Hane 1 väger 3,3 kg
Hane 2 väger 3 kg
Tik 1 väger 3 kg
Tik 2 väger 3,6 kg
Hane 1 har gått upp mest med 830 gram. Tik 1 har gått upp minst, men har ändock gått upp 570 gram.
Valparna fortsätter att växa, och utvecklingen går fort. Under deras femte levnadsvecka hände det mycket. De har blivit nyfikna på omvärlden, och utvecklat sin förmåga att springa, sitta, gå. Hane 1 väger 3,3 kg Hane 2 väger 3 kg Tik 1 väger 3 kg Tik 2 väger 3,6 kg Hane 1 har gått upp mest med 830 gram. Tik 1 har gått upp minst, men har ändock gått upp 570 gram.
0 Comments
Det har varit en mycket intressant och händelserik vecka. Förutom nya matrutiner, den större valphagen, utflykterna utomhus och bilträningen har det hänt mycket på det sociala och mentala planet. När valparna var mindre ville de suga på fingrar, tår, fötter och allt annat de kom åt. Nu vill de bita eller slicka i stället. De börjar söka mer information om omvärlden genom att börja bita på leksaker, skor eller andra föremål, eller knalla iväg på egna upptäcksfärder. Valparna börjar vara i behov av att det händer saker omkring dem. Nya saker som läggs i valphagen blir väldigt intressanta, varför vi dagligen lägger in något nytt föremål. Det kan vara en leksak, en gummistövel, en pappkartong, ett fastbundet snöre, en petflaska etc. Veckans roligaste föremål har varit en strumpa med tidningspapper i, och själva plastboxen där leksakerna ligger. Den nedersta köksknoppen i trä står också högt i kurs. Valparna börjar samverka på ett mer nyanserat sätt med Ruffa och oss människor. Tidigare tycktes de söka närhet nästan uteslutande för mat eller värme, men nu tar de kontakt för mys eller lek. När man glatt ropar till dem så kommer de genast, och de ligger gärna i knät eller strax invid. Ofta blir det bus med mun och tänder, men ibland vill de kela och kan även visa tillgivenhet. Man får numera ögonkontakt med valparna, och de har börjat lägga huvudet sött på sned när man tilltalar dem. Nu har även den viktiga socialiseringsfasen påbörjats, och de har fått träffa många nya människor under lugna former. Den senaste veckan har de nästan dagligen fått besök av en eller två människor. Det har uteslutande varit hundvana människor, vilket har resulterat i mycket positiva och roliga möten. Två valpköpare var även här förra helgen vilket var jätteroligt. Valparna skötte sig och visade upp sig från sin bästa sida! ;) Valparna har börjat leka mer intensivt med varandra, de brottas och bits. De piper med ljus ton för att tala om att det gör ont. Ibland ligger de och slickar varandra. Det är intressant att studera det nya samspelet med Ruffa. Hon har vid ett par tillfällen den senaste tiden gjort lekinviter. Hon använder mun, eller tassar, för att leka. Intressant nog har det alltid varit Tik 2, av det vi sett, som hon hitintills har bjudit upp till lek. Kanske beror det på att hon är störst? Till en början uppfattades Ruffas signaler som lite skrämmande, men det dröjde inte många sekunder innan tiken tafatt svarade på leken. Otroligt fascinerande att se! =) De tycks börja bli mer medvetna om sin egen kropp, och de utforskar den bl a genom att smaka på sina egna tassar. Tikarna har även visat intresse för att börja sköta sin egna hygien. Man kan även se om det är tikar eller hanar när de kissar, för tikarna har börjat knäa med bakbenen som vuxna tikar gör. Valparna har även avmaskats en andra gång, och nu skulle de äta ca 6 cm av pastan de inte gillar. Men även denna gång var det lätt att lirka in mindre portioner av den i valparnas munnar, som de sedan svalde medan de stod och "ryste". Vi har även börjat vänja valparna vid ett tunt litet halsband, för att eventuellt kunna underlätta koppelträningen. Ingen av valparna har brytt sig om halsbandet, trots att de inte varit märkta med band eller garn. Det bådar gott!? =) I veckan som gått har portionerna av uppblött torrfoder successivt ökat, och nu äter valparna