunden. Vid lyckad träning blir hunden en "tiggare", någon som förväntar sig något. Vi inser att Ruffa blivit en "tiggare", och därmed blivit lätt att dela vardagen med, medan Billie än så länge inte har några förväntningar av det slaget.
Varför misslyckas vi med att kunna ha våra hundar lösa? Förklaringen är enkel, enligt Eva, och beror på att vi inte tränar inkallningen tillräckligt effektivt. Jag skulle vilja säga, efter att ha lyssnat på föreläsningen, att det handlar om några få specifika saker. Vi måste ha uppskattade belöningar till hands, träna på rätt sätt med bra tajming samt vara roliga och intressanta som personer. Inte helt lätt, även om Eva under föreläsningen lyckas få oss att tro så. Vi skulle nog alla behöva en Eva som övervakar vår träning och viskar i örat när vi brister i vår roll som hundtränare. Dock påpekar Eva att hundar har olika förutsättningar, och att vissa inte går att ha lösa – men definitivt fler än vi har idag. En inkallningssignal som betyder på "liv och död" går inte att slarva med. Det budskapet genomsyrar Eva Bodfäldts föreläsning. Man behöver en säker plan för inlärningen och träningen, som inte bara handlar om konventionell hundträning utan även om att betinga starka känslor till en specifik signal. Målbilder Om vi tänker efter så kan vi konstatera att våra hundar reagerar mycket starkt på några icke intränade signaler, t ex ljudet av dörrklockan eller kylskåpsdörren, där hunden reagerar mycket fort och med mycket energi. Det är denna reaktion vi vill komma åt, men på en given signal som vi medvetet har tränat hundarna på. Denna signal, som vi kan kalla en SOS- signal, ska vara så betingad hos hunden att den kan användas vid inkallning på liv och död – som får hunden att obönhörligt återvända till oss, även om den jagar en kanin. Mycket av träningen handlar dessutom om att förbättra relationen i grunden, vilket får hundarna att vilja lyssna på oss mer i vardagslivet. Målbilden är att vi ska kunna bryta en hund som visar intresse för något annat lockande i omgivningen, t ex en kissfläck, mötande hundar etc. I träning måste vi skilja målbilden från de olika träningsetapperna. Det är omöjligt att påbörja träningen på avstånd, och det fungerar inte att "straffa" hunden när den kommer in. Om vi blir sura eller arga fjärmar hunden sig från oss, och det blir än svårare att få hunden att lyssna nästa gång. Fyra viktiga grundstenar Men hur påbörjar vi denna träning? Hur och när ska träningen för en mer pålitlig inkallning ske? Eva nämner 4 viktiga saker som kan ses som grundstenar och som tillsammans utgör en förberedande träning för en mycket effektiv inkallning: Idag besökte vi Väsbyhallen där de anordnade tävlingar i freestyle och HTM (heelwork to music). Det var spännande för såväl oss tvåbenta som för de fyrbenta att mingla på platsen, och extra roligt när några av våra hundkompisar var på plats för att tävla! :)
Ina och Oscar gjorde ett jättefint program och kom på tredje plats! :) Nu håller vi tummarna lite extra inför deras SM-start i december! Nacka Brukshundsklubb fyller 10 år, och det firades med en aktivitetsdag på klubben. Det fanns möjlighet att prova-på en mängd olika grenar. Det blev bra träning för Billie att hänga tillsammans med alla andra hundar, men vi tog även chansen att delta i uppletande. Kul, tyckte Billie! :)Paragraph. Klicka här när du vill redigera.
