Det kändes pirrigt, men det hela underlättades av stödet som en mycket trevlig lagottouppfödare, Lorraine, gav. Hon till och med lovade att visa upp Ruffa om modet svek i sista stund. Utan henne hade det kanske inte blivit någon utställning! :)
Domaren, Patric Ragnarsson, var även han väldigt trevlig och underlättade det hela. Eftersom Ruffa var ensam i rasen var det bara att springa 2 varv och sen ställa upp henne för domaren, som började med att säga: "-Detta är en hund med många förtjänster ska du veta". Ruffa stod sen fint hela tiden och lät domaren känna och klämma. Helt klart var det jag, och inte Ruffa, som hade mest rampfeber - hennes svans var på topp och verkade tycka om uppmärksamheten! :) Det slutade med att vi fick två krussidulliga kokarder, "Hederspris" (HP) och "Bäst i ras" (BIR) och en påse hundmat, samt ett diplom med följande bedömning:
"Välbalanserad tik på den större sidan. Välformat huvud med fina proportioner. Vackra mörka ögon. Välplacerade öron med bra storlek och bra bett med rejäla käkar. Bra hals. Harmoniska vinklar fram och bak med typiska låga hasor. Stram rygg. Utmärkt päls med korrekt lockig struktur. Bra ben och tassar. Rör sig balanserat. Utmärkt temprament. Välvisad."
Jag andades ut eftersom jag trodde det hela var över och tackade för mig, men såväl domare som sekretariatet började skratta roat och förklarade att det inte var över för min del. Eftersom Ruffa fått BIR skulle hon upp i gruppfinalen där alla som fått BIR i grupp 8 (stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar) skulle delta. I väntan blev det lite pastasallad, men inser helt plötsligt att väntar på Ruffa i ringen. Jag fick brått och tyckte att Ruffa verkade lite loj så jag tog en köttbulle i handen medan jag hastade in i ringen. Det var inte det klokaste beslutet. Jag hann inte ge henne den, för alla hundarna skulle springa ett varv samtidigt. Ruffa och jag tog ett halvt extra varv av misstag eftersom vi sprang först och inte kunde se vad de andra gjorde. Sen skulle hundarna ställas upp för en sista bedömning, och precis när domaren passerar Ruffa så tar hon sats och hoppar upp för att norpa köttbullen som fortfarande låg i min hand! :) Det slutade med att hon fick ännu en kokard, "Bäst i grupp 3" (BIG3).
Det jag i efterhand undrar över är hur Ruffa kan bedömas som stor med tanke på att hon är 53 cm hög, och alltså nära minimihöjden för rasen - men hennes kraftiga kroppsbyggnad kan nog ge ett större intryck. Jag har även fått höra att den trevliga domaren är "sträng" i sin bedömning och därför borde glädja mig lite extra åt hans fina omdöme! :)
Efteråt blev det lite botanisering i ett stort tält med försäljning av det mesta man behöver till sin hund, och det var extra intressant eftersom urvalet var inriktat på pudlar och hundar med liknande pälsar. Kvinnan som hade affären lovordade tovutredaren "Les Poochs" utan att jag nämnt att den var en personlig favorit. Hon sa att det fanns många billiga kopior men att de inte alls höll samma kvalitet. Hon sålde även klippmaskiner och distanskammarna i metall som är så svåra att hitta. Man kunde köpa dem i hela set eller köpa styckevis. För den intresserade har de, förutom butiken i Morgongåva, även nätförsäljning och hittas på www.pudelparadiset.com. Vid en snabb titt så verkar inte Les Poochs finns med där, men det är nog bara att ringa om man är intresserad.
Det blev en händelserik och intressant dag på många sätt. Det var skoj att det gick så bra för Ruffa, men av vad jag har förstått så får man räkna med att det inte behöver gå lika bra nästa gång! :) Det var i alla fall kul att se hur en utställning går till, och ännu roligare att kunna ringa sin uppfödare och berätta - det är ju trots allt hennes förtjänst, och ger henne ett kvitto på hennes avelsarbete! För mig är Ruffa underbar såväl med som utan tjusiga kokarder! :)