ungefär 110 gram per valp som vi delar upp på 4 mål. De äter ofta med god aptit, men nu har Tik 2 fått konkurrens om titeln "matvrak". Hane 1 är glupsk och alltid klar först, för att sedan försöka sno av syskonens ranson. Vi har valt att ge dem separata skålar, så att vi vet vad var och en får i sig. Skålarna blir dock större och större. Det är roligt att studera svansarna när de äter. Hane 1 och Tik 1 har alltid svansen på topp, medan Hane 2 och Tik 2 alltid har en nedåtgående koncentrerad svans medan de äter. =) När vi serverar maten blåser vi 2 korta signaler i en visselpipa. Valparna ser redan nu ut att börja känna igen matsignalen. Om man fortsätter träna med valpen på detta sätt, så kommer man att ha en säker inkallningssignal. =) Ruffa ger fortfarande di, om än i mycket mindre omfattning. Oftast står hon under tiden som valparna diar, men ibland sätter hon sig. Hon har sagt ifrån ett par gånger när valparna velat dia, vilket de oftast vill när hon är i närheten. Hon morrar tyst och flyttar sig hastigt, och om inte varningen hörsammas morrar hon ännu en gång eller ger ett skall. När inte det hjälper så flyr hon fältet, vilket hon numera gör ofta. Vi har köpt några tuggben till valparna, men ännu visar de inget större intresse för dem. Det gjorde däremot Ruffa, som i vanliga fall inte brukar låta sig nöjas med simpla tuggben längre. Men nu gick hon och tog ett ben i munnen, för att sedan gå runt och visa alla valparna det. När hon fått uppmärksamheten som hon ville ha, lade hon sig ner i valplådan för att tugga på det. När valparna närmade sig talade hon om att benet var hennes, och att de inte fick gå nära. Det var väl hennes sätt att börja lära ut hur världen fungerar, och det känns bra att de får sina första lektioner av sin mamma! =) Eftersom valparna är i en avvänjningsfas så måste vi tänka på hur vi utfodrar Ruffa, så att hennes mjölkproduktion avtar. Hennes portioner har blivit mindre till hennes stora förtret, även om hon fortfarande äter ungefär dubbelt så mycket som vanligt - och det av ett kraftigt valpfoder. Ca 1 vecka efter valpningen vägde hon 25,9 och igår vägde hon 25,2. Hon är i bra skick men något överviktig, ca 2 kg. Det är även dags att börja motionera henne, om än försiktigt med lite längre promenader. Den senaste veckan har vi även hunnit med att bilträna valparna. De får åka i buren, i vilken de numera känner sig trygga. Buren står stadigt i bakluckan, och Ruffa får tillfälligtvis sitta i baksätet. Vi har passat på att göra dessa utflykter när de är mätta och nöjda, och träningen har gått mycket lättare än förväntat. Första gången hade vi tänkt att endast starta motorn, men vi hörde inte ett enda pip från valparna - så vi tog en tur runt kvarteret. Vi började träningen för ungefär en vecka sedan, och har tagit en kort tur var dag - lite längre tur var gång. I helgen åkte vi 2 mil utan att höra något från buren. De lägger sig direkt till ro och tycks sova under färden. Ingen tycks vara bilsjuk, vilket är skönt. Vi är tacksamma att kylan inte har kommit, och det är nog valparna också. För de har fått vara ute en kort stund var dag sedan de blev 4 veckor. Redan första gången kissade de så fort de fick komma ut ur buren. Nu sätter de sig dessutom för att bajsa så fort de kommer ut. Tar inte vi upp de små bajshögarna så går Ruffa runt och "städar" undan spåren efter valparna. När behoven är uträttade blir de fulla av bus och upptäckarlust. De gånger de fått vara ute utan Ruffa blir det jobbigare att hålla reda på dem, för då beger de sig ofta iväg åt olika håll för att utforska olika saker. När Ruffa är med har de koll på var hon är, och håller sig ganska nära. Det finns mycket att undersöka för en liten valp; löv, buskar, pinnar, bord, stolar, krukor, sandlådan etc. De får dessutom upp en fart som de inte får inomhus. De börjar verkligen bli duktiga på att springa och hoppa, även om det fortfarande