Även idag samlades ett gäng för att träna agility och lydnad. Trevligt naturligtvis, men även viktig och nyttig träning för Billie! :) Hon ska ju helst vilja träna även när det finns andra hundar runt omkring. Hon kan ofta fokusera rätt bra, men visst blir hon störd över allt som händer vid sidan. :)
Nationaldagen var bokad för bästa festen hos Helena - den årligen återkommande festen för crazy dog people! :) Årets tema var djungelfest och på schemat stod en massa skojtävlingar som deltagarna tog på allra största allvar!!! :D
Under 8 timmar lekte/tävlade vi, åt, fikade och fick även se en fantastisk freestyleuppvisning av flerfaldiga vinnarna av "årets Freestyleekipage". Jag lovar, det var inte bara hundarna som somnade gott väl hemma! :) • Agilityrace i par Tävling som kördes i lag. En i laget körde en enkel, kort bana. Den andra sprang en längre, klurigare bana - så nära i tid som den första i laget körde sin bana på. Ruffa och Ester gick i par, och efter att den dansk-svenska gårdshunden gjort sin runda sprang Ruffa den längre och kluriga banan – och de vann och fick fina priser! =) • Djungelboll och Blind i Djungeln En tävling i två delar där man tävlade 3 hundar samt 1 hund i varje lag: 1) En människa i laget, med ögonbindel, har hund i koppel. De övriga 2 medlemmarna måste hålla ett avstånd större än 2 meter till hunden, men ska genom att locka hunden (men inte säga stopp etc) få människan att stå på ett markerat kryss när 1 minut har gått. 2) Beroende på resultat i första deltävlingen fick man tillgång till olika många bollar i nästa moment. Där skulle lagmedlemmarna stå bakom en baslinje och kasta bollarna för att pricka utlagda däck av olika storlek, på olika avstånd, för att få poäng. En hund i laget fick apportera de utkastade bollarna. Ruffa var hunden i ett lag och gjorde strålande ifrån sig, men de tvåbenta hade ingen koll på klockan när tiden tog slut! :) Ruffa skötte sin uppgift som bollapportör strålande, men de tvåbenta var inte pricksäkra nog ;p Ikväll var det åter igen öppen jourträning på Nacka BK, och vi utnyttjade möjligheten att under organiserade former få allmänlydnadsträna Billie jämte andra hundar. På kvällens träning skulle hundarna sitta kvar, alltså en ren stadgeövning.
På den stora brukshundsklubben var det aktiviteter runt omkring, men Billie var jätteduktig på att sitta och sitta kvar. Trots hundar nära inpå!! Stadgan tränas bäst om man först tränar på kort avstånd och längre tider, innan man avancerar träningen genom att öka avståndet. Med tanke på all den energi som ryms i Billie så kan man tro att hon behöver massor av stadgeträning. Men hon har talang för stadga också! :) Eftersom vi hundsportar en hel del, och övertränade Ruffas stadga som valp och unghund, vill vi inte träna Billies stadga alltför mycket. Vi vill ha kvar hennes fart och energi! :) Det blir en balansgång när man ska överväga hur mycket träning av stadga som är bra för de aktiviteter som man planerar att göra tillsammans med sin hund... :D Vi anslöt till veckans allmänlydnadsjour på Nacka BK där det tränades på hantering. Vi fick med varsamma händer känna igenom hundarna. Något man med fördel gör kontinuerligt för att tidigt kunna känna förändringar som uppstår.
Det är lätt tro att Billie, med all sin energi, ska protestera mot hantering eller påtvingad passivitet. Men hon är många gånger lättare att hantera än vad Ruffa är. Billie fogar sig oftast, och är en riktig kelgris som gillar närhet! :) Ännu en allmänlydnadsjour hölls på Nacka BK där många hundar slöt upp för att träna inkallning. Vi höll till på apellplanen och i den sommarlika kvällen var det många som sökt sig till klubben, så det var fullt med aktiva hundar överallt - och så klart undrade man hur Billie skulle klara detta! :)
Vi började med att promenera runt varandra, och när hunden började nosa, eller tappa kontakten på annat sätt, skulle vi kalla in med "Fido kom" och ge flera goda godisar som belöning. Sedan provade vi inkallning över en längre sträcka, när hunden hölls kvar medan husse/matte sprang iväg för att sedan kalla in. Billie, som tränat just detta i lydnaden, tänkte inte alls på de andra hundarna - utan sprang lika bra som vanligt! :) I den sista övningen använde vi störningar, i form av leksaker och en människa, som fanns på hundens väg till föraren. Billie brydde sig varken om kvinnan eller bollarna.... wow! Vid den sista inkallningen drogs även boll med ett rep tvärs över hundens väg.. men Billie klarade den störningen också! Vi blev imponerade!❤ När hon som belöning fick en boll okopplad så sprang hon ärovarv, och lät sig inte fångas in. MEN hon sprang inte till de andra hundarna!!! :) Nacka BK hade åter igen en öppen allmänlydnadsjour där 8 tappra hundekipage trotsade duggregnet och var med på dagens övning vilket bestod av en timmes aktivitetspromenad i skogen. Under promenaden fick hundarna nosaktivering, göra balansövningar, stadgeträna, gå fint i koppel och hundmötesträning.
Billie blev ju helt tokglad när hon såg alla andra hundar och förväntade sig hundbus - men dagens träning gick ju ut på att göra saker för sig själv eller tillsammans med matte/husse. Hon tyckte dock det var roligt med "godisträd" och balansera på stenar. I slutet av promenaden klarade hon av att sitta stilla fast husse lämnade henne några meter, men att gå fint i koppel och att möta andra hundar på en stig är hon inte lika duktig på.. det krävdes en näve mutor...! ;) Efteråt tog vi en gemensam fika inne i klubbhuset, och där var alla hundar lugna - de var trötta! :) |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|