Idag fick vi hämta henne, och vi blev positivt överraskade när vi såg henne på långt håll när en skötare kom med henne från vårdavdelningen. Hon såg så glad och pigg ut. Det såg ut som Ruffa drog skötaren i släptåg, och inte tvärtom! =) Hon var troligen glad att komma ut ur buren, och ut på äventyr bland människor och hundar. :D Naturligtvis blev hon än gladare när hon såg oss... <3
Som vi trodde hade Ruffa inte varit helt nöjd med att ligga instängd på liten yta. Men skötaren hade inte uppfattat det som oro, utan mer som om Ruffa tyckte det var tråkigt... När de pratat med henne, eller kelat, blev hon nöjd. De hade givit henne lugnande medel, men det hade inte haft någon inverkan på henne.
Innan vi lämnade fick vi mycket information om eftervården, och många nerskrivna anvisningar. Komplikationsriskerna som finns är blödning, inflammation, att såret spricker upp på grund av att det är stora drag i såret, vätskeansamling samt att det blir infektion.
När vi gick mot bilen stannade Ruffa för att dricka ur en skitig vattenpöl. Vi ville dock hellre att hon skulle dricka vatten ur vår portabla vattenskål vi hade i bilen. Inte helt lätt för henne nyopererad på ostadiga ben och med stor tratt på huvudet... <3
Väl hemma ställde hon sig utanför hennes favoritgrannars dörr, för såklart ville hon hälsa på dem när hon nu var hemma! <3 Sen var hon rätt nöjd med att komma hem, och har mestadels legat och sovit.
Ruffa ska helst inte gå i trappor och här i stan bor vi två långa trappor upp. Husse får bära henne i trapporna på ett speciellt sätt när hon ska rastas. För en stund sedan ställde hon sig vid dörren, och hon blev nerburen till bakgården. Där ställde hon sig och kollade runt en kort stund, sedan vände hon tillbaka mot bakdörren för att gå in igen utan att ha gjort något - och det var bara för husse att bära henne uppför alla trapporna igen...