blir någon kullerbytta då och då. Har valparna tur kommer det ut någon granne som sätter sig på huk och talar med vänlig röst. Inom några sekunder har den personen alla valparna runt benen. Den gångna veckan har valparna visat sig behöva ett allt större utrymme. De var inte alls nöjda med att skärmas av med ett kompostgaller. Därför har hela köket numera blivit en enda stor valphage. I dörrposten har vi en hög träskiva som Ruffa kan hoppa över när hon vill, men som håller valparna på plats. Plastgolvet, som vi lade in för att skydda golvet, har visat sig vara mycket halt varför vi täcker det med tidningar och mattor. Mattorna utgör ett prefekt underlag för valparna att springa på, men de används lika mycket att uträtta behoven på. Även om mycket rensas och torkas bort under dagen, så torkar vi golvet och byter tidningar och mattor var dag. I fredags blev valparna 4 veckor, och dagen till ära fotades de. Vissa valpar ville hellre leka än att posera framför kameran, och andra ville hellre sova! =) Även om de står stadigt på tassarna så har det blivit allt svårare att fota dem. De är sällan stilla, utan rör sig konstant. De vänder sig bort, lägger sig ned, rullar runt, springer iväg eller börjar bita i något... Man ska ha tur att lyckas fota dem! =) De är alla mycket sociala och kontaktsökande. De äter med god aptit och går stadigt upp i vikt. De har gått upp mellan 540 och 630 gram på en vecka. Så här vägde de på sin senaste invägningsdag: Hane 1 väger 2,5 kg Hane 2 väger 2,4 kg Tik 1 väger 2,4 kg Tik 2 väger 2,9 kg Valparnas tredje vecka har varit så rolig och spännande. De växer så fort, och det händer så mycket. Nu har de blivit "riktiga" hundvalpar som går och springer, nosar och biter, kelar och myser. De är underbara! De har börjat äta uppblött valpfoder med glupsk aptit. Ruffa fortsätter att ta hand om deras toalettbestyr, men de kissar allt större mängder - och det blir blöta pölar här och där. Och det blir en allt vanligare syn att se dem bajsa med visst besvär. De får stå en stund, på lite ostadiga ben, innan det är klart! =) De diar med stor frenesi. Ruffa blir allt oftare stående på alla fyra ben när hon ger di. Valparna är nu så stora att de når upp. Valparna har börjat få tänder. Nu kan man se och känna 4 stycken; hörntänder och en tand längre bak. Än så länge märker man inte av tänderna så mycket, men man kan redan nu ana hur vasst det kommer att bli. Man kommer nog att få stå ut med en hel del "haj-attacker" med tanke på hur aktiva de är med sina munnar; på händer, fötter och allt annat de kommer åt. =) De har börjat uppskatta leksaker, och de flätade repen har varit populära. Tack till Ruffas mattes mamma som gjort dem! =) Vi har ställt in en vattenskål med lite vatten. De har smakat lite, men oftast fungerar skålen som fotbad. Det är dags att påbörja valparnas tillvänjning till riktig mat. I måndags fick valparna smaka på rå köttfärs utblandad med lite vatten. Mängden var inte större än en lillfingernagel, och det var viktigt att den inte var kall. Alla blev förtjusta och åt upp sin del. Första gången behövde de lite hjälp, med ett finger under haken, för att hitta maten. Dagen efter serverades köttfärs 2 ggr, och ungefär 1 tesked var gång. Nu försvårade vi det lite genom att servera köttfärsen på ett litet fat. Valparna började med att suga på skålens kant, men efter en stund hittade de maten. Man börjar tillvänjningen med att servera köttfärs eftersom det är oemotståndligt för de flesta valpar, för att få igång matintresset. Idag har vi provat att ge dem lite uppblött torrfoder i stället, och det var lika populärt det. Idag stod de på alla fyra medan de åt ur skålen. Idag var det drygt 12 grader ute, så vi tog chansen att ta med valparna ut en kort stund på bakgården. Det var inte alls planerat, men efter att ha ringt ett samtal för överläggning verkade det inte vara en så tokig idé! =) Vi packade in valparna