Tyvärr har den ursprungliga bloggen om Ruffas liv - från det att hon kom till oss 2009 fram till 2015 - gått förlorad. Utan förvarning lades bloggportalen ner, och den gamla bloggadressen fungerade inte mer. Det är ledsamt såklart, men vi fortsätter bloggen om Ruffa här i stället. Vi kommer även att succesivt uppdatera denna blogg retroaktivt med det mest minnesvärda, intressanta och matnyttiga som fanns på den gamla bloggen! Vi vet att många nya barbetägare har uppskattat den, så inom sinom tid kommer gamla blogginlägg att bli sökbara här. =)
5 Comments
Vi har medvetet låtit de nya ägarna hämta sina valpar under flera dagar, eftersom vi inte visste hur Ruffa skulle reagera. Hon har fått följa med och se valparna fara iväg. Hon tycks dock inte sakna dem, och har inte verkat leta efter någon. Hon är dock i behov av motion och mental stimulans, för hon har energi så att det räcker och blir över.. och även en del överskottskilon.. De sista veckorna började Ruffa leka mer och mer med valparna, men det kunde ibland tyckas vara en enahanda lek när hon på olika sätt visade sin överlägsenhet. Men vi har i efterhand läst att det är tikens uppgift; hon leker med valparna i uppfostran-de syfte. Det blir ett tillfälle för henne att lära dem respekt och förbud, så att de får umgänges-vanor. Någon överdriven respekt för Ruffa visade dock inte valparna, som t ex Zac på bilden bredvid! =) Zacs (Ajtes) nya matte bor i Luleå, och de flög hem tillsammans. När planet lyfte lade sig Zac ner för att sova, och sov sedan resten av resan. Det blev ett varmt mottagande i hans nya hem, där hela familjen väntade. Zac har imponerat på sin nya familj, och redan hunnit träffa på grannens Bichon frisé som blev ett roligt möte. Han piper till nattetid, så att matte eller husse väcks, när han behöver ut för att rastas. Vi tror att Zac kommer att få hänga på hundklubbar, och gå kurser tillsammans med husse och matte. Det blir ett rikt och roligt liv tillsammans med Anna-Karin och Mikael! Aska var den andra valpen att lämna oss. Hennes nya familj bilade ner från Sävast utanför Boden för att hämta henne. Aska pep från och till under de första 18 milen, men fann sig därefter till ro. Hon imponerade med att gå duktigt i koppel på resans rastningar, och har i sitt nya hem visat sig vara en mycket trygg och stabil hund. Kompostgaller har visat sig vara otillräckligt för att stoppa Aska. Hon forcerade gallret som vek sig och ljudligt for till marken, varpå Aska oberörd traskar över det... Aska kommer att få gå viltspårskurs till våren, och kanske är hon redo för att spåra på jakten till nästa höst! =) Jag tror att Anna-Greta och Anders har fått den tik de längtat efter, och Aska kommer att få ett spännande liv! =) I helgen som var kom de nya ägarna för att hämta sina valpar. Först ut att lämna kullen var Otis (Anjou). När Stina satte sig i valphagen kröp han snabbt upp i hennes knä, och blev kvar där. Det kändes så naturligt och bra att han fick följa med henne hem. Rapporter har skvallrat om att han var mycket lugn på bilresan hem, och endast pep några minuter till en början. Därefter har han varit ganska lugn, i alla fall inomhus, där han har haft mycket koll på katten som valt att vara mycket inomhus sedan den nya familjemedlem-men flyttat in. Otis vill allra helst vara ute, där han leker och busar. Inte ens mötet med fåren blev en skrämmande upplevelse för honom. Vi är säkra på att Otis kommer att få ett mycket bra liv med Stina och Peter utanför Söderköping, och önskar dem ett stort lycka till! =) Idag har vi haft en veterinär här för valpbesiktning, vaccinering och chipning. Vi hade fått rådet att ta hem en veterinär, i stället för att utsätta valparna för smittorisk på en veterinärklinik. Valparna undersöktes en och en. Först kollades valpens gång, och därefter syn och hörsel. Veterinären tittade, klämde och kände igenom hundarna. De kollar allmäntillstånd, hull, mentalitet, lymfknutor, hud, päls, öron, ögon, munhåla, bett, tänder, luftvägar, buk, hjärta och lungor. Allt såg bra ut. På båda hanarna var det endast en testikel som trillat ner i pungen, men det var inte ovanligt på så unga valpar enligt veterinären. Man kan inte fastställa testikelstatus, och inte heller bettet, förrän tidigast vid 6 månader. Veterinären tyckte att alla valparna skötte sig ovanligt bra, och var lätta att undersöka. De är sociala, och pep