Veterinärspecialisten började med att fråga om vi trodde Ruffa var dräktig. Jag, som normalt ofta är försiktig i mina uttalanden, förvånades över mitt svar: "-ja, jag tror hon är dräktig!" Tycker mig ha sett många tecken...
Och ja, ultraljudet hittade valpar här och där. De var stora, så veterinären tyckte det var lite svårt att urskilja dem åt. Normalt uttalar de sig inte om antalet utifrån ultraljudet... men jag bad om ett inofficiellt tips. Hon viskade 5-6 stycken minst!
Vi kunde tydligt se hur ett av fostrens hjärta slog. Man kunde se en röd prick blinka. Det var häftigt och fascinerande!
Så nu vet vi vad vi har att göra... läsa på om valplådsbyggande och planera in det i hemmet, slutföra våra studier av SKKs uppfödarböcker, påbörja dräktighetsfoder etc. Det är mycket vi ska hinna ta itu med, och som tur är finns det underbara människor som vet det vi inte vet! Ännu så länge känns det overkligt... Vilken spännande höst vi går till mötes! =)