På en kort rastningsrunda fick hon syn på ett rådjur, och hade hon inte varit hårt hållen i koppel så hade hon rusat efter... När hon fick syn på en liten sheltie på långt håll blev hon så intresserad och glad, och ville inget annat än att skynda ikapp. Det börjar märkas att hon har en del överskottsenergi vid dessa tillfällen.
Matte tog fram en vittringspinne ikväll, för att se om lite träning av anti-tugg skulle intressera Ruffa. Oh, så lycklig hon blev.. Hon fick först ta pinnen från handen för att hålla den stilla. Hon tyckte det var än roligare att få plocka upp den från golvet för att sedan hålla den stilla. Med sin uppdämda energi ville hon helst sätta tänderna hårt i den, och säkert gärna tugga, men Ruffa var så koncentrerad på uppgiften - och så glad över belöningen i form av en torrfoderkula av sin skonkost. Ruffa blev dock ihärdig och ville inte sluta träna, så det blev även ett mycket kort pass linförighet - vilket inte var det optimala med den stora tratten.... =) Men det var länge sedan vi såg henne så ivrig och lycklig i träning! :p
Under hela tiden efter operationen har Ruffa varit lika matglad som vanligt. Hon äter med god aptit. Skillnaden har varit att hon inte tigger lika mycket, utan har legat kvar där hon legat.
Förutom att Ruffa blivit piggare och kräver mer av denna anledning så har skötseln blivit lättare. Hon får sina mediciner (antibiotika och smärtlindring) morgon och kväll, såret kollas liksom tempen. Nu består omvårdnaden mest av att hålla henne så stilla som möjligt så att såret läker fint. Hon har blivit mer rörlig och kommer åt den allra nedersta delen av såret med tungan, och kanten på skärmen skaver andra delar av såret vid hennes försök att komma åt. Av denna anledning fortsätter vi att ha trosor på henne. På tisdag är tid bokad för att ta bort stygnen.