i den stora transportburen som vi isolerade med en matta och en mängd plädar. Gården är täckt av vackra höstlöv, men vi lade ut en matta som skulle isolera från vätan. Valparna blev mycket nyfikna, om än lite försiktiga till en början. Den lilla tiken sprang efter Ruffa, men blev helt plötsligt alldeles ensam ca 7 meter bort - och började pipa! =) Vilket spännande äventyr det blev, om än lite kort. Vi hoppas att vädret håller i sig, så att vi kan ta ut dem korta stunder då och då. Vi har smugit igång den sociala träningen. Valparna har tidigt visat intresse för oss, men vi undrade hur de skulle reagera när en främmande människa gick in i valphagen. Alla blev nyfikna, och ville genast smaka på de okända tårna. Så fort de fick chansen kröp de upp i knät för att mysa, vila eller busa. De är så söta, för när de busat tillräckligt kryper de in i valplådan för att vila en stund. De blir ganska fort trötta efter äventyr eller bus. Så gjorde de även nu, med undantag av Hane 2 som var nöjd med sin sovplats i knät! De har hunnit med två besök, och valparna har uppskattat dem. De är så härligt positiva och nyfikna! 21 okt 2013 Vi har ställt in en bur i valphagen för att låta valparna vänja sig vid den. Ganska fort hade de självmant krypit in i den, men till vår förvåning kröp även Ruffa in för att lägga sig tillrätta bredvid sina 4 valpar. Det kändes fysiskt omöjligt, och snart kravlade valparna ur en efter en! =) 19 okt 2013 Fyra guldklimpar fotades på dagen de blev 3 veckor. Nu kan de stå på egna ben, men behövde lite hjälp för att stå stilla. De kan nu även sitta. De är mycket aktiva med sina munnar, och spenderar mycket tid med att ligga och fajtas med munnarna. Det ser än så länge väldigt kärvänligt ut. Tänderna är på väg att bryta igenom, men ännu har vi inte sett eller känt någon. När man sätter sig i valphagen så har man genast ett par valpar runt sig som "biter" i tår, fingrar, händer, armar, armbågar, kläder etc. Deras käftar är förvånansvärt stora när de öppnas. =) Ofta kryper de upp i knät för att mysa, och lägger sig ofta för att sova där! =) Vi förbryllas över att de så tidigt söker sig till tidningspapper för att kissa, men ibland hinner de inte ut med alla 4 tassar - utan kissar när framtassarna står på tidningen! =) Alla fyra är nyfikna och sociala med oss tvåbenta, och alla är oerhört charmiga. Hane 1 är fortfarande först med nya saker och väldigt nyfiken. Hane 2 är mycket trygg och oerhört kelig av sig. Tik 1 har börjat låta mer, och ger ifrån sig ljud som påminner om ett morrande. Hon har börjat visa sig mer busig senaste dagarna. Tik 2 är nyfiken, framåt och kavat. Valparnas ögon är till en början blå, och de ser nu ut att kunna fokusera med dem. Full synförmåga och hörsel nås dock inte förrän mot slutet av den femte veckan. Valparna tycks nu alla gå upp ca 50 gram per dag. De väger ungefär lika mycket, med undantag av Tik 2 som väger ett par hundra gram mer. Vid veckovägningen i fredags vägde de: Hane 1 vägde 1,9 kg Hane 2 vägde 1,8 kg Tik 1 vägde 1,8 kg Tik 2 vägde 2,2 kg Nu har valplådan flyttat, och står i en valphage. Det står inte på förrän valparna vill se mer av världen, och då får vi successivt låta deras utrymme bli större och större. Vi har valt att bygga valphagen i köket, då det är lättast att göra det valpsäkert där - samtidigt som de tillvänjs vid ljud. Vi har lagt in ett plastgolv som ska skydda trägolvet, och använt oss av kompostgaller för att begränsa ytan, samt skydda valparna från varma element och eluttag. Långa gardiner har bytts mot korta. Valparna är otroligt nyfikna, och försöker ta sig över valplådan där det är som lägst. Vi får hela tiden höja ingången, eftersom de har visat sig vara duktigare på att klättra än att gå! =) Ruffa har verkligen vuxit i sin mammaroll. De behöver sällan pipa på uppmärksamhet för att få mat eller bli tvättade. Hon väcker dem innan de vaknat för att sköta