Vi lägger ut en targetmatta i den bakre delen av rutan, och ett fat med godis på den. Ruffa springer dit med fart, och jag ropar stanna. Därefter går jag lugnt till rutan och belönar Ruffa ytterligare. Snart ska vi börja alternera mellan att ha godis på fatet, och att det ibland ska vara tomt! =)
I vanliga fall brukar det inte bli så mycket tid till lydnadsträning på landet. Gräsmattan behöver klippas, ogräs rensas, buskar klippas etc etc. Men det lockade att sätta upp den nya rutan, och jag hann inte ens bli klar innan Ruffa gick dit och ställde sig! :D.
Vi lägger ut en targetmatta i den bakre delen av rutan, och ett fat med godis på den. Ruffa springer dit med fart, och jag ropar stanna. Därefter går jag lugnt till rutan och belönar Ruffa ytterligare. Snart ska vi börja alternera mellan att ha godis på fatet, och att det ibland ska vara tomt! =)
0 Comments
Enligt SMHI skulle det inte regna idag, så vi åkte iväg till skogen för första gången på mycket länge. Vi strosade fram i Gömmareskogens kuperade svampmarker, och Ruffa tycktes uppskatta skogsdofterna. Vi var låååångt från bilen när himlen öppnade sig, och ösregnet kom. Iklädda gympadojer, bomullsbyxor och t-shirt blev vi genomblöta! :-) Det regnade till och med för mycket för vattenhunden Ruffa, som sökte skydd.. Vi hann hitta några kantareller i alla fall! :-) Efter en dag i sta'n var det skönt att kunna stanna till vid Långholmen för att rasta Ruffa. Där mötte vi några andra hundar som det blev lek tillsammans med. Ruffa fick även möjlighet till vattenapportering. När man går här på Långholmen, där många promenerar med sina hundar, känner ovanligt många till rasen barbet. Anledningen är att det bor flera barbeter i kvarteren i närheten - så det är troligen Sveriges mest barbettäta område idag! =) I helgen har det varit SM i såväl lydnad som rallylydnad på Sundbyholms travbana utanför Eskilstuna. Flera av våra tränings- och klubbkompisar var kvalificerade till rallylydnadstävlingen, och för första gången någonsin skulle en barbet delta. Maja och Dixie, som bor i Skåne, fanns på plats för att delta. Vi kunde inte motstå att åka dit för att heja fram dem! =) Det blev en spännande tävling att beskåda från åskådarplats, och det var extra kul då det fanns ytterligare 3 barbeter i publiken. Marie och Steve hade även de åkt dit för att heja på Dixie. Det har nog aldrig någonsin funnits 5 barbeter på en tävling i hundsport någonsin, även om det denna gång bara var en som tävlade! ;) Jättekul att se alla barbeter och dess ägare, men man skulle ha önskat mer tid för prat och umgänge! =) Dixie var jätteduktig, och hade en fantastisk energi och fokus på sin matte. Tyvärr blev det ett missförstånd dem emellan vid ett hinder, vilket gav många poängavdrag – så de missade tyvärr finalen. Men det hade lika gärna kunnat gå hur bra som helst, så vi får hoppas att de satsar vidare mot nästa års SM! =) Vi hann även titta lite på lydnadseliten, och de imponerade ju så klart. Dessa border collies, som dominerade i tävling, är ju så rappa! Idag var vi ut och shoppade, för att kunna träna vidare med lydnadsmomenten i klass 2. Till "rutan" behövs 4 koner och 12 meter band - för att kunna markera ut platsen dit hunden ska ta sig på kommando. Jag tror att detta moment kommer att ta lite tid att träna in, så nu får vi se till att träna lite mer konsekvent. Och det underlättas ju med en egen "ruta" =) Vi passade även på att köpa en större apportbock då den gamla är rätt söndertuggad! =) Nu är vi redo för ny lydnadsträning! Va kul! =) Igår var Ruffa på Bro-Håbos BK för att delta i deras lydnadstävling. Det resulterade i hennes tredje 1:a pris och därför fick hon även titeln LP1. =) Det blev extra roligt vid prisutdelningen eftersom Ruffa kom på 2:a plats, och matte fick gå upp på prispallen för första gången ever. Förutom fina rosetter fick Ruffa en stor kartong med 5 kg smaskiga hundkex! =) Ruffa lyckades återigen göra det lite väl spännande då hon inte visar samma fokusering på tävling som på träning. Det blev även lite mycket störning då publiken satt väldigt nära planen på ena långsidan. På den andra långsidan gränsar planen till en hästhage, som var full med hästar! =) Dessutom gränsade ena kortsidan till en annan plan där elitlydnadsekipagen huserade. - Vid platsliggningen låg hundarna med ryggarna intill hästhagen. Ruffas öron spetsades när hon hörde gnäggande hästar precis bakom sin rygg, och hon