Ruffas lugg hade blivit så lång och tjock att hon var tvungen att ha håret uppsatt i en tofs för att över huvud taget kunna se. Men det vore praktiskt, naturligt och fint att kunna ha pälsen naturell utan tofs. Frågan var om man skulle kunna ha lite längd kvar samtidigt som man ville att