sina sysslor, och hon fördelar maten på många mål under dagen. Däremellan vilar hon eller är social med oss. Ibland kan man tro att hon väcker dem med flit för att hon för stunden har långtråkigt! =) Hon kom på ganska tidigt att hon kunde sitta medan valparna diade, nu när de har blivit större tjuväter de ibland medan Ruffa står och tvättar någon valp. Förutom att valparna börjat gå bättre de senaste dagarna, så har de även börjat sitta. Man kan även se antydan till vanliga hund-rörelser som att klia huvudet med bakbenet, gnussa nosen med framtass etc. De är mycket kittliga, och benen börjar ofta sprattla när man kliar dem. Valparna har även börjat visa en busig sida, och börjar få till lite annorlunda ljud än bara "pip". Man kan se en valp som tar sats för att landa på ett syskon, eller någon som försöker bita en annan i öronen. De börjar överlag bli aktiva med munnen, för att smaka eller känna - men än så länge är det ofarligt eftersom de är tandlösa! =) Vi har börjat ta ut valparna en och en för att hålla dem i knät en stund, och alla har uppskattat den mänskliga kontakten. Vi tar på dem mycket och ser till att mjukt massera tassarna, för att underlätta hanteringen framöver. Igår fick de sin första avmaskning, i form av en mjuk pasta. De har inte smakat på något annat än Ruffas mjölk, så de blev mycket förvånade när de fick en klick på tungan. De ruskade på sig ett par gånger samtidigt som munnen började jobba för att svälja det. Valparna får mängd i förhållande till vikt, och eftersom valparna ligger runt 2 kg så skulle de ha ca 4 cm pasta. Det gick dock lättare än jag föreställt mig det hela. Även Ruffa fick en dos avmaskning. Valparna växer för var dag, och igår hade vi en "inofficiell" vägning. Stora tiken väger nu hela 2 kg. De båda hanarna väger drygt 1,7 kg. Den lilla tiken är snart inte så liten, hon vägde 1,6 kg. Det mest iögonfallande är hur fort pälsen växer, den mäter nu ca 2,5 cm på kroppen. De är så otroligt mjuka och silkeslena i pälsen. Öronlapparna har växt mycket, och är ca 4 cm långa. Svansarna mäter nu ca 10 cm. Det är tur att de redan är tingade och de nya hemmen klara, för annars hade vi velat behålla alla själva! =) För ett par dagar sedan började vi lägga in tidningspapper i en del av valplådan, och till vår häpnad sökte sig valparna dit för att kissa och bajsa. Och detta trots att de har mycket svårare att gå på den hala tidningsytan. Deras ben åker iväg åt alla håll, som Bambi på hal is. Naturligtvis kissas det även i sovdelen, och då de börjar kissa mycket så måste vi byta oftare. Att ha en fäll överst är dock bra, då det rinner igenom den och ytan hålls förhållandevis torr. Tidningspappret byter vi stup i kvarten, och det är tur att vi samlat på oss ca 14 papperskassar med tidningar. Alla klamrar är dessutom borttagna redan, så det jobbet är gjort! =) Men det är tur att vi har vänner som fortsätter samla tidningar, för jag tror detta bara är början... vi kommer att behöva mycket tidningar! Än så länge gör Ruffa ett jättejobb med att försöka hålla lådan och valparna rena, men när de börjar äta annan mat än hennes lär hon ge upp! =) Valparna har fotats ännu en gång i helgen! De är så otroligt söta, och det börjar bli lättare att skilja dem åt. =) Hane 1 går under smeknamnet "Ingenjör Andrée", efter äventyraren och ballongfararen Andrée. Han har sedan dag 1 varit väldigt nyfiken och går ofta sin egen väg. Vi var tvungen att höja ingången till valplådan tidigt då han var lite väl nyfiken på utsidan, och visade stor portion kreativitet. Hane 2 kallas ofta "Fransosen", då han ser väldigt stilig ut med sin blanka päls. Skägget har blivit ljusare, vilket klär honom. Han är väldigt söt, och mycket kelig. Han vilar ofta tryggt på rygg, och ser hur cool ut som helst när han sträcker på sig förnöjt. Han har så här långt visat sig vara lugn och trygg med pondus - och nyfiken såklart när han vinglar omkring