Husse hade gått in i en skogsdunge, på andra sidan ett fält, för att gömma en apport. Billie fick sedan utmaningen att söka rätt på den, vilket blev än svårare då några okända hundar höll till i närheten. Men Billie brydde sig inte om dem, utan vägleddes av husses spår fram till dungen – och där hittade hon apporten ganska snabbt.
Några ägare till tollare, som tränat och tävlat i jakt, hade iakttagit Billie på avstånd – och tyckte att Billie varit duktig; att hon så snyggt vindat in apporten på slutet. Och att hon klarat uppdraget trots störande hundar i miljön. Vi kunde bara hålla med, kul!! 😊 Det har varit dåligt med aktivitet senaste veckan, förutom att vi tränat lite nosework hemma. Där är Billie jätteduktig, och koncentrerar sig så fint. Så ikväll bestämde vi oss för att göra det lite svårare, och utmana henne, genom att placera ut några doftkällor utomhus i mörkret bland störningar. I gränder gick det bra, men när vi kom till ett litet torg kunde hon inte alls koncentrera sig. Hon kände med största sannolikhet doften, men hon hade inte alls tid och ro för att markera den. Det satt nämligen en katt och betraktade henne på lite avstånd, och det är nog den största störningen som Billie kan ges. Det gick inte att få full kontakt, hur mycket vi än försökte... Vi måste träna mycket mer utomhus, i miljöer där det förekommer olika störningar. Men försöka undvika miljöer med katter till en början! :)
Man kan ju enkelt göra promenaderna lite roligare. Idag avvek matte från stigen; en bra bit in i skogen för att gömma sig bakom en rotvälta. Skulle Billie hitta henne? Billie förstod uppgiften – hon hittade stället där matte hade lämnat stigen, och sedan fortsatte hon spåra så fint! :)
Vi hittade några trattkantareller här och där, och Billie fick sin första lektion i svampsök! 😊 Hon tycktes förstå eftersom hon markerade svamparna ganska fort. Tyvärr är ju svampsäsongen i stort sett över, så det kommer att dröja till nästa lektion. 😏
I det närliggande skogspartiet körde vi lite sök, där det blev nyttig träning av stadga (sitta kvar) inför själva nosarbetet. Billie var faktiskt jätteduktig, och satt som en staty innan signal! 😍 Själva nosarbetet utgör inga som helst problem; hon är riktig duktig.
Träningen vid ett fåtal tillfällen har givit resultat. Det är betydligt mindre krafsande tassar på kartongerna, och nosen används för att markera. Dock tycks det mig att hunden ibland kan ge markeringssättet högre prioritet än nosarbetet! Det tycks vara roligt att markera!! :D Men det känns som ett mer angenämt problem, än att hunden krafsar och förstör kartongen den markerar! :) Nosarbetet och markeringen fungerade jättefint i övriga sök, de är jätteduktiga båda två! 🙂 Ikväll, första advent till ära, lade vi ut några sök för att aktivera hundarna. Ruffa tog lite tid på sig att hitta gömman, men väl där visade hon gamla takter - hon tog ögonkontakt för att tala om att hon hittat! :) Billie är beslutsam och energisk i sitt sökande och hittar gömmorna fort, men sen vill hon gärna använda tassarna.. :) Helt klart tycker hon det är väldigt roligt! Idag tränade vi markering med Billie för första gången. När hon för en vecka sedan fick prova på att söka bland kartonger så var det mycket tassar och krafsande. Så nu satte jag mig i lugn och ro med endast två kartonger att välja på. När hon kände doften i kartongen var jag snabb att klicka och belöna med godis nära kartongen, så att hon inte hann börja ta till tassarna. Därefter väntade jag ut henne aningen lite mer, men försökte endast klicka vid noskontakt utan tassar. Så småningom kommer kraven att höjas successivt, så att hon ska kunna stå lite längre med nosen mot kartongen för en tydlig markering. Billie var jätteduktig, med tanke på att detta var hennes första tillfälle för markeringsträning! Jättekul! :) Billie har väl totalt fått prova på nosework 2 gånger i sitt liv, och någon systematisk träning har hon definitivt inte fått. Men idag, när vi varit mycket inaktiva och hade dåligt samvete för hundarna, så plockade vi fram nosework-sakerna och preparerade några sök åt dem.