var tvungen att kolla av dem lite snabbt. När 2 minuter nästan var avklarade fick Ruffa upp en doft bredvid sig och hon gjorde sig väldigt lång för att kunna nosa. Som tur var låg hon kvar, men hon fick en poängs avdrag för nosande. Den därpå följande tandvisningen gick mycket bra. - I linförigheten gick Ruffa mycket bättre än på tidigare tävlingar, så jag var nöjd. =) - I läggande under gång stannar hon vid kommandot, men sneglar efter K-J i publiken innan hon lägger sig ner. Det blev ett sent läggande som resulterade i ett stort avdrag. Jag är dock helt omedveten om detta som händer bakom min rygg, så jag var jättenöjd! =) Idag steg vi upp i ottan för att åka till Flens BK där Violcupen gick av stapeln. Violcupen är en lydnadstävling med alla klasser under en helg. Det anordnas skojtävlingar och andra festligheter. Själva tävlandet kan man göra såväl individuellt som i lag. Vi var dock endast anmälda till den andra dagen i lydnadsklass 1 med Ruffa. Vi var tvungna att vara där redan klockan 9 när alla tävlande samlades för att göra sina gruppmoment. Sedan blev det en lång väntan för oss fram till klockan 13 då det var dags för Ruffas enskilda moment. Det var väldigt varmt så vi passade på att åka till en närliggande sjö där Ruffa fick svalka av sig. Ruffa var första hund att trava in på sin platsliggning, och vi blev därför stående i ett hörn där Ruffa hade allt som hände på sin sida. När det var dags att med ett ord få henne att lägga sig ner hörde hon inte eftersom hon hade full koll på alla andra och även husse utanför planen, så jag var tungen att upprepa mig. Hon låg sedan stilla, men jag hade samma problem med att få henne att sitta upp därefter. Även då krävdes två kommandon. Såklart påverkade detta betyget! =) Tandvisningen därefter klarade hon jättebra, även om man alltid är lite orolig att Ruffa ska resa sig av glädje när en människa är på väg fram för att ”hälsa på henne”... När det var dags för hennes individuella moment var Ruffa återigen ofokuserad till en början. - Under linförigheten började hon segt med släpp och hade ett snett och segt sättande. Hon kan betydligt bättre än så! =) - Läggande under gång gjorde hon med Ruffa-mått bra. - När jag lämnade Ruffa för att gå iväg för en inkallning så började hon frenetiskt klia sig, men det missade jag eftersom jag då hade ryggen mot henne. För att vara Ruffa gjorde hon därefter en bättre inkallning än vad hon gjort på länge. - Ställande under gång såg riktigt bra ut. - Vid apporteringen var hon återigen tvungen att nosa igenom apporten några sekunder innan hon tog den i munnen. - Vid hopp över hinder hade vi otur att störas precis när jag ska ge mitt hopp-kommando. Någon skriker högt i närheten, så Ruffa hör inte mitt kommando. Jag var tvungen att upprepa mig. Vi promenerade längs Årstaviken nedanför Eriksdalsbadet, dit även många andra Stockholmare hade tagit sig. Vi hittade en plats där Ruffa kunde vattenapportera. I närheten stod en familj och fiskade. Pojkarna i familjen var inte sena med att byta fiske mot apportering, och Ruffa fick till sin glädje många apporteringar! =) Vi har nog alltid tagit för givet att Ruffa är rätt störningssäker. Hon är duktig på att fokusera, trots att det händer en massa annat omkring henne. Det är i alla fall vad vi trott.. Men på lydnadstävlingarna har hon varit störd av hundar, människor etc – hon har varit för nyfiken! =) Kanske måste vi träna mer på det!? Vi bestämde oss för att åka till Mariatorget. En fin sommardag, och dessutom lördag - så det var packat med människor, hundar och fåglar. Och det skulle visa sig vara jättesvårt för Ruffa att hålla kontakten... Hundar ville fram till henne, och hon ville fram till dem.. Hon blev nyfiken på allt och alla! Så nu vet vi vad vi har att träna på! =) Mitt på torget finns en stor fontän, och hon blev nöjd när hon fick stå där ett tag! =) Idag har vi gjort vår andra start i lydnadsklass 1, och Ruffa lyckades få ett 1:a pris – vilket är jättekul!! =) Det var Ridgeback-klubben som anordnade tävlingen på Stäket i en härlig miljö. Ruffa såg trött ut, och gick runt och gäspade – knappt intresserad av bollek.. vilket naturligtvis inte kändes bra! Vid platsliggningen såg hon stabil ut, men när det var dags att sätta upp henne så hade hon sitt fokus någon annanstans och hörde inte mitt kommando – vilket krävde ett extra kommando. Tandvisningen gick som väntat bra. Sen var det dags för de enskilda