Ruffa har inte haft någon feber, slemhinnorna är fina och hjärtat slår lugnt och fint. Det stora såret ser ut att läka som önskat, även om det för en lekman kan oroa att blåmärken börjar uppstå runtom. Om inte Ruffa hade haft svårt att resa sig på bakbenen hade infarterna för de smärtlindrande sprutorna kunnat tas bort, men nu avvaktar vi några dagar med det.
Som tidigare åker vi hem med förmaningen att Ruffa måste ta det lugnt, och röra sig så lite som möjligt. Och fortsätta ge henne medicinen hon fått, tempa henne samt hålla såret rent.