Vi har träffat Albin någon timme varje dag eftersom hon tycks ha mått lite bättre under den stunden. Det är lättare att kunna avläsa hur hon mår vid dessa träffar, och det är tydligt att livsandarna sakta men säkert börjat återvända. Nu ikväll träffade vi en av Ruffas bästa vänner, som är polis, när hon jobbade. Ruffa blev jätteglad, och var så nyfiken och social som hon vanligtvis är, och hon tyckte det var väldigt spännande med studiebesöket i den stora polisbilen. Hon mådde hur bra som helst och lade huvudet i knät på en okänd kollega och tyckte det var jättemysigt med uppmärksamhet och kel. Men hon tyckte även det var spännande att se alla lampor på instrumentbrädan och titta ut genom den stora vindrutan. Väl hemma, efter den spännande utflykten,
Efter att ha frågat ut veterinärer, djurskötare och andra kunniga de senaste dagarna har vi blivit rekommenderade att:
- Kontrollera så att Ruffa får i sig vätska. Hon har numera 3 vattenskålar utplacerade, och det lustiga är att hon alltid går till sovrummet, där hon aldrig haft en vattenskål, för att dricka vatten numera.
- Bara servera kokt ris och kokt vit fisk. Vi blev tipsade att servera fiskspadet efter kokningen för att ge näringsrik vätska, men det har inte intresserat Ruffa.
- Dela upp maten i mycket små portioner och ge henne mat varannan timme.
- Ge Prokolin som är ett dietiskt fodertillskott i pastaform vilket stärker, lugnar och skyddar tarmen.
- Ge "Eukanuba Veterinary Diets Intestinal" som är ett dietfoder som kan ges vid mag- och tarmrubbningar.
Eftersom Ruffa inte har velat äta ris så har hon fått kokt vit fisk och Eukanubas dietfoder i mycket små portioner och det tycks funka bra. Hon kommer i fortsättningen att få Eukanuba, som hon tycker är gott, och när hon har mått bra ett par dagar får vi successivt börja blanda in hennes vanliga torrfoder.
Eftersom hon är mitt inne i höglöpet samtidigt som hon råkat få i sig basilusker så är det svårt att veta var symptomen för det ena slutar och det andra tar vid. Det känns som om magproblemen har förstärkt en del på grund av eventuella symptom i och med höglöpet, och det känns svårt att bena ut varför hon mått som hon gjort. Hur hon mår som löptik får vi nog inte svar på förrän hon löper nästa gång.