i lådan. Tik 1 benämns som "lilla tiken" på grund av att hon helt klart är minst i kullen. Hon är ganska envis, och låter när hon stöter på patrull. Hon sover gärna ihop med någon av de andra valparna, och söker sig fortfarande till de minsta spenarna längst bak. Tik 2 fick tidigt smeknamnet "Pip-Lisa", och till viss del hänger det kvar även om hon sällan piper numera. Hon ser oftast målmedveten ut, och klarar sig på egen hand. Hon väger fortfarande mest av alla. Även hon har visat stort intresse för utsidan, och utforskar lådans begränsningar liksom Andrée. Nu är vi väl medvetna om att det är på tok för tidigt att säga något om storlekar och karaktärer på valparna, men att försöka se skillnader och likheter mellan valparna utgör en stor del av nöjet. =) Även om lugn och ro fortfarande är viktigt för tiken och valparna, så har vi i helgen börjat interagera lite mer med dem. Den här veckan vill vi att de ska bekanta sig ytterligare med oss, och bli vana med att vi hanterar dem. Idag satte jag mig mitt i lådan, utan att göra något. Genast blev valparna nyfikna. De luktar nyfiket och söker sig upp i knät, där de gärna lägger sig tillrätta eller försöker hitta mat. Alla är framåt, och nyfikna, vilket är kul! Nu har valparna hunnit bli 2 veckor gamla, och de ser ut som små hundvalpar! :) Allt växer fort, som t ex päls och klor. Klorna har redan klippts en andra gång. Mesta delen av tiden tillbringar de med att dia eller sova, men korta stunder där emellan ägnar de åt träning av kroppskontrollen.Till en början krälade de runt genom att dra sig fram på frambenen. Nu börjar de mer och mer ta sig runt på alla fyra, om än väldigt vingligt. De tycks även börja bli aningen mer medvetna om omgivningen, och några av dem har börjat visa lite intresse för vad som försiggår utanför valplådan. Alla valpar har ökat sin vikt rejält. Det känns helt otroligt att de redan har passerat 1 kg. Det verkar finnas gott om näringsrik mjölk för dem! :) Hane 1 väger nu 1,330 kg Hane 2 väger nu 1,324 kg Tik 1 väger nu 1,185 kg Tik 2 väger nu 1,420 kg Även om de öppnade ögonen i vecka 2 så ska de inte kunna se förrän i vecka 3. Även hörselgångarna öppnas vid denna tid så att de börjar höra. Känns som om vi går en mycket spännande vecka till mötes! :) Här kommer en närmare presentation av valparna, som fotograferades igår när de fyllde 1 vecka! Ambitionen framöver är att porträttera dem en gång i veckan. Hane 1: Vägde 322 gram när han föddes, och på första veckodagen vägde han 830 gram. Han är svart, och har lockig päls. Han är den mest äventyrliga, och ger sig ofta ut på egna utflykter i valplådan. Man hittar honom bakom Ruffa, under Ruffas svans eller i en annan del av valplådan. Idag såg han ut att försöka ställa sig på alla fyra, men det gick inte så bra! ;) Hane 2: Vägde 329 gram när han föddes, och på första veckodagen vägde han 800 gram. Han är svart, och har den slätaste pälsen av alla valpar. Kanske blir han storlockig. Han verkar vara nöjd, och ligger gärna på rygg när han diar eller över syskonen när han sover. Tik 1: Vägde 285 gram när hon föddes, och på första veckodagen vägde hon 701 gram. Hon är svart, och har ganska slät päls. Kanske blir hon storlockig. Hon är helt klart minst, och kan ibland ha lite svårt att hävda sig i konkurrensen om spenarna. Men hon är envis, och ska prompt fram till den nedersta spenen varje gång. Man kan tycka det är konstigt då de spenarna är mycket mindre. Tik 2: Vägde 360 gram när hon föddes, och på första veckodagen vägde hon 940 gram. Hon är svart, och har lockig päls. Hon är helt klart kullens största valp. Hon är stark och målinriktad, och när de andra somnat efter diandet så fortsätter hon alltid ett tag till. Dygnen har gått i och ur varandra, och man blir lätt tidvill. Ruffa har haft lättare att hitta sin roll, än vi har haft att hitta vår. Idag har valparna hunnit bli 1 vecka, och vi har alla börjat landa. Vi