Hundarna får stanna och sitta kvar medan bollen göms; en svår utmaning för Billie! :) Vi hoppas hon ska se och lära av Ruffa, som inte har några som helst problem med det! :)
Idag var vi på Hornbach för att köpa delar till en plastram, att användas för träningen av kontaktfält.
Som nörd bokar man hundhall en sen lördagskväll tillsammans med andra nördar, för att träna agility! :) Först blev det lite träning av slalomingångar (med bågar som något satt upp tidigare) vilket Billie klarade galant. Hon kunde självständigt ta slalom, vilket är jättekul att se! :) Vi påbörjade även träning för "running" på balanshindrets kontaktfält enligt de instruktioner vi fick av Heidi Penttilä på kontaktsfältskursen. Billie fick testa att springa genom en "plastram" som lades ut på golvet – vid träff med tassar i ramen så fick hon "klick" och belöning. Ganska snabbt kunde vi lägga ramen på den nersänkbara balansens kontaktfältet, och Billie sprang genom ramen även då. :) Vi är fortfarande kluvna om vi ska träna in kontaktfältet med "2+2" eller "running"; just nu blir det lite av båda... Vi slutade träningen med att bygga om resterna av en bana som redan stod uppställd, vilket skulle visa sig bli en klurig fartbana – svår för föraren att hänga med i. :) Det blev en rolig och fartfylld lördagskväll! :) En metod för att träna in running är att börja träna på nedlagd bom på marken, och sedan fortsätta träningen på ett nedsänkbart balanshinder som man kan höja allt eftersom hunden förstår vad den ska göra. Eftersom vi tränat en hel del på utlagd bom åkte vi till Väsby där det finns ett balanshinder som kan sänkas ner. Tanken är att belöna alla gånger hon tar kontaktfältet, men att belöning uteblir när hon hoppar över hindrets sista del. Till vår hjälp har vi fått låna en "Manners minder" (fjärrstyrd godismaskin) som serverar godis vid lyckade försök! :) Det kan dock vara lite svårt att se vad som är träffar och inte.. Något som var mindre kul var att Billie blev tveksam till gungan i hallen, vilket inte är konstigt. Den lät och var skramlig, och till sist ville hon inte gå upp på den. Vi hoppas att hon inte generaliserar, utan att vi lätt kan avhjälpa tveksamheten med hjälp av gungträning utomhus, som låter och skramlar mindre. Det blir på tok för sällan tillfälle för lydnadsträningen. Senaste passet körde vi för 3 månader sedan.. Men igår blev det lite träning med repetitioner för att se hur mycket Billie minns. På banan intill var det andra hundar som tränade, vilket utgjorde försvårande störning – men vi fick trots det till lite bra träning! :) • Började träna fotgåendet med en "godisnäve", och då funkar det fint med bra kontakt. :) • Stadgan i liggandet i fotposition är inte så bra, så det behöver tränas. Uppsitten var härligt fartiga! :) • Läggandet i fjärren funkade på lite längre håll, vilket var kul. • Apporteringen är det moment som behöver mest träning; såväl fart, gripande och ingång! Men jag har ju sedan tidigare konstaterat att det momentet inte är klart för länkning ännu – utan delarna måste tränas för sig. • Det är dags för mig att börja tänka tävlingsmässigt, och inte i tid och otid ge olika dubbelkommandon med kroppen. Det gäller att bli medveten om vad man faktiskt gör; för man vill ju gärna "hjälpa till" med kroppen för att få fart och energi! :)
På apollogruppens inomhusträning, den sista för säsongen, plockade vi fram balansen, A-hindret, gungan och däcket. Det är relativt nya hinder för Billie, som vi inte tränat på i kombinationer/bana. • Vi tränade balanshindrets kontaktfält med metoden för 2 + 2, och Billie tycks börja förstå lite.. :) Hon fick även springa över hela, för att börja känna sig bekväm på hindret - vilket hon gjorde med glädje! :) • Däcket gick bättre än förväntat. Hon fuskade inte, genom att springa förbi eller genom själva ramen – utan hon hoppade genom däcket så fint! :) • Hon har inga problem med gungan, men bör belönas i slutet på gungan (med alla 4 tassar på nerfarten) för att minska skaderisken. Billies vikt på c:a 15 kg gör att 2+2 vore på gränsen till riskabelt för gungan att slå tillbaka upp. • Billies svaghet har varit att hon inte har kunnat skickas ut på hopphinder, men nu klarade hon att hitta linjen och hindret bättre! :) Det handlar mycket om att föraren måste "skicka" tydligare, att tajma aktiv rörelse mot hinder och invänta axelns riktningsändring till dess att Billie låst på hindret. :) Med lite träning så... • Vi tränade separat på A-hindret, och inte heller det hindret tycks ge några problem. Ruffa fick en jättebra födelsedag, som infaller på våffeldagen och firas traditionsenligt med pannkaka varje år!
