Har man en leksak med sig på promenaden får man full fokusering från Ruffa. Om den piper glömmer hon allt annat och får tunnelseende! Men om man själv tröttnar, och stoppar den i fickan, så visar Ruffa prov på stort tålamod. Hon blir då svår att få kontakt med för att göra andra saker. Varken annan träning eller andra hundar blir speciellt intressanta. Hon kan inte glömma leksaken...
0 评论
Ruffa började helt plötsligt dansa omkring med sådan iver jag inte sett tidigare. Hon hoppade, skuttade och for runt med hög fart på isen. Det visade sig att hon hittat en kvarglömd magottburk som någon pimpelfiskare glömt. Det var helt klart den roligaste leksaken Ruffa någonsin haft i sin ägo....! Jag läste nyligen i DN att isen här i Stockholm nu är tjockare än den har varit på 20 år. Så det känns tryggt att vandra ut på isen. Ruffa fick ha löplina eftersom det fanns en uppbruten isränna inte så långt ut. Eftersom det var lördag var det en hel del folk ute i det fina vädret, och även en del hundar. Men Ruffa höll sig nära hela tiden, så säkerhetslinan behövdes egentligen inte. Hon stördes dock inte det minsta av den, utan sprang omkring som hon brukar. Under en promenad dök både Maggie och Zingo upp. Ruffa har flera gånger lekt med dessa hundar var för sig tidigare och det har alltid varit rolig lek. Nu gick det inte riktigt att känna igen Ruffa. Hon störde sig på något och skällde en hel del vilket hon sällan gör. Jag förstod inte alls varför. När Zingo, som är 2 år precis som Ruffa, hade lämnat sällskapet så blev Ruffa tyst och verkade trivas hur bra som helst. Jag fick höra att Zingo aldrig riktigt gillat Maggie, fast hon varit valp och bara är 1 år idag. Zingo brukar morra och visa sitt ogillande när de träffas. Jag drog slutsatsen att polisen inom Ruffa tog över, och att hon protesterade när hon kände av disharmonin i gruppen. En nybadad och fluffig Ruffa! Med K9, det nyinköpta schampot och balsamet, doftar hon mest bara rent. Så nu slipper vi en hund som luktar "Hawaiian Tropic" så starkt att man undrar var badstranden är! :) Och med tanke på att en hunds luktsinne är otroligt i jmf med människans så tror jag att även Ruffa uppskattar de mindre doft-ande produkterna. Om en hunds luktsinne är stort som en fotbolls-plan så är människans litet som ett frimärke - så'n oftantlig skilland är det på våra luktsinnen! En liten flaska med ett bra scham-po eller balsam är dyrt, och när vi upptäckte att det svensktillverkade K9 såldes i storpack kunde vi snabbt konstatera att det blir väl-digt mycket billigare att köpa de större dunkarna. Vi har betalat 389 kronor styck för dunkarna om ca 2,7 liter. Har inte din hundaffär dessa större dunkar hemma kan du säkert be dem beställa hem dem. K9 Competition Shampoo är ett drygt shampoo med Aloe Vera. Det är skon-samt och ger lugn-ande effekt på känslig hud. Det ska motverka hudrådnad, klåda, torr hud och päls. Produkten är utredande och snabbtorkande, och passar alla pälstyper. Det spädes 1:20 vildet gör det mycket ekonomiskt. Mild doft. K9 Competition Balsam ger pälser vacker volym, glans och lyster. Produkten är utredande, antistatisk och snabbtorkande, passar alla pälstyper. Du kan späda balsamet 1:40 vilket gör det mycket ekonomiskt. Pälsen blir mjuk,lättborstad och väl återfuktad. De aktiva ingredienserna i K9s produkter är biologiskt nerbrytbara och naturliga. Vi blev kontaktade av en familj som ville träffa en barbet. Till vår stora glädje kunde även Ruffas kullsyster Saaga närvara, och det blev en kul träff på många sätt och vis. Det var kul att se systrarna tillsammans igen. Men roliga barn med lockande snöbollar och fickor fulla av godis fick dem att helt glömma sina vanliga vilda lekar. De var fogliga som marionettdockor och stod i givakt för att lyda minsta vink! :) Nyligen träffade Ruffa på en mindre hanhund i en hundaffär, och eftersom