Det nyväckta intresset fick henne att helt glömma alla fåglar, och en egen frisbee står nog högt på Ruffas önskelista! :)
När Ruffa som bäst var i färd med att roa sig, genom att jaga alla fåglar hon såg, var det något annat som fångade hennes odelade uppmärksamhet. En Jack Russel, vid namn Frasier, lekte för fullt med en frisbee på den stora gräsplanen i Vinterviken. Ruffa som var nybadad var väldigt pigg och blev mycket intresserad och ville också vara med. Frasiers husse sa att Ruffa inte skulle ha en chans och att hon nog skulle få en tillsägelse om hon försökte ta frisbeen. Men efter att hon sprungit bredvid ett par kast så kunde hon till slut fånga den med tillåtelse av Frasier och hennes lycka var total. Hon sprang tillbaka med den i munnen som en unghäst på grönbete, hoppandes och skuttandes! :) Hon tyckte det var jätteroligt och sen turades hundarna om att ta frisbeen varannan gång! =)
Det nyväckta intresset fick henne att helt glömma alla fåglar, och en egen frisbee står nog högt på Ruffas önskelista! :)
0 Comments
Ruffa har tagit årets första simtag, även om det var högst ofrivilligt. Hon stod på Vintervikens ångbåtsbrygga och var helt fokuserad på fågellivet. Helt plötsligt låg hon i vattnet! Eftersom bryggan var för hög kunde hon inte ta sig upp själv, men hon var inte mottaglig för några instruktioner vart hon skulle simma för att kunna nå strandkanten själv. Hon krafsade frenetiskt mot den nedre delen av bryggan och blev ganska snabbt upplyft. Hon verkade som tur var inte ha blivit rädd av fallet, för hon var snart ute på bryggan igen. Och hon fick även apportera lite på grundare vatten, vilket hon gjorde högst frivilligt. Hon tycker vatten är jättekul så länge hon bottnar. Det blev en till rolig dag med Wigor. Medan de tvåbenta hade med sig picknick, bestående av laxpudding, skaldjurslasagne och pastasallad, lekte hundarna vid vattnet. De hittade pinnar och var fullt upptagna på egen hand! :) Det är kul att se hur bra hundarna lärt känna varandra, och Ruffa behövde inte säga till en enda gång. Wigor har blivit lite lugnare och har nog lärt sig av sina misstag! :) Vilken fantastisk dag vi haft med Wigor. Ruffa och Wigor har busat i massor. De har hittat och lekt med pinnar, fotboll och de har sprungit på ängen och de har brottats. Hundarna har verkligen haft kul! Wigor har nu hunnit bli 10 månader och är en väldigt pigg och sprallig hund. Han har myror i pälsen och det är inte ofta man ser honom lugn så länge det finns andra hundar i närheten! Men allt är ju relativt, och om man jämför med duracellkaninen han var som liten valp så har även han lugnat sig lite! :) Det märktes att hundarna kände igen varandra och de fick en rolig dag tillsammans. När Wigor till en början var lite bufflig sade Ruffa ifrån ett par gånger, men sedan hittade de på roliga lekar ihop. De sprang sig trötta på ängen för att senare svalka av sig i vattnet. Ruffa blev väldigt pigg efter doppet och retade Wigor med saker, som hon hittat, i munnen - och hon fick springa för livet sen! :) På ängen träffade de se senare Julia och Falco, och Wigor blev ånyo satt på plats av Julia! :) Det blev en lång, rolig dag och på kvällen somnade de utmattade på golvet hemma... En solig vårdag träffades ett gäng hundar på Varpaängen i Sätra. När bollen kom fram var det den äldre tiken som sprang ivrigast och fortast, och det var hon som kom tillbaka med bollen i munnen varenda gång. De andra hundarna, inkluderat Ruffa och Albin, sprang ivrigt de med, men fick ge sig för den obestridliga vinnarhunden - eller så vågade de helt enkelt inte vinna bollen! :) Efter ett tag började de ständiga förlorarna att tappa skärpan... 2010-04-26 (skötsel) Öronvården har varit det som skapat mest frågor, och ju mer man läser och pratar med folk desto fler frågor uppstår. Eftersom rasen har mycket hår i öronen får man oftast beskedet att man ska dra öronhåret, med fingrarna eller peang. Vissa tycker att man ska rycka ofta och lite för att det blir skonsammare för örat, medan andra tycker att man ska rycka sällan och desto mer för att inte skapa irritationer alltför ofta. Veterinären Ruffa går hos i Mälarhöjden avråder helt från hårborttagning. Enligt henne ska man låta öronhåren vara så länge inte hunden har problem, och börja först när problem uppstår - detta eftersom hårborttagningen i sig skapar irritationer som kan ge problem. Enligt henne ska man, då hunden visar problem, dra sällan och mycket. En annan veterinär gav rådet att man kan stoppa in en peang en liten bit och sen vira håret med hjälp av peangen så att det till sist drogs ut, utan att man behövde rycka. Ruffa har varit besvärad i sitt vänstra öra under en längre tid, och trots täta rengöringar så blir det aldrig riktigt rent. Många olika rengöringsmedel från apoteket har testats. Vid senaste besöket hos veterinären togs tillfället i akt för att återigen ställa frågor om just öronvården och en djurskötare visade bl a hur en bra öronrengöring går till. Hon fyllde hela örat med en lättflytande rengöring, Epi-Otic, så att vätskan svämmade över, och sen masserade hon "bakom" örat så att man kunde höra "kluckande" ljud. Därefter tar man en trasa som inte luddar och med fingrarnas hjälp försöker man göra rent. Efter att ha använt Epi-Otic på det sätt hon gjorde lossnade det smuts och vax i mängder. Det var oerhört effektivt, och numera är inte rengöringen något problem. Dock kvarstår frågan huruvida man ska ta bort håren eller inte... Nu när Ruffa blivit 1 år har ordet pälsvård fått en ny betydelse. Hon har varit relativt lättskött tidigare, men nu tovar sig pälsen hela tiden. Det kan även kännas som ett "spindelnät" av mycket fin underull hindrar en att komma riktigt ner i pälsbotten. Efter att man har suttit 2 timmar och rätt ut to-vor, strax innan sängdags, vaknar Ruffa nästa morgon med massor av nya tovor. Det känns ofta tröstlöst! Speciellt efter bad uppstår det stora filtade tovor lite här och var. Tillbehören för pälsvård blir allt fler härhemma - flera kardor, kammar, tovskärare, balsam som man sprayar på pälsen både före och efter att man har borstat etc. Under en veckas tid har hon borstats ungefär 2 timmar varje dag, och massor av mjuk och fin ull har lossat. Jag antar att det är dags att byta valppälsen, och att det är detta som får hennes päls att tova sig så. Lättast skulle det nog vara om man klippte ner henne, men om man vill hålla öppet för utställningar under sommarhalvåret bör pälsen hålla längden hon har nu. Jag tycker samtidigt att det är fint när hon har lite längd på pälsen, och pälsen är ju ett signum för rasen. Vi får se hur länge tålamodet räcker.. Tillbehören som vi provat, och vilka som visat sig vara oumbärliga: - Borste "Les Poochs" - en otroligt bra borste som underlättar arbetet samtidigt som den verkar arbeta skonsamt för hunden. Man borstar i långa drag jämd med pälsens riktning. Ena sidan av borsten är utformad som en tovutredare med vinklad borst. Borsten var dyr, men väl värd sitt pris. Den finns i två storlekar, och med olika fjädringar. Den röda borsten passar Ruffas hårpäls. - Karda - det krävs teknik, och man får lära sig att karda mothårs för att ta sig igenom den tjocka pälsen. Vi har inte blivit vän med kardan, då borstningen blir mer arbetssam. - Kam - som man kan använda kortsidan på för att "skära" sig igenom tovan. Det blir lättare om man böjer ut översta kammens tagg. - Tovskärare - Den skär igenom de värsta tovorna, och det är såväl tidsbesparande som skonsamt för hunden, men troligen inte lika skonsamt för pälsen. Men ska man raka ner hunden efteråt är detta ett bra verktyg. - Tovutredning underlättas om man applicerar balsam innan man borstar. Antingen köper man färdigblandad eller så blandar man själv i en sprayflaska. I en hundaffär rekomenderades "Espree's Luxury Remoisturizer" vilken späds med 1 del balsam och 32 delar varmt vatten, men den kan även användas koncentrerad för att reda ut jobbiga tovor. Sedan någon vecka har Ruffa kommit ur "dimman", och är återigen en väldigt pigg och lekfull hund. Det blir så tydligt i leken med Albin. Han har den senaste tiden fått agera lekledare och mer eller mindre fått tjata igång Ruffa. Men nu forcerar hon fram på samma sätt som hon gjorde som valp, och har på nytt börjat visa ett mer valpigt beteende i leken. Troligen har hon varit betydligt mer påverkad av löpet, och alla hormonförändringar i samband med det, än man trott. Hon har varit lugn och väldigt sansad, snudd på loj ibland. Men nu är Ruffa back on track! :) Familjen "Albin" är i full färd med att anlägga trädgård. Högarna med jord har varit ett paradis för Ruffa och Albin, men eftersom det inte är lika roligt med all sand de drar in efteråt har det blivit många hundtvättar senaste tiden! :) De tycks inte heller förstå alla utrop när de jagar varandra genom den nyplanterade häcken. Albin hoppar för det mesta över den, men Ruffa attackerar den som en ångvält! Och den tänkta frösådda gräsmattan börjar luta åt färdig gräsmatta på rulle, för hur ska hundarna förstå skylten "gå ej, nysådd gräsmatta"!? Under en promenad i Vinterviken träffade vi på Gaia, en 1-årig tik. Ruffa och Gaia har träffats lite kort en gång tidigare, men nu verkade båda sugna på att leka. Bullterriern for runt i skogsbrynet med Ruffa efter sig i hasorna. De sprang runt och jagade varandra länge och hade kul. När leken gick över i brottning blev det lite mer intensivt än det brukar bli och vi avbröt leken. Ruffa verkade på inget sätt rädd, men jag tror hon fick sig en liten tankeställare i alla fall - det kändes så. Gaia är född döv och hennes matte kommunicerar med henne genom teckenspråk; en tumme upp betyder "bra"! Efter lite googlande har jag nu läst att dövhet bland hundar ofta finns i genen för vit pälsfärg, och ingen vet riktigt varför det är så. Under en promenad på en av de första fina vårdagarna blev det en stilla stund på en bänk i solen. Ruffa hoppade också upp och lade sig tillrätta, och där låg hon fast det passerade folk ganska ofta. Hon brydde sig inte speciellt i flanörer och cyklister, utan var nöjd med att bara ligga och iaktta! :) Tänk att Ruffa, världens mest sociala hund, kan vara så lugn! :) Mälarens vatten är fortfarande inte helt isfritt. Men det känns som om våren snart är här, även om vi nu haft bakslag med näst intill snöblandat regn.. Ruffa har visat ett stort intresse för vatten sen det börjat tina, och hon ger sig gärna ut i det iskalla vattnet med bestämda steg för att doppa nosen. När de sista "iskristallerna" klinkade och rasslade i vattnet var hon nära att ramla i från bryggor ett par gånger. Hon blev jättenyfiken, och såg ut att trotsa tyngdlagen när hon hängde ut över vattnet och höll sig kvar på bryggan med hjälp av baktassarna. Det ska verkligen bli spännande att följa hennes vattenintresse framöver - ska hon bli en vattenapporterande hund eller en badkruka!? :) En kompis till en kompis behövde hjälp med hundpassning i 2 dagar, så Ruffa har fått sällskap av borderterriern Snus. Snus har blivit 10 år och är inte speciellt intresserad av andra hundar, men desto mer social med människor. Det har gått bra mellan hundarna, och har varit nyttigt för Ruffa att få lära sig att det inte är givet att det ska lekas så fort det dyker upp andra hundar. Ruffa har blivit nyfiken vad Snus går och luktar på, men mer social samvaro än så har det inte blivit - och hon har givit Snus utrymmet han vill ha utan att han behövde säga till. När man läser på om borderterriern så kan man bland annat läsa att de är just mycket sociala med människor speciellt, medan de ofta är ointresserade av hundar av andra raser. Däremot kan de bli mycket snälla och sociala med katter som lever inom familjen! :) När vi har promenerat i Sätra så har Ruffa ovanligt nog försvunnit ur synhåll på samma ställe ett par gånger. När hon dyker upp efter någon minut så slickar hon sig alltid förnöjt om munnen. Naturligtvis har vi undrat, och senaste gången var vi snabba med att förfölja henne. Bakom ett uthus stod en hink med texten "matrester" på.... Det är fascinerande vilket luktsinne hon har, och inte konstigt att hon tagit en extra sväng dit.... |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|