Vi börjar alltmer tveka på att vi kan få till ett säkert running på balanshindret, så husse tog med sig den gamla plankan ut för att köra lite träning av "2+2". Billie ställde sig med framtassarna på targeten varje gång - så det kanske är en säkrare väg att gå? :) Det finns i varje fall inget som talar mot att träna in båda beteendena. :)
Under en klövjetur passerade vi stranden där hundarna fick busa en stund. Härligt tyckte Billie, som hade spring i benen...
För tre veckor sedan, då vi senast tränade kontaktfält, gick det mindre bra. Det gick inte bättre idag. Det blev inga träffar, oavsett matta eller ej. Men däremot var hon en stjärna i slalom!! :) När jag var liten så åkte vi alltid till sommarstugan under Kristi Himmelfärdshelgen, och det var då man som barn tog säsongens första bad i havet. Nu har man blivit lite mer kinkig vad gäller badtemperaturer, men Billie såg till att hålla traditionen vid liv! :)
Ruffa har alltid gillat att vattenapportera, men hon har blivit lite mer kinkig med vattentemperaturen med åren. 🙂 Hon kan numera njuta på ett mycket mer stillsamt sätt =)
Det blev en mysig dag på Tranarö, även för hundarna som fick en hel del uppmärksamhet! :) Efter gofika, med mycket prat och skratt, tog vi en härlig promenad i den vackra skärgårdsnaturen.
Gator och affärer har varit rätt folktomma i dessa coronatider, men nu när solen börjar värma samlas allt fler i parken... Till och med hundarna förbryllas! ;)
Husse har fått känning i ett knä, och efter att ha gjort en undersökning med gång- och belastningsanalys har han förutom nya inlägg i skorna även fått en träningsprogram som han ska följa för att klara av alla joggingpass! Billie undrar dock vad husse gör när han ligger på golvet med gummisnodd runt benen; kanske behöver livräddas? :)
Vi var ett gäng från coachgruppen som blev drillade i 4 timmar av coachen Nadine. Lärorikt men jobbigt! :) Upplägget denna gång var lite annorlunda. Först fick varje ekipage banvandra på egen hand, och därefter köra banan. Därefter banvandrade vi gemensamt där Nadine visade på hur hon tyckte en lämplig handling skulle gå till. Vi var många som fick tänka om både här och där. Man missar lätt att se till hundens linje; dvs se varifrån hunden kommer och var den kommer att landa, och vart den ska därefter. Billie hade mycket energi, men hade även lite svårt att koncentrera sig då alla de andra hundarna var okända för henne. Vid det första försöket, då husse körde banan efter eget huvud, tyckte han sig inte alls hinna med Billie. Och han tyckte det var jobbigt med en övertaggad hund som hade lätt till skall... Fröken däremot tyckte sig se att husse kände sig lite osäker på var han var, vart han var på väg och hur han skulle hinna samtidigt som Billie var i gasen och ville köra på – vilket resulterade i att Billie blev frustrerad då inte husse kämpade: "– Det är agility vi kör, vi kan inte lugna ner oss!!!" :) Så husse måste hitta energi och matcha hennes vilja och energinivå för att samarbetet ska bli bra. Billie springer för fort för att husse ska kunna stå och vänta tills hon t ex kommit ut ur en tunnel för att ge nästa direktiv. Trots att man springer på i full fart så måste man ha liiiite kontakt, så att man känner att hunden är med, och kunna ge tydliga signaler för vad som gäller. Det blev många omtagningar, och det fanns inte så mycket luft kvar i husse mot slutet! :) Matte har bestämt sig för att bidra med virkade och stickade rutor till Länsmuseet Gävleborg stadsmuseum, som efterlyst handarbetade rutor för att sätta ihop en stor coronafilt. Jättetråkigt tycker Billie! :)
Efter det långa uppehållet med kontaktfältsträning tyckte vi att passet för några dagar sedan gick bättre än förväntat. Men dagens träning gick allt annat än bra, då Billie hoppade över i stort sett alla kontaktfält. Till slut lade vi ut en targetmatta, men hon hoppade även över den när hon kom i fart. Så vi fick börja från början, och backa träningen till mycket korta skick. Farten därmpades rejält, men det blev ju i alla fall träffar... Vi känner oss villrådiga över den fortsatta träningen, men det tycks återstå ett ihärdigt arbete med att få till träffarna även när hon ökar farten... Det var inte bara vi som planerat för en promenad i Vinterviken, utan vi träffade på en hel del folk längs promenadstråken. Ute på rävudden fick hundarna söka efter godis, och trots störningar lyckades Billie fokusera på uppgiften – tills hon hittade en död fågel som hon rullade sig i.... På grund av detta fick hon apporter en pinne i vattnet, så nu är badpremiären överstökad. :) Efter gårdagens aktiva dag avvek hundarna tidigt från det sociala umgänget, och ockuperade sängarna!! 🙂
Vi ligger efter i den tidskrävande kontaktfältsträningen. Det har gått alldeles för lång tid sedan senaste passet... Om man försöker träna in "running" så är det ju ett rörelsemönster över hela balansen man vill träna in, till skillnad från "2+2" där man tränar in ett visst beteende vid slutet av hindret, själva kontaktfältet. Det är svårt att anpassa running-träningen då Billie springer i mycket skiftande tempon beroende på var hon startar, och hon får upp lite väl hög fart när hon tar ett hinder innan! :) Och ja, då ska man som förare pusha på, eller dämpa, för att styra upp farten, men det är inte helt lätt. .. Idag varierade vi startpunkten, och hon tog balansen i 5, 6 respektive 7 steg... med varierad träffbild! 🙂 |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|