han var lite blyg ställde sig Ruffa med sidan åt honom och tittade åt ett annat håll - så att han vågade sig fram för att sniffa på henne. Efter en stund vände sig Ruffa om, och de stod nos mot nos. Ägaren till den andra hunden berömde Ruffa för hennes vänliga och tydliga språk. Hon är verkligen en social och snäll hund - och jag är så tacksam för att inte hundattacken har gjort henne ängslig och orolig, så att hon kan fortsätta att bjuda på sig själv! Idag lekte Albin och Ruffa lekte för fullt när en obekant flock dök upp. Det var Alva som är en 6 månaders Irländsk Varghund och Trigger, en äldre tik, som är en korsning mellan Skotsk Hjorthund och Greyhound. Det var roligt att se de fyra hundarna tillsammans. När Albin och Ruffa började sin tuffa lek ville Trigger avbryta den, hon tyckte det gick för hett till! :) Alva som är imponerande stor trots att hon är en valp var otroligt snäll och mysig. Såväl Ruffa som Albin visade respekt för de större hundarna, även om Albin visade mer framfötter i umgänget. Ruffa var otroligt nyfiken men lite mer avvaktande. Jag tycke dock att de båda var ovanligt lugna tillsammans med de nya bekantskaperna! Irländsk varghund är den till storlek största av alla vinthundsraser och anses ofta vara världens största hund. Det är en mycket gammal ras och förekommer i myter och berättelser från keltisk tid. På 1600-talet användes den i Irland för att jaga varg, älg och jort men hundarna var så framgångsrika att det medförde att vargen dog ut och försvann från ön. I och med att Ruffa börjar närma sig 2 år, och även om rasen brukar betraktas som vuxen först vid 3 års ålder, så har jag börjat fundera över om hon kommer att visa sig dominant eller inte i sitt förhållande till andra hundar. I valpkullen var hon en framåt tjej som tog för sig. Jag tycker att hon fortfarande är väldigt positiv och framåt, men att hon även utvecklat en lyhörd och försiktig sida. För ett par dagar sedan så träffade hon på två kungspudlar på ett promenadstråk i skogen - två tikar som var 5 år respektive 11 månader. Vi slog följde under en timmes promenad. Kungspudlarna var ganska vilda och stökiga, och den äldre tiken - som var väldigt dominant enligt ägarna - skulle dominera Ruffa gång på gång. Tiken morrade lågt och lade upp huvudet på Ruffas rygg. Ruffa vände bort huvudet och intog en låg profil. Den yngre som kände sig trygg i sin flock blev "kaxig" och hoppade runt Ruffa och nafsade henne i nacken upprepade gånger. Ruffa försökte "komma in i gänget" när pudlarna sprang, hoppade och skällde - men det kändes som otydliga spelregler och hon blev aldrig riktigt accepterad. Det syntes att Ruffa blev smått förbryllad, samtidigt som hon var väldigt nyfiken. När den äldre tiken skulle dominera henne på nytt för 74 gången verkade Ruffa få nog, och ställde sig beslutsamt nos mot nos mot den dominanta hunden - och i och med det slutade dominansbeteendet, och de två började leka bättre ihop. Jag tror inte Ruffa är en dominerande hund, men jag tror inte heller att hon kommer att låta sig kuvas... Jag tror att Ruffa har lite svårt för hundar som är lite väl burdusa. Även om hon själv ser ut att leka brutalt många gånger, så ska det visst vara med någon finess. Jag har förstått det som om hennes moster Yatzie är likadan, så kanske det är en rasmentalitet. De gillar tuffa lekar, men om det blir för "tufft" så säger de ifrån. De beskrivs ju också som lite mjukare i mentaliteten än många av de andra lockiga vattenhundarna. Ruffa har aldrig stuckit iväg, med undantag av de två gånger som hon har fått upp spår av en hundkompis och gett sig själv i uppdrag att söka rätt på den. Hon håller sig fortfarande väldigt nära. Hennes främsta uppgift tycks vara att hålla flocken samlad, och ogillar när flocken skingras åt olika håll. Är man flera ute och går så håller hon sig i mitten och har koll på