lydnadsprogrammen och vi fick vänta rätt länge på vår tur, eftersom Ruffa gick ut som sista och 11:e hund. När det så var dags för oss att äntra lydnadsplanen tyckte jag att hon kvicknat till. Men på plan hade hon inget fokus på mig, utan hon letade efter husse med blicken och var nyfiken på allt annat som hände runtomkring. Så dålig linförighet har jag aldrig sett Ruffa ha. Det var som om hon inte förstått att vi ”tränade/tävlade” utan att hon var ute på en vanlig koppelpromenad – och hon gick och stod som andan föll henne in. Jag övervägde där och då att avbryta tävlingen... När vi ställde upp för nästa moment letade hon för fullt efter husse med blicken, men sen skärpte hon lyckligtvis till sig, och gjorde ett av hennes bättre läggande under gång. Likaså gjorde hon sitt bästa på inkallning och ställande under gång. När det var dags för apportering blev hon tveksam och luktade åtskilliga sekunder på apporten innan hon tog den i munnen. (Vi som tränat med slibbiga apporter från okända hundar - som då gått bra). Hon slutförde tävlingen med ett bra hopp över hinder. De viktigaste momenten är platsliggning, linförighet och ställande under gång – eftersom poängen från dessa moment har en hög koefficient man multiplicerar resultatet med. Eftersom linförigheten varit under all kritik var det på håret om hon hade klarat ett första pris. Det blev en lång väntan på resultatet... Vid prisutdelningen visade det sig att poängen varit höga nog!! Tjoho, 1:a pris! Det var på håret, och det var slitsamt, men det gick! =) Poängen, som inte är något att skryta med – om man jämför med Ruffas kapacitet, var: Platsliggning: 9 Tandvisning: 10 Linförighet: 6 Läggande: 8 Inkallande: 8 Ställande: 9 Apportering: 7 Hopp över hinder: 9 Helhetsintryck: 8 Totalt 162 poäng, vilket gav ett första pris! I samband med rally-tävlingen i Gnesta passade vi på att göra en utflykt till Tullgarns Slott. Det ligger natur-skönt vid en havsvik, och har en stor slotts-park. Vid förra sekel-skiftet ska visst kung Gustav V och Drott-ning Victoria ha till-bringat somrarna här. Vi promenerade runt och hann se slottet ur alla vinklar, hovstallet som idag utgör café, värdshuset och orang-eriet. När vi letat oss ner till slottets gäst-brygga, där det även finns ett badhus, fick Ruffa bada. Det var skönt eftersom det var väldigt varmt! Vi avslutade utflykten med ett besök i Trosa, där vi flanerade runt i den pittoreska staden innan vi besökte hamnen. Det var skönt att dingla med fötterna på en bänk medan vi åt pizza, för att sedan äta glass! =) Idag har det varit rallytävling i mästarklassen på brukshundsklubben i Gnesta. Uppladdningen var inte den bästa, för igår var det ett stort släktkalas – som började på eftermiddagen och varade långt in på natta. Där träffade Ruffa en massa nya människor, och en hel hög med småbarn och andra hundar. Vi kom hem efter klockan två på natten, och strax efter 7 ringde väckarklockan. Det var ett trött gäng som satte sig i bilen för att åka till Gnesta. Det var även väldigt varmt, och planen ligger skyddad för vindar. Men Ruffa verkade förhållandevis pigg en stund innan starten. Men det var hon inte på planen! Den här gången var K-J jätteduktig, och felen berodde på att Ruffa var seg och okoncentrerad. Det såg inte alls ut som det gjort sista tiden på träning, då Ruffa varit fokuserad och samarbetsvillig. De två sista skyltarna på banan innehöll moment då Ruffa skulle stå i front framför K-J, och då började hon till och med att skälla. Hon har aldrig tidigare fått avdrag för skall, men nu fick hon 5 minuspoäng för skällande vid båda dessa moment. 10 minus bara där..... Ruffa klarade dock alla moment, och de allra svåraste som att backa på höger sida gjorde hon galant. Hade inte Ruffa börjat skälla, och fått 10 minuspoäng, så hade hon trots allt klarat ett godkänt resultat. När hon förstod att sista skylten var avklarad levde hon upp – eftersom hon förstod att det skulle vankas belöning! =) Det får bli ett nytt försök framåt hösten, och hoppas på bättre förberedelser och förutsättningar då! =) Värmen har kommit, och det på riktigt. Helt plötsligt var det 30 grader efter en kylslagen vår. Man orkar inte göra så mycket, så det blir mycket vattenapportering. Vi började med lite kortare pass i våras, men nu är hon uppe i en timmes simning. Det känns bra, eftersom det är skonsam och nyttig träning. |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|