knappt till vid vaccineringen. När den stora nålen kom fram, med vilken man för in chipet, blev nog iaf jag lite blek i ansiktet. Men valparna protesterade ovanligt lite, och Ajte (Zac) var helt lugn och tyst. Roligt att valparna skötte sig så bra, och skönt att inga fel hittades! Valparna har fått behov av mer uppmärksamhet, och sista dagarna har de hängt över avspärrningen. Anouk, den minsta tiken, har dessutom lärt sig att hoppa över - vilket hon gör stup i kvarten. Man inser att man inte är tillräcklig, och det är dags att lämna över stafettpinnen till nya engagerade familjer. Lite vemodigt är det, då man inte vet när man får se dem igen. Men de kommer till jättefina familjer, och de kommer att få det toppen. Det blev så dags för valparnas första bad. Jag hade förväntat mig en kaotisk tillställning, men det gick rätt lugnt till. De schamponerades och torkades, varefter öron, ögon, rumpa och klor kollades. Kaoset uppstod när de efter badet släpptes ner i valphagen. Det var 4 valpar som hade överskottsenergi efter badet, som lekte med en otrolig energi. Det var skönt att tvätta bort all intorkad majsvälling, och när de torkat var det härligt att gosa med de silkeslena ulltottarna! De sista veckorna har valparna velat busa mest hela tiden, och sista veckan har aktiviteterna accelererat till oanade höjder. Många gånger vill man helst blunda och hålla för öronen. De jagar varandra, brottas och biter varandra. Det skälls och pips. De halkar, ramlar, springer in i saker och väggar. Att de inte gör sig illa är ett under. Det råder ett kaos, som är svårt att stoppa. Ruffa har varit den enda som med enkla medel kan dämpa dem. Hon går in och ställer sig mitt bland valparna, och vips så råder lugnet. När vi haft vår dagliga storstädning, där golvet rengjorts och mattor samt tidningar bytts, har man känt sig nöjd. En timme senare har rummet varit oigenkänligt. Tidningarna har flygit sin kos, och mattorna legat i en hög. Då har man känt att det nog snart är dags för dem att flytta! =) I måndags vaknade vi till ett kaos i valphagen. Någon hade spytt flera gånger och dessutom hittade vi flera pölar med diarré. Vi kunde ganska omgående konsta-tera att det var Ajte (Zac) som var dålig. Det blev många oroliga samtal till veterinärer och rutinerade uppfödare. Eftersom risken för uttorkning är överhängande när det gäller valpar såg vi till att förse Ajte med vatten som spetsats med druvsocker. Han var helt klart påverkad, och vilade i stället för att busa med sina syskon. Vi fick en veterinärtid, och bokade hundvakt till Ruffa och valparna. När jag tog fram transportboxen för att för-bereda den kvicknade Ajte till. Efter rådgivning per telefon bestämde vi oss för att avvakta. Därefter börj-ade han själv dricka ur vattenskålen, och snart var han på benen och pigg nog att börja busa med syskonen. Glädjen blev inte långvarig, för i samma sekund började Anjou (Otis) att hulka, och därpå kaskadspy. Dessutom fick även han diarré. Han blev aldrig medtagen för vi försåg honom direkt med vätska. Han fortsatte att busa mellan attackerna, även om han en stund senare lade sig ner för att vila någon timme. Sen eftermiddag var det Askas tur. Mitt i leken började hon kaskadspy, men hon fortsatte därpå leken som om inget hänt. Förutom Ajtes första timmar har alla varit pigga och glada, och inte visat några tecken på att ha ont eller bli utmattade. De följande dagarnas måltider blev många och mycket små med enbart fisk och överkokt ris. De fick även majsvälling och Prokolin som är ett effektivt medel mot tarmar i olag. Alla fick behålla mat och vätska, vilket var ett gott tecken. Det var mycket oro, och en hel del pyssel, men som tur var visade det sig vara ett häftigt men kort förlopp. Vi vet inte varifrån de har kunnat få några bacillusker, men en möjlig förklaring kan vara ett färskfoder som vi spetsat maten med. Vi har även hunnit med lite mer koppelträning, och det har gått riktigt bra. Vi har kunnat gå längs en gata utan att valparna reagerat nämnvärt på bilar som passerat. En av de första bilarna som de såg på nära håll var en bil som körde upp på vår trafiklösa promenadstig. Den parkerade bara några metrar från valparna och lät motorn stå på länge. Valparna tittade med stora ögon. Ajte (Zac) drog efter en stund i kopplet och ville fram, och ställde sig med lång hals för att nosa på kofångaren. Sen var han nöjd, och