alla. Inomhus är hon likdan och följer efter för att alltid vara i närheten. Hon är aldrig i ett annat rum än man själv är. Och är människorna i olika rum brukar hon oftast lägga sig i mitten där hon har bästa koll. Jag tänker osökt på det franska uttrycket "Suivre quelqu’un comme (fait) un Barbet", att förförlja någon som en barbet. Vi har börjat ta Ruffas följsamhet för given och vågar alltid släppa henne fri - det enda som oroar är bilar och främmande, ilskna hundar eftersom Ruffa alltid vill springa fram till andra hundar trots de erfarenheter hon gjort. Nu är det mer en annan som vill försöka förskona henne från fler tråkiga händelser så att hon förblir den glada, naiva och optimistiska hund hon är. Den senaste tiden har hennes trygghetszon vidgats något, och hon har försvunnit ur synfältet ett par gånger - inte fullt lika mån om att gå i hasorna. Hittar hon något intressant i snön kan hon halka efter - och några enstaka gånger har hon fått upp något spår, eller känt vittring, och begivit sig in i skogsbrynet med iver och hög hastighet. De få gånger detta hänt är hon aldrig borta så länge att man hinner börja bli orolig! Men man kan ju ta det som en förvarning, och inse att man ständigt måste träna inkallning... Denna vinter har det varit ovanligt många snöbollskrig - med massor av vinande snöbollar. Ruffa älskar bollar, även om de är gjorda av snö. Hon tar kattlika skutt när hon ska dyka ner på stället där hon vet att snöbollen hamnat - och ser alltid lite smått besviken ut när hon inte hittar den.. Men så fort nästa snöboll är på väg är den förra glömd, och hon satsar på nytt! Det känns som ett bra konditionspass för henne, samtidigt som hon har buskul! :) Albin har redan hunnit tröttna på snöbollar då han lärt sig att de går upp i rök... men Ruffa? Nä, snöbollar är bland det bästa som finns! :) Det blev en trevlig nyårsafton i goda vänners lag. Ruffa rea-gerade inte alls på smällarna utanför huset och på tolvslaget fick hon ett nyårspaket fullt med läckerheter såsom torkad gristunga, grisknorr, oxöra, liten tjurmuskel, kycklingbröst mm. Hon öppnade paketet själv och var sen upptagen en lång stund! :) God fortsättning på det nya året! Från ingenstans dök det upp en glad lagotto - och det behövdes ingen närmare presentation mellan hundarna innan de började busa i snön. När matte och lillmatte dök upp efter en stund visade det sig att den 9 månaders lagotton hette Ruff. Ruff sprang med outsinlig energi, och han fick verkligen igång Ruffa. Efter ett tag började Ruffa skälla på honom, och snart förstod vi varför - han blev hanig och ville göra andra saker än att leka. Ruffa snappar upp sådant fort, och talar ofta om för hanhundar vad som gäller! Det sade oss två saker; att Ruff har börjat bli könsmogen, vilket han inte visat tecken på tidigare, och att Ruffa troligen börjar närma sig sitt löp. Ruffa har återigen träffat på labradoren Maggie, och det blev som vanligt full fart och bus med henne. Med i leken var även Odd, en terrier brasileiro på 6 månader, som verkligen inte ville bryta upp när hans matte och husse ville gå vidare! Odd var en mycket mysig och charmig hund, med ett tilltalande yttre, som fick mig att bli nyfiken... Den brasilianska terriern är en helt ny ras i Sverige, och den första registrerades här så sent som 2007. Rasen är livlig och mycket lättlärd, och används till och med som cirkushund i Moskva. I Brasilien används den i agility med framgång. När man läser om rasen står det att den har terrierns bästa egenskaper men inte har något av skärpan som kan återfinnas hos många andra terriers. De anses vara vänliga, glada och energiska, men lite försiktigare än terriers i gemen - mjuka och milda, men inte veka. Den ska ha mindre av jaktlust, kamp- eller grytinstinkt som finns hos andra terrierraser. |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|