Eftersom det var länge sedan vi tränade lydnad så har positionen blivit sämre. Ruffa har hamnat lite väl långt fram i förhållande till mitt ben. Därför tog vi med en liten pall till den planerade lydnadsträningen, vilket gjorde Ruffa väldigt glad. Hon älskar denna pallträning och följer med i position glatt och ivrigt. Lade en targetmatta på pallen för att se om denna eventuellt kan räcka vid nästa träningstillfälle. Lydnad är verkligen något Ruffa gillar, och därför blir det extra rolig träning! =)

Igår var vi på Apollogruppens lydnadstävlingar som hölls i Viksbergs ridhus utanför Södertälje. Det är en av våra hundklubbar så det var roligt att åka dit för att dels se och lära, men även träffa hundkompisar. Det blev bra social träning för Ruffa, men hon blev så glad när hon såg funktionärer hon kände igen - och stod och ylade tills dess att hon fått hälsa. Vi provade att träna lite i ridhuset när tävlingarna var klara, och här störde inte hästdoften nämnvärt. 

Inspirerad av att ha sett de duktiga ekipagen i klass 3 igår, men även tipsen vi fått av Anne Dahlin, bestämde vi oss att träna lite lydnad idag. Vi försökte få till dragkamp som belöningslek, och det gick bättre än väntat. Ruffa gick verkligen igång, och höll högt tempo i olika momentträningar. Dock tyckte hon att det var så roligt att kampa, så det var svårt att få loss leksaken. Hon lyssnade varken på "loss" eller "tack", vilket hon normalt gör. Att man drog leksaken nära sig, och böjde sig över henne, spelade inte heller någon roll. Detta känns dock som en angenämnt problem för tillfället, eftersom det var så kul att belöningsleken fungerade! Hon såg sååå busig ut, och visade en terriers envishet... och jag kunde knappt hålla mig för skratt! Men helt klart måste vi träna lite extra på "loss".

Agilityträning i ridhuset  på Ingarö kan både vara roligt och en utmaning. Råkallt och en hel del hästlort som lockar vissa.... men andra gånger glömmer Ruffa lorten och man får springa sig varm tillsammans med en glad Ruffa. :-)

Idag firade vi vår kompis Berit, vars hundtrim "Bambi" fyller 40 år i år! Vi var drygt 10 kompisar som ville fira henne i smyg, och det krävdes en hel del lurendrejeri för att ro det i land. Vi sa att vi var några som skulle träna, och på vägen dit blev Berit uppringd av en okänd person som sa sig stå utanför hennes hundtrim där en ruta slagits sönder. När hon åkte dit möttes hon av glada kompisar med serpentiner, festhattar, bubblor, tårta, kaffe, blomma och present. På liten yta minglade vi, tillsammans med ca 15 hundar! Det blev väldigt lyckat och festligheterna avslutades med en promenad och lite träning.

Idag fick vi besök av en kennelkonsult, vilkens uppgift är att se till att SKKs uppfödare följder de lagar och regler som finns för alla uppfödare inom SKK - och vars främsta syfte är att skydda hundarna och se till att kennelns hundar har ett drägligt liv. Samtidigt ska de utgöra ett stöd för SKKs uppfödare. Vi pratade en hel del över en kopp kaffe, och samtidigt fyllde vi i ett besöksprotokoll. Där noterades hur länge Ruffa rastas dagligen, hur mycket hon behöver vara ensam hemma samt inom vilka hundsporter hon är aktiv. Vi gick även igenom de avtal vi använt oss av vid valpförsäljning, och för att se om de var rätt ifyllda.

Det blev en trevlig pratstund då vi hade många gemensamma intressen inom hundlivet - och vi fick en uppskattad kontakt i det fall vi vill rådgöra med en rutinerad uppfödare. Det blev ett lyckat möte; hon tyckte att Ruffa var en trevlig tik och hon ansåg oss vara insatta och kunniga! =)

Noukie har varit på vinterläger med sin lillmatte på Nacka hundungdom. Första dagen fick de prova på personspår som gick superbra. Full fart framåt tyckte Noukie, som nästan höll på att missa belöningen! =) Dag 2 fick de prova på drag med pulka vilket Noukie var jätteduktig på. Dagarna slutade i klubbstugan med freestyle, fika och vila.