På dagen hängde hon med Ina, och lärde sig backa hur långt som helst.. och belönades med massor av torkad lunga! Hur kul och smaskigt som helst. :) På kvällen firade vi med hundkalas på apollogruppens sista inomhusträning för säsongen. Ruffa bjöd alla på pannkakstårtor (fyllda med kanin, leverpastej, ost, köttbulle och hummerost). Det var uppskattat av Ruffa, Billie, Deija, Dusty, Flashy och lilla Catch! :D Det var kul för Billie att det fanns kompisar på plats för tävlingsdebuten! :) Bland annat Ruffa och Catch, men hon hängde även med Flashy, Dusty och Skill! :D
I helgen var det dags för Billies officiella tävlingsdebut i Stockholms Hundsportcentrum i Väsby. Det var även första tävlingen för husse på nästan 2 år, så det var lite pirrigt! :)
Billie var anmäld till 2 hopplopp. I det första loppet tjuvstartade hon, och det blev fel redan på andra hindret. Men vid en omstart så gick det bättre, även om hon sprang förbi ett hinder. I det andra loppet skulle det visa sig att husse undervärderat Billies fart, för det blev tokigt vid ett blindbyte där han blev sen och kom i vägen för Billie. Vi har egentligen inte tränat några klass 1 banor, och därför var det svårt för husse att värdera Billies fart på banvandringen. Sen sprang Billie helt plötsligt i iväg då hon fick syn på koppelbäraren som kastade hennes koppel vid målområdet – något Billie blev nyfiken på, vilket inte var så konstigt då hon har en bjällra hängande på halsbandet. Men hon kom snabbt tillbaka och fortsatte som inget hänt! :) Erfarenheter från dagen: • Billie klarade den stökiga miljön, även om hon reagerar med så mycket adrenalinstinna hundar i närheten. Det är en svår miljö, med mycket ljud och skall, samt hundar som tokspringer inne på banan! Men Billie kunde fokusera när hon var ute på banan, vilket var roligt. • Billie har mycket fart under tassarna, så det gäller att tänka till vid banvandringen. • Billie tjuvstartar gärna, och kan springa förbi första hindret – så det behövs startträning och träning för att värdera upp hopphinder. • Billie gjorde fina slalom i båda loppen vilket var jättekul. • Billie gjorde en snygg jacko-sväng. • Vi måste träna lite mer på klass 1 handling, så att hon även klarar den "enkla" handlingen vid hopphinder. • På tävling inte ha halsband med bjällra på, som kan låta när det hanteras av funktionär :) Efter att ha kört agility, och det fanns tid över på den hyrda timmen i hallen, blev det även lite lydnad. Billie hade bra fart till rutan även om hon sprungit en hel del innan! :) Det blev även lite träning av fotgående, sitt-gå runt, fjärrkommendering och apportering. Många av momenten gjordes i närheten av rutan, med flit. På tävlingar kunde Ruffa störas när man kom för nära rutan i fotgående, så det är väl lika bra att börja träna på det med Billie! :) Momenten är långt från klara, och någon säkerhet finns inte. Men det är bara att fortsätta nöta.. :) Apporteringen känns som Billies svagaste moment, konstigt nog. Ingen fart och mycket tugg. Jag tror att hon helst skulle vilja ha apporten för egen lek, och kanske lägga sig ner för att tugga på! :D I övermorgon ska Billie göra sin första officiella start i agilityns hoppklass! <3 Hon är ju inte helt redo, men det ska bli kul och spännande att börja träna på att tävla! :D Eftersom vi inte tränat för nybörjarklassen, klass 1, så bokade vi en hall. Där körde vi en mycket enkel kombination, en oval, med slalom. Till en början sprang Billie förbi starthindret, men vi försökte värdera upp hopphinder på den korta tid vi hade. Det var dock väldigt halt underlag, så att köra agility i Dog Tajm-hallen var inte optimalt. Det behövs roliga aktiviteter på promenaderna för att Billie ska bli nöjd! :) Hon har mycket energi, drar i kopplet och vill fram till alla hundar hon ser. För att hon ska kunna vara lös, och få springa av sig, så sysselsätter vi henne hela tiden. En av aktiviteterna är att hundarna får sitta, medan en boll göms. Sen är hundarna fullt upptagna med söket till dess att bollen är funnen! :) Billie har förföljt Ruffa för det mesta, som om hon inte riktigt vågat lita på sin egen nos! :) Men nu börjar hon söka på egen hand, och gör det bra! :)