har hittat våra rutiner som gör allt mycket enklare. Det har helt ärligt varit en utmaning att fullt ut våga lita på Ruffa! :) I böckerna står det att tiken och valparna bör få rå sig själva så mycket som möjligt den första tiden. Men det är såå svårt att inte lägga sig i, då hon t ex har "klampat" runt bland de små. Man insåg även tidigt problematiken som uppstår när en eller flera valpar diade och någon annan valp var på villovägar. Ett par gånger ålade hon sig fram på armbågarna, för att nå den vilsne själen och kunna omfamna och värma den. Men det har inte uppstått så många gånger, då vi inte har kunnat hålla oss från att hjälpa den vilsne tillrätta. Nu kan Ruffa titta med menande blick på en valp som hon tycker att vi ska flytta på! Så vi har hittat ett roligt och effektivt samarbete! :) Dagarna har gått fort, för det har hela tiden funnits saker som bör eller måste göras. Ruffa har krävt en hel del omvårdnad, och vi har haft koll på hennes allmäntillstånd. Till exempel måste Ruffas temp tas varje dag, så att t ex kalkbrist eller en infektion upptäcks i tid. Hennes juver bör kollas i fall de behöver mjölkas ut så att hon inte får mjölkstockning. Vi har även sett till att spola ren hennes bakdel ordentligt dagligen, då vi även tvättat hennes skägg eftersom hon slickar i sig valparnas kiss och bajs första tiden. Ruffa måste äta och dricka mycket och ofta, och allt har serverats i valplådan vilket hon oftast har intagit liggandes. Den första dagen efter valpningen ville hon inte äta, så då åkte en vän in till stan för att handla färskfoder som vi kryddade maten med - då gick den ner! Vi har även dagligen tillagat dietsoppa till henne, som ska vara bra för en diande tik som behöver energi. Dricksvattnet har kryddats med grädde och spetsats med druvsocker. Ruffa blir flämtig när hon inte rastas ofta, så vi försöker gå ut en kort stund ofta - vilket hon numera tycks uppskatta. Det är varmt i valprummet och Ruffa tycker det är lite väl varmt, varför vi i början kylde ner henne med blöt duk. Vi har haft ögonen på valplådan mest hela tiden, för att se att allt står rätt till. När Ruffa har rastats har vi lagt dem i en hög med en filt runt dem för att de ska behålla värmen. Valparna har även vägts varje dag, så att vi ser att de ökar i vikt - vilket de alla har gjort. Första dagen blev Ruffa orolig när vi skulle hantera dem, men har vi vågen intill Ruffa i valplådan så är det lugnt. Ruffa har "avslag" vilket är helt normalt. Det är levrat blod från såren där moderkakan satt, och andra rester som stöts ut. Var dag har vi bäddat rent i valplådan, och under tiden flyttat valparna till en ombonad korg. Vi har tvättat minst 2 maskiner med täcke, filtar och plädar varje dag. Det innebär även en del vikande och pysslande. Så klart har det uppstått en del frågor rörande valpningen och valparna, men vi har då kunnat vända oss till mer rutinerade uppfödare. Vi är så tacksamma mot dem som tagit sig tid för att lyssna och ge oss råd! Tack för det! :) Dessutom ligger SKKs uppfödarböcker uppslagna... 1 vecka! Det känns som om vi har börjat landa efter en mycket intensiv vecka. Det känns skönt att de små liven har hunnit växa till sig, för även om de fortfarande är små så känns de inte fullt lika sköra och ömtåliga längre. Alla valparna har mer än dubblerat sin födelsevikt, och pälsen har växt. De börjar mer och mer se ut som små hundvalpar. Ruffa har bott i valplådan hela veckan, och valparna har diat mer än de har sovit. Ruffa har visat ett stort engagemang och tagit uppgiften på största allvar. Tänk så mycket vi har fått lära oss på denna korta tid, och vilket spännande äventyr! Vi har fått höra att detta är den lugna perioden, och att det är tiden från 3 veckor och framåt som är den mest krävande tiden. Hua, vad har vi att vänta!? Det gäller nog att hinna ta igen lite sömn först! :) |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|