Vi har sedan april med jämna mellanrum besökt duktiga knölexperten Patricio för undersökningar av de knölar som Ruffa haft från och till sedan hennes dräktighet. Till en början kunde han bara känna två små misstänkta pluttetumörer neråt ljumskarna, övriga knölar var "hormonella". Han ville dock avvakta operationen för att se om fler misstänkta tumörer skulle uppstå, för att slippa upprepade operationer. Ruffa är skendräktig så det har inte varit så lätt att känna vad det är för knölar. Men nu finns det knölar längs med båda juverraderna, och vad det än är för knölar vill Patricio att de ska opereras bort... Han har varit försiktigt optimistisk! Vi märker ingen skillnad på Ruffa, hon mår hur bra som helst!
Patricio tycker att Ruffa är i väldigt fin form, och blodproven visar väldigt bra värden - så han tycker att en operation är motiverad. Idag genomgår hon den första operationen av den högra juverraden, och om en månad eller så fort hon är återställd nog för ytterligare ett ingrepp opererar de den vänstra raden.
Juvertumörer är mycket vanliga bland tikar och cirka 50% drabbas. Statistiskt sett är 50 % av de tumörer man hittar elakartade. Nu får vi hoppas på det bästa.
Ruffa är rätt skeptisk till sjukhusdofterna (efter de många operationerna efter hundöverfallet när hon var 1 år), så vi fick ju tårar i ögonen när hon så glatt med viftande svans följde med veterinären för att sövas... Alltid lika positiv och förväntansfull, hon trodde nog det vankades godis! ;)
Nu får vi tiden att gå, och håller tankarna i styr, genom att förbereda för Ruffas hemkomst. Sängar på golvet, nytvättade hundfällar, skapar mer utrymme för en trattförsedd hund, inköpt body...
Tanken är att hon ska spendera natten där, men jag tror att vi måste vara beredda på att de ringer ikväll - ifall Ruffa saknar sin flock för mycket... De kommer att sätta in flera dräneringsslangar så att man kan spruta in direktverkande smärtstillande i hemmiljö.
Snälla, håll tummar och tassar för att det går bra för vår älskade Ruffa! <3