Idag har vi fått en kick efter att tillsammans med en hundkompis ha varit på privat lydnadsträning för Anne Dahlin! Vi tänke ta upp lydnadsträningen efter dryga årets avbrott, och hoppades detta skulle bli en bra inkörsport avseende motivation o tips. Och det blev det!

Idag hann vi titta på fria följet samt läggande och ställande under gång - och vi har nu fått saker att tänka och träna på tills nästa tillfälle med Anne om en månad. Glädjande, och överraskande, var att jag inte gav dubbelkommandon! I lydnaden får man bara säga ett kort muntligt kommando, och man får inte upprepa sig eller förtydliga med kroppen - vilket man ofta gör omedvetet genom att nicka, vrida sig lite etc =) Jag tror faktiskt att jag även kunde skilja på höger och vänster vid kommenderingarna! =)

Anne tyckte att vi skulle träna på förberedande igångsättande, motivationshöjande startprocedur, vänstersvängar, handlingsplan för tappad ögonkontakt och belöningsritual. 

Vår läxa är att:
- Leka igång momentet med en snabb "godisjakt" i cirkel, gärna med ett ljud typ "schhh", och avsluta genom att ställa sig i fotposition och säga "fot". Ruffa blir piggare och mer motiverad, och man behöver inte "tjafsa" för att få till en snabb o bra utgångsposition.
- Att börja vänja av Ruffa från godis genom att säga ett belöningsord, t ex "bra" som man komplementerar med en liten applåd. Man ska lägga energi på ordet för belöning. Först därefter kan man ge godis om man vill. Detta belöningssätt har man glädje av på tävling, där man inte får ge godis.
- Träna på att hålla rätt energi under ca 40-60 sekunder mellan momenten, och tala om för Ruffa vilket moment som vi ska utföra härnest genom att t ex säga "-Nu ska vi köra sta".
- Säga ett slutbelöningsord "-Nu är vi klara".
- Som förare behöver man inte titta rakt fram mot horisonten, utan kan sänka blicken något och därmed kunna skymta Ruffa i ögonvrån.
- Ruffa gick inte helt rent i vänstersvängarna, utan genade lite. Det kan jag åtgärda genom att överdriva kroppspråket och klappa på höften för att få in henne i svängen. (Att träna bakdelskontroll är ett alternativ, men det har Ruffa inga problem med).
- Om Ruffa tappar ögonkontakten under fotgåendet upprepar man kommandot "fot", för att påminna henne om vad vi gör.

Ruffa, som inte varit bortskämd med träning under lång tid, ville fortsätta träningen hemma! =) 
Det här var kul, och vi känner oss på G! 

Ikväll har vi äntligen kommit iväg på agilityträning i ridhuset. Det var 2 år sen senast. Träningsgruppen hade reducerats, när många avbokat just denna kväll. Men tillsammans med ett annat ekipage fick vi ihop två längre kombinationer med en hel del klurigheter i. Det gick verkligen jättebra, och Ruffa tyckte det var jätteroligt. Många passager krävde lite självständighet, blindbyten och lite luriga mottaganden, och det fanns även hopp från "fel" sida. Ruffa var pigg med mycket fart under tassarna - och klarade alla svårigheter hur lätt som helst! =)

Det märktes att hon saknat dessa träningstillfällen, för hon blev så glad när hon fick komma ur bakluckan på plats. Hon hann knappt rastas innan hon tydligt visade att hon ville in i stallet! Visst var hon fortsatt intresserad av hästbajs, men under själva loppen brydde hon sig inte - och det var en stort framsteg! Detta var en träning som gav mersmak! =)


Bilden är gammal från ett annat träningstillfälle i ridhus. Men hon satt även denna gång stilla på det gröna underlaget när hon väntade på sin tur.

Vi lade märke till att Ruffa blödde lite i sam-band med att hon kissade. Eftersom det inte är dags för löp blev vi fundersamma. Vi beställde en veterinärtid, och vi uppmana-des ta med ett urinprov. Det visade sig att Ruffa har förhöjt ph-värde, bakterier och kristaller i urinen.  Hon ska nu äta penicillin i 10 dagar och äta ett speciellt foder i en mån-ad. Sedan får vi lämna in ett nytt urinprov för att kolla att allt ser bra ut. Ruffa är pigg och glad, och hade det inte varit mängder med vit snö ute så hade vi inte upptäckt detta.

Det var även dags för en spruta mot kennel-hosta, så veterinären passade på att ge den.