Återigen ett lärorikt kurstillfälle för Nadine Rinderud, men det var inte helt lätt för husse. Det fanns inte så mycket ork efter att ha legat sjuk i influensa.. Men han gjorde vad han kunde! :) Några goda råd: • Husses blindbyte efter "runt" måste bli snabbare, så att inte Billie springer runt hela hindret. Billie kan "runt", men förarens arm, måste upp redan när hon är vid hinderstödet. Lämpligen kan man träna med det bortre vinkelstödet vinklat utåt, så att det blir en "kloss" som hjälper Billie att hoppa över. Man kan träna så i olika tempon, såväl långsamt som med fart. • Vid skick ut runt hinder, bör kroppen följa med och visa riktningen med en aktiv benförlängare samt vrida axel och kropp för att visa den nya riktningen efter hoppet. • Behålla lugnet, men vara fortsatt aktiv, så länge hon är i slalom - och inte belöna slalom om hon går ur. Idag har vi varit på kurs för landslagsföraren Heidi Penttilä i Älthallen, där hon berättade hur hon tycker att man kan träna in kontaktfälten; metoder för inlärning av "2 + 2" eller "running". Det som är viktigast är att ha en plan, och att följa den med konsekvens. Hennes kurstillfälle fick oss att revidera våra tankar... eller inte? Här kommer noteringar som är gjorda, men risk för att de inte är helt fullständiga.
Metod: Running Oavsett vilken metod så måste man vara konsekvent. Vad gäller "running" så handlar det om bakdelsseparation, så att hunden spring över nerfarten utan att hoppa. Att träna running kräver många, många repetitioner på nerfarten – som i sin tur kräver många besök på klubbar med balanshinder. (Många tränar flera pass per dag, flera dagar i veckan). När hunden springer i full fart så kan det ofta vara svårt att se om hunden har tassar på kontaktfältet, vilket försvårar konsekvent belöning för rätt beteende. I sämsta fall lär sig inte hunden något, då den inte förstår vad som är rätt beteende. Heidi löste det för egen del med hjälp av en plastram, 30 x 90 cm, som täcker hela kontaktfältet. (Delar för att bygga ramen finns på byggvaruhus; plaströr i ca 30 mm i diameter, samt 4 krökar för att bygga en kvadrat). På så sätt kunde hon träna kontaktfältet separat var hon ville, och träna vidare när hon hade tillgång till ett balanshinder. Det blev även mycket lättare att se när hunden träffade kontaktfältet, och därmed kunde hon belöna rätt beteende – och hunden lärde sig förstå vad den förväntades göra. Så hur börjar man träna? Här är en metod: Steg 1: • Shejpa hunden att springa genom en utlagd "ram". Ramen ligger förslagsvis 3 meter från en godismaskin (alt med medhjälpare som har en godisskål på samma avstånd, som lägger handen över godisskålen om hunden inte träffar med tassar i ramen) • Man säger "fram" eller annat kommando och hunden springer genom ramen • Man stör lite genom att jogga bredvid samtidigt som man säger "fram" • Man springer för fullt bredvid hunden • Man lägger in en leksak i stället för godismaskin, och kör ovan steg från början • Man tränar med "ramen" överallt, ute som inne Steg 2: • En tass i ramen ger en godisbelöning, men om hunden springer med flera tassar i ram så blir det jackpot, dvs flera godis. Steg 3: • Man lägger upp "ramen" på balansens nerfart, och tränar med godismaskin (alt medhjälpare) • Om du kör flera pass så tänk på att endast köra 5 ggr innan du tar paus, varefter du kan köra ytterligare pass. Tänk på att första skicket är viktigt. • Parallellt