Först gjorde vi några kartongsök bland 7 kartoner, och båda hundarna hittade lätt kartongen med eucalyptusdoft – men båda hundar trashade kartongen!! :) Att Billie inte markerar är ju inte så konstigt, men Ruffa (som var full av arbetsiver) tycktes också ha glömt den viktiga detaljen! :) Därefter preparerade vi också några inomhussök, och de gick jättebra. Naturbegåvning eller ej, det behövs verkligen träning på markering! 😁 Men det passar ju bra med inomhusträning under denna mörka och plaskiga tid. 😊 Ruffa fick tidigt lära sig att leta efter gömda saker, men det är något vi "glömt" med Billie. Idag gömdes en leksak som Ruffa först fick söka rätt på. Billie studerade intresserat, och tyckte det var jättekul när även hon fick chansen. Hon sprang ut med hög fart, sökte med energi och kom in i raketfart! :)
Vi har varit ute i svampskogarna några gånger i år, och vi har framför allt hittat massor av Karl-Johan svamp. Men Ruffa visar även på trattkantarellerna! :) Hon är tålmodig och duktig!
I år är det extra roligt att Ruffa hittar svamp då vi planerar att ta med torkad svamp till Holland som presenter när vi hämtar Billie! =) Vi har hittat mängder med svamp, och Ruffa hjälper till att söka rätt på kantareller. Hon går med nosen i backen, och sätter sig ofta för att markera svampfynd. Hon var väldigt lätt att lära sig söka svampar; en kantarell och en klicker var allt som behövdes! =) På eget initiativ har Ruffa även markerat svart trumpetsvamp, som växte mitt i ett otillgängligt, risigt buskage - där vi aldrig skulle ha letat. Vi blev naturligtvis jätteglada! =) Vi har provat på uppletande, och det underlättar verkligen att ha en apporterande hund då! =) I en ruta om 50x50 meter lade vi ut 4 olika föremål. Vid själva sökandet får hundföraren inte passera rutans gräns, utan får stå kvar vid ena sidan av rutan, den sk baslinjen. Därefter skickade vi ut Ruffa, som skulle hitta och apportera föremålen som ligger gömda i rutan. Hon förstod bums vad som förväntades av henne, och apporterade glatt in alla föremål! =) Uppletande av föremål ingår i SBKs brukstävlingar, och då ska hunden helst klara detta inom 5 minuter. Jag har ofta undrat om Ruffa är en bra sökhund eller inte. På skoj får hon ofta söka efter godis eller leksaker såväl hemma som utomhus, och det har hon alltid varit lyckosam med. Liksom den Italienska vattenhunden, Lagotton, ska Barbet vara en väldigt duktig svampsökare. Men någon planerad och seriös spårträning eller träning för svampsök har Ruffa inte fått. När vi var ute i Älvsjöskogen och sökte skattgömmor träffade vi på en kille som också han var ute och "geocachade". Han hälsade på Ruffa och efter en kort stund skildes våra vägar åt. Någon halvtimme senare, när vi vandrade med hjälp av kompassen, tog Ruffa plötsligt täten vilket är ovanligt. Hon började bestämt klättra uppför branter som om hon ville visa vägen. Riktningen stämde med kompassen, även om jag inte skulle ha valt den svårare vägen som hon tog! Till slut kom hon fram till en stor tall där hon reste sig upp på bakbenen med framtassarna på stammen. Till vår förvåning hängde "skattgömman" som vi sökte en meter ovanför hennes tassar. Hon måste ha fått upp spår av killen som vi mött tidigare! Därefter fortsatte hon att följa hans spår mot nästa gömma... Jag tyckte det var otroligt häftigt. Men samtidigt så insåg jag hur mycket "hundspråk" man troligen missar, liksom många hundbeteenden man inte får förklarade för sig - när man inte förstår. Ibland önskar man verkligen att hundar kunde prata. Det är ett avancerat språk man måste lära sig för att förstå sin fyrbenta vän! |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|