ville gå vidare. =) Turerna utomhus, med miljöträning och andra aktiviteter har varit mycket uppskattade. Sista gången ville Anjou (Otis) inte alls gå hem.. han var redo för fler utflykter! =) Vi har testat lite bollapportering med valparna. Vi tog en för dem ny boll med oss ut, och kastade sedan iväg den några meter. Alla sprang fram till bollen, men sedan reagerade de lite olika. Anjou (Otis) sprang glatt fram, men stannade sedan för att leka själv med bollen. Vid ytterligare försök apporterade han den. Ajte (Zac) tog ett rejält grepp om bollen direkt, och sprang sedan tillbaka med bollen i munnen. Anouk sprang ivrigt fram och nosade på bollen, men sprang sedan tillbaka utan bollen. Även hon fick göra om det, och tog då bollen med sig tillbaka. Aska gjorde en klockren apportering, precis som Ajte. Nu har valparna fyllt 7 veckor, och det är åter dags för veckofotografering. Vår vän Helena kom förbi för lite valpmys, och gav oss samtidigt ovärderlig hjälp vid fotograferingen. Hon vet hur hundarna bör stå, och har en ängels tålamod! =) Både vi och valparna uppskattade besöket, och det blev fina porträttbilder! =) Valparna, 7 veckor gamla, fick prova på att viltspåra. Vi drog klöven ca 8 meter i gräset, och visade sedan på början av spåret för valparna. Med lite hjälp klarades det av. Anouk var dock alldeles för busig, och helt okoncentrerad, så hon ville springa iväg för att leka med de andra valparna i stället. När det var Askas tur förvånade hon oss. Hon tvekade inte en sekund, och gick sedan med bestämda steg fram till klöven som hon tog i munnen. Sen sprang hon iväg, med klöven fortfarande i munnen, stolt som en tupp. Veckan som passerat, valparnas sjunde vecka, har ägnats åt koppelträning. Vi har försiktigt utökat deras revir utomhus, och de har sett flanörer, cyklister, bilar och andra hundar på håll. Valparna är så sociala att mötande människor gör dem glada - då de tror att även dessa tvåbenta kommer att kela och busa med dem. Ruffa ger fortfarande di, men endast några enstaka gånger om dagen. Hon börjar kunna vara kring dem utan att de endast ser en levande mjölkbar. Hon har börjat leka med dem mer, och hon månar om dem genom att tvätta öron och rumpor. Ibland tillåts hon att bara hänga i valphagen, och hon kan ligga intill dem. Men ofta, ofta vill de även dia - men då lämnar hon dem i stället för att skälla ut dem. Valparna äter nu så mycket uppblött torrfoder att de inte längre är beroende av Ruffas mjölk. Veckans roligaste föremål inomhus har varit en hundkoja i kartong. Till en början ville de främst bita i den, men numera kryper de även in i den. På bilden är det Aska som intagit kojan, men det tycks vara Anjou (Otis) som uppskattar kojan allra mest. I torsdags fick Ajte (Zac) och Aska se en hund som inte tillhör flocken för första gången. Vi mötte Ruffas kompis Tyra på en koppelpromenad. Valparna såg lite spaka ut när de såg hur Ruffa och Tyra glatt och ljudligt hälsade på varandra. Därefter fick valparna chansen att studera pumin under lugna former. De satt lugnt och stilla, försiktigt nyfikna. Vi tillät ingen närkontakt eftersom de ännu inte har vaccinerats. De har även på långt håll kunna skymta ett gäng hundar när hunddagiset passerat med sina flockar. Men de har inte reagerat på det, mer än att någon av valparna slängt ett nyfiket öga en kort stund. Nu har vi börjat koppelträna valparna. Vi tog Ruffa och två av valparna och bar dem till en ny outforskad gräsmatta i närheten. Vi trodde den nya miljön skulle verka lugnande och lite hämmande, men de hade trots detta massor av bus i sig. De ville leka med varandra, bita i kopplet och de drog i olika riktningar. De drog bland annat till den intilliggande lilla lekplatsen. Det blev ingen bra koppelträning, men däremot visade de vilket bra psyke de har! De var fulla av mod och upptäckarlust trots att de besökte en ny plats för första gången. =) Dagen efter bad vi en vän följa med, och hade såväl Ruffa som två valpar i koppel. Sen lät vi Ruffa i sakta mak promenera iväg, och valparna fick följa efter. Det blev en bra träning. Visst vill de leka emellanåt, och visst måste vi trassla ut koppel och hålla reda på fötter - men vi kunde i alla fall bestämma riktningen själva! =) Den korta utflykten medförde även att de rastades, alla valde att uträtta behoven ganska fort. |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|