kan man låta hunden gå över balansen med koppel, och ge den godis hela vägen, för att göra den mer bekväm med hindret. Man kan gärna låta den göra trix på mitten, som att sitta etc. Steg 4: • Ta bort översta delen av "ramen", och förhoppningsvis kan man se flow och mjukhet • När hunden tar hela hindret kan man säga "upp", och därefter säga "balansen" för att hela hindret ska tas. "Fram, fram, fram" betyder att hunden ska springa fortsatt rakt fram efter balansen. Medan "balans, balans, balans" betyder att hunden ska följa dig (ej framåt). Steg 5: • Running över balanshindret kräver svängträning för att inte hunden ska börja snedda på nerfarten. Det är ett nytt moment, som kräver lika mycket träning i sig. Vid svängträning kan man ha en kortare "ram", som är hälften så lång. Vid träningen kan man lägga på olika kommandon för sväng till höger respektive vänster, ex "back" och "sväng". (Samma tänk som man kan ha vid utgång från tunnlar). Metod: 2 + 2: Vid runningträning, som beskrivits ovan, ska hunden springa över hela kontaktfältet. Man kan i stället välja en metod som går ut på att hunden ska stanna vid slutet av nedfarten, där den ska ha bakbenen på balanshindret och två ben på marken framför. Och den ska stå där tills dess den får frikommando att springa vidare, vilket kan ge föraren lite respit att komma ikapp och t.o.m kunna få en break att placera sig inför kommande svårigheter på banan. Nackdelen är att det kan ta mer tid i en sport som bygger på konkurrens i tid. Steg 1: • Använd en "pall" eller liknande vid träningen. När hunden backar upp på pallen blir den belönad. Och man kan redan här lägga på kommando, t ex "balans". (Om hunden lämnar pallen blir det ingen belöning) Steg 2: • När du tränar på ett balanshinder så tänker du nerfarten som en pall. Du kan ställa upp ett hopphinder (som kan flyttas successivt i och med att träningen fortskrider) bredvid balansen vid kontaktfältet som du ber hunden runda innan den själv hoppar upp på balansens nerfart. Du kan även be hunden att backa upp på hindret. Steg 3: • Du kan säga "balans" när hunden ska ta hindret, men redan inför själva balansbommen ropa "tryck" som signalerar själva stoppet, vilket ger arbetsro. Hunden får belöning när den står i 2+2 position (man kan ta hjälp av "matare"). Man måste tänka på att aldrig ge godis ur handen på balansen (eller slalom) då det är hinder man vill att hunden ska ta självständigt. Då är det bättre att lägga belöningen på marken! • Störningsträna! Hunden ska stå kvar trots att du kampar med den samtidigt eller gör något annat, och lämna kontaktfältet först vid frikommando. Running samt 2+2 Man kan även träna in båda modellerna, för att t ex ha running framåt och 2+2 vid sväng efter balansen. Slutsats: Vi hade för avsikt att träna running med Billie, men där och då blev vi tveksamma. Skulle vi ta oss tiden som behövs för att träna running? Vi ombads välja där och då, för att börja träna lite smått. Vi blev som sagt tveksamma, och valde 2 + 2, som vi känner är ett mer säkert kort då vi inte vet hur mycket träning running kräver. Vi fick en första lektion för att börja träna in 2+2, vilket var kul. Men vi får se vad vi väljer i framtiden, kanske en kombination? Vi har även läst på vad Annelie Hermansson skriver om running, vilket just är en träning som kräver frekvent tillgång till balanshinder (vilket inte Heidis metod kräver). Här hittar du hennes träningsmetod: Just nu står vi och velar.. Tisdag kväll och Anders Hallgren ska hålla en föreläsning, vilket drar en hel del människor. Inte konstigt då han har blivit en uppskattad föreläsare efter 50 års arbete som tränare och hundpsykolog samt författare till mer än 35 böcker och skrifter. Föreläsningen ikväll ska handla om ledarskap, "lärarskap" och vanlig vänskap.
Anders är utbildad humanpsykolog som valde att använda sin utbildning till att jobba med hundar, och kom att bli den första hundpsykologen – och har genom åren tränat tusentals hundar med problematiskt beteende. Han har dessutom gjort flera studier på beteenden hos hunden och de emotionella banden mellan djur och människa. Anders tog på föreläsningen upp begreppet "ledarskap", vilket enligt honom är missförstått, och redovisade därefter flera moderna etologers kritik av begreppet. Till exempel har man inte bland vilt levande flockdjur (t ex vargar) kunnat finna en rangordning baserad på att vissa djur dominerar andra med maktmedel. Anders föreslår att vi byter ut "ledarskap" mot "lärarskap" och i stället för att försöka vara ”ledare”, ska vi granska oss själva som ”lärare” och tränare. Han visade på vilka fel de flesta av oss gör i träning och många fick anledning att känna igen sig själva – med ett skratt. Sen har vi det där med vanliga vardagssituationer, där vi mer är kompisar med våra hundar. Men som sådana kan vi också lätt skapa problembeteenden, fast vi egentligen försöker att hindra dem. Ibland bara genom att ge uppmärksamhet åt beteenden vi vill få bort. Problemhundar på 60-talet Anders Hallgren talar egentligen hellre om ägare än hundar, och exemplifierar problematiken genom att se till hur man definierat problemhundar genom åren, och hur man bemött dessa. På 1960-talet ansågs en problemhund vara "knäpp i huvudet", och man försökte använde våld för att komma tillrätta med problematiken. Om inte det hjälpte så avlivades ofta hunden. Anders var nybakad psykolog vid denna tid, och blev intresserad, och det var så han kom in i hundvärlden. Han gav exempel på hur han engagerades då en man inte kunde förstå varför hunden inte kom när han ropade. Med kroppsställning som påminde om Hulken, och en hotande inkallningston, ville såklart inte hunden komma in till honom. Ett hot om straff har ingen inlärningseffekt. "-Neeej" kan dock bli en signal för en godisbit, om man belönar i samband med ordet, och då kan hundar bryta sitt beteende. Mentaltester på 70-talet På 1970-talet ansågs en problemhund vara en mentalt dålig hund, då problemen endast beskrevs som orsak på grund av stress. Man började införa mentaltester, vars syfte var att mäta hundens stresstolerans, och hundar med sämre värden på testet avlivades många av gångerna. Enligt Anders var det ........ Coachgruppens läxa denna gång är träning på bakombyten; såväl grundträning som svagare och lite skarpare bakombyten i en kombination. Det var knepigare än trott, men så värdefullt att börja träna in. Vi hann bara börja nosa på läxan ikväll, och får träna mycket mer på detta! :)
Här finns en instruktionsfilm på grundträning av bakombyten: I helgen har vi haft jättetrevligt besök av Ina, vilket verkligen också uppskattades av Ruffa och Billie. De är så sociala båda två, och har passat på att mysa och kramas!! :) Och jag tror inte Ruffa vek av från Inas säng någon gång under natten, utan låg och värmde Inas fötter! ❤️
|
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|