Vi hittade även till Hjulbäck, som ligger intill Siljansnäs. Där var vi år 2013 för att svalka av Ruffa när det var dags för parning i 30 graders värme! Det var vackert då, och det är vackert nu. 😍
0 评论
Senast vi besökte Siljansnäs var när vi parade Ruffa med Mio, så det var ett kärt återseende om än väldigt kort. ❤️
En av barbeterna som deltog på workshopen i apportering var Ruffas valp Aska! :) Det var fantastiskt kul att Aska med flock tagit sig omaket att resa så långt för att ansluta till den stora barbetträffen, så att vi gavs möjlighet att träffa Aska för första gången sedan hon lämnade oss. Tänk att Ruffas valpar har hunnit bli 4 år! Det var fantastiskt roligt att få träffa Aska. En härlig barbet, med Ruffas mentalitet! En cool tjej! :)
Idag blir Ruffas och Mios valpar 4 år - här är Noukie (Decoy of Joy Anouk)
Matte tog en bild på Noukie som firar sin födelsedag på Skäret. Där trivs hon som allra bäst enligt matte! "Idag fyller våran lurviga prinsessa 4 år, och räknas därtill som vuxen, tro det eller ej 😂. Hon är inte som alla andra... en dramaqueen ända ut i tassarna, som bjuder på så många tokiga upptåg dagligen. Full av lek, bus och kärlek förgyller hon vårt liv. Idag njuter hon av livet på sin bästa plats på jorden, på Skäret. Där får hon springa lös och ta sig ett bad, leka med bästa mormor och morfar eller jaga en enkel vedklabbe" Igår var det första dagen på fågeljakten uppe i Norrbotten, och Ruffas valp Aska visade sig återigen vara en duktig apportör! =) Hon apporterade två gräsänder till husse, som var glad att han slapp bada! =) Vi önskar Aska och husse fortsatt jaktlycka!
Det är så kul att få träffa Ruffas fina dotter Noukie. Hon har en annan energinivå än Ruffa, och skulle nog vara en kul tjej att träna ihop med! =) Noukies matte lägger ner mycket jobb på att träna kontakt och "skvallerträna" med henne. Noukie blev lika glad över att träffa oss, och det blev massor av kel! :D Under helgen som varit har de haft barbetträff i Luleå, och det dök upp 12 barbeter! Ruffas valp Aska var en av dem. Det var meningen att även Zack skulle ha varit med, men han har nyligen skadat tassen och behöver ta det lugnt. Förutom att gå två gemensamma promenader fick alla barbeter träna vattenapportering; fast det är ju inget som Aska behöver träna på! ;) Idag fick vi en rapport från Aska som varit ute med husse på fågeljakt. Husse lyckades skjuta två gräsänder, och duktiga Aska apporterade båda två. Husse var nöjd, och det var nog Aska också. Måste vara spännande för henne att få apportera i skarpt läge. Hon kan numera titulera sig gräsandsapportör! :D Ikväll åkte vi till Nacka för att vara med i klubbmästarskapet i agility. När vi parkerade bilen såg vi till vår stora glädje att Ruffas valp Noukie var där, för att tillsammans med lillmatte vara med på hundungdomsklubbens aktiviteter. Noukie kände igen oss tvåbenta, och blev lika glad som oss över att ses! =) Hon fyller snart 2 år, och är fortfarande väldigt charmig! Agilitytävlingen gav inget att rapportera om, för det blev två diskvalifikationer på de rätt svåra banorna. Vi hade dock supermysigt med Noukie där vi satt. Ruffa tyckte dock att Noukie fick för mycket uppmärksamhet, och protesterade som hon inte gör med andra hundar. Så en igenkänning fanns även där helt klart! =) När Zac började närma sig året drabbades Zac av hälta som inte gick över. Efter veterinärbesök konstaterades osteochondros (OCD) i bogleder, vilket är en tillväxtrubbning i ledbrosket som oftast uppstår hos lite större hundar i den ålder då valpen växer som mest. Stackars Zac opererades vid Strömsholms Djursjukhus och matte har gjort ett fantastiskt jobb med rehabiliteringen! En tröst är att Zac, efter rehabiliteringen, troligen blir lika pigg, frisk och tålig som vilken annan hund som helst! Igår strålade Ruffa och Noukie samman på Nacka Brukshundsklubb. Noukie har verkligen växt på sig, och Ruffa ser ut som en liten skit bredvid henne! =) Efter en gemensam promenad hängde vi på lydnadsplanen, och båda hundarna fick träna lite. Det var roligt att se hur träningsvilliga och kontaktsökande både mor och dotter är! =) Noukie är dock påtagligt mer allert och fartig än Ruffa, vilket ju iofs tillhör en unghund. Men det är ju så roligt och tacksamt att träna en hund med härlig energi! =) Sedan flyttade vi oss till agilityplanen, där snön precis smällt bort. Vi satte upp ett hopphinder med en matskål (med köttbulle) på andra sidan hindret, och när Noukie förstått att hon skulle springa framåt så ökade vi på med fler hinder innan matskålen. Noukie var väldigt snabb så Tuva fick verkligen springa allt hon kunde för att hinna med! =) Både Tuva och Noukie var jätteduktiga! Vi började även träna på slalomingångar, där själva ingången (alltid från höger) är det viktiga. Även det gick jättebra! Ruffas matte och husse fick också träna lite med Noukie, vilket naturligtvis var jättekul. Tur att hon är så stor, för annars hade vi nog gömt henne under jackan och kidnappat henne! =) Tiden gick fort, och snart hade det gått flera timmar... och jag tror att vi alla åkte hem nöjda och glada. Det här blev ju lite av vår första "valpträff", och naturligtvis är det synd att avståndet försvårar riktiga valpträffar - det hade varit så kul med Ruffas alla valpar samlade. Noukie har varit på vinterläger med sin lillmatte på Nacka hundungdom. Första dagen fick de prova på personspår som gick superbra. Full fart framåt tyckte Noukie, som nästan höll på att missa belöningen! =) Dag 2 fick de prova på drag med pulka vilket Noukie var jätteduktig på. Dagarna slutade i klubbstugan med freestyle, fika och vila. Ruffas valp Aska, som har hunnit bli 11 månader gammal, är för första gången med på älgjakten uppe i Norrbotten. Hon är i första hand med för att lära sig vad jakt innebär. Älgjakt och fågeljakt pågår samtidigt under samma säsong, och Askas husse har en förhoppning om att Aska i framtiden ska fungera både som uppspårare vid älgjakt (ledhundsjakt), och som avsökare/stötare/apporterare på fågeljakten. När husse under årets jakt inte har suttit stilla på pass, utan rört sig i skogen för att dreva eller spåra, så har Aska varit med honom och frisökt efter älg, eller fågel när sådan funnits. Under jaktens första vecka, så försvann dock spåren som Aska tagit upp in på andras marker, eller så försvann spåren ner i sjöar. Under jakten så sköt dock någon i jaktlaget på en älg som inte stöp direkt, utan älgen tog sig till en närliggande sjö där den simmade iväg. Aska fick nu i uppgift att ta upp spåret genom att fritt söka längs strandlinjen, och på andra sidan sjön visade hon på vittring allt intensivare tills hon stannade upp. Därefter begav hon sig cirka 15 meter upp från sjökanten och visade på den nu fallna unga älgtjuren. När Aska var två meter från älgen så reste sig tjuren upp, och Aska var klok nog att raskt vika åt sidan så att husse kunde avsluta jakten med ett sista skott. Skotten klarade hon utan att bekymra sig. I stället tog hon sig strax fram till älgen för att undersöka den närmare. Aska blev för sitt duktiga arbete rikligt belönad med ett smakprov på älgens tunga – vilken finsmakare! Man jagar enligt ett på förhand uppgjort schema, och nu blir det lugnt för Askas jaktlag ett par veckor. Men sedan är det dags för jakt igen. Som uppfödare till Aska är det otroligt roligt att få höra om hennes spännande äventyr, och vi ser fram emot fler spännande berättelser framöver! =) Idag har Ruffas valp Zac, knappt 6 månader gammal, varit på inofficiell hundutställning i Kalix =) Det gick bra för Zac med BIR och HP Omdömet som domare gav: "Maskulin hane under utveckling. Önskas lite mer självförtroende. Mörka fina ögon. Bra tänder och bett. Bra hals. Något öppna vinklar fram. Proportionerlig kropp och benstomme. Brant kors med glatt buren svans. Rör sig med korta trippande steg. Pälsstrukturen ännu ej på sin plats. BIR" Matte berättar att domarens kommentar om självförtroendet berodde på att Zac backade när dommaren skulle titta på tänderna. De korta trippande stegen berodde på att matte inte var snabb nog - hon måste öka farten nästa gång! ;) Anouks nya familj bor i Saltsjö-Boo i Stockholm, så hon behöver inte flytta så långt. Det känns skönt att i alla fall en av valparna blir kvar i närheten! =) Noukie, som hon kallas, kommer att få ett bra liv hos en mycket varm och trevlig familj. Äntligen har Ulrika, Fredrik, Tuvali och Emelin fått sin barbet som de så innerligt längtat och väntat på. Efter moget övervägande har vi beslutat att även låta Anouk få flytta till ett nytt hem. Anouk, eller Noukie som vi kallar henne, är en härlig sprallig tjej som alla blir förtjusta i. Hon har alltid varit lite utav kullens clown, och hon får människor på glatt humör. Dessutom är hon väldigt kelig och mycket social med människor. En härlig hund! =) När Ruffa var liten valp bet hon i korgar, varför vi fick spruta en ättiksblandning på allt korg-aktigt. Noukie tycks föredra skinn... Noukie vill helst krypa in under soffan när det är dags för att sova, till skillnad från Ruffa som alltid lagt sig i mitten där hon är som mest ivägen! =) Ruffa har inte tränat sedan i juni, och motionen har varit nästan obefintlig sedan parningen i juli. Så just nu har vi en överviktig och understimulerad hund här hemma. Det är svårt att tillgodose Ruffas behov när man samtidigt har en valp som behöver socialiseras och miljötränas. Vi har givits möjlighet att haka på såväl inomhus- som utomhusträning senaste veckan, och det har uppskattats av både Ruffa och Anouk. Någon passivitetsträning var det inte tal om för valpen - hon ville vara med hon också! Hon har klarat miljön väldigt bra, och visat på väldigt snygga sättanden och lägganden trots att det var ytterligare sex andra hundar med på träningen! Hon har en härlig attityd och energi, och riktigt rolig att jobba med. Här nedan kan en liten film från tillfället ses.
Ruffa och hennes dotter Anouk har utvecklat sin relation. Från början tycktes Anouk ha en hel del respekt för Ruffa, men den har avtagit med tiden. När Ruffa har något i munnen som Anouk vill ha, så biter hon Ruffa i benen så att Ruffa släpper föremålet - och då snor Anouk saken mitt framför ögonen på Ruffa. =) De har fått en fin relation, och ser ut att trivas tillsammans. Ibland blir lekarna lite väl häftiga kan man tycka, men då är de lätta att avbryta. Vi har medvetet låtit de nya ägarna hämta sina valpar under flera dagar, eftersom vi inte visste hur Ruffa skulle reagera. Hon har fått följa med och se valparna fara iväg. Hon tycks dock inte sakna dem, och har inte verkat leta efter någon. Hon är dock i behov av motion och mental stimulans, för hon har energi så att det räcker och blir över.. och även en del överskottskilon.. De sista veckorna började Ruffa leka mer och mer med valparna, men det kunde ibland tyckas vara en enahanda lek när hon på olika sätt visade sin överlägsenhet. Men vi har i efterhand läst att det är tikens uppgift; hon leker med valparna i uppfostran-de syfte. Det blir ett tillfälle för henne att lära dem respekt och förbud, så att de får umgänges-vanor. Någon överdriven respekt för Ruffa visade dock inte valparna, som t ex Zac på bilden bredvid! =) Zacs (Ajtes) nya matte bor i Luleå, och de flög hem tillsammans. När planet lyfte lade sig Zac ner för att sova, och sov sedan resten av resan. Det blev ett varmt mottagande i hans nya hem, där hela familjen väntade. Zac har imponerat på sin nya familj, och redan hunnit träffa på grannens Bichon frisé som blev ett roligt möte. Han piper till nattetid, så att matte eller husse väcks, när han behöver ut för att rastas. Vi tror att Zac kommer att få hänga på hundklubbar, och gå kurser tillsammans med husse och matte. Det blir ett rikt och roligt liv tillsammans med Anna-Karin och Mikael! Aska var den andra valpen att lämna oss. Hennes nya familj bilade ner från Sävast utanför Boden för att hämta henne. Aska pep från och till under de första 18 milen, men fann sig därefter till ro. Hon imponerade med att gå duktigt i koppel på resans rastningar, och har i sitt nya hem visat sig vara en mycket trygg och stabil hund. Kompostgaller har visat sig vara otillräckligt för att stoppa Aska. Hon forcerade gallret som vek sig och ljudligt for till marken, varpå Aska oberörd traskar över det... Aska kommer att få gå viltspårskurs till våren, och kanske är hon redo för att spåra på jakten till nästa höst! =) Jag tror att Anna-Greta och Anders har fått den tik de längtat efter, och Aska kommer att få ett spännande liv! =) I helgen som var kom de nya ägarna för att hämta sina valpar. Först ut att lämna kullen var Otis (Anjou). När Stina satte sig i valphagen kröp han snabbt upp i hennes knä, och blev kvar där. Det kändes så naturligt och bra att han fick följa med henne hem. Rapporter har skvallrat om att han var mycket lugn på bilresan hem, och endast pep några minuter till en början. Därefter har han varit ganska lugn, i alla fall inomhus, där han har haft mycket koll på katten som valt att vara mycket inomhus sedan den nya familjemedlem-men flyttat in. Otis vill allra helst vara ute, där han leker och busar. Inte ens mötet med fåren blev en skrämmande upplevelse för honom. Vi är säkra på att Otis kommer att få ett mycket bra liv med Stina och Peter utanför Söderköping, och önskar dem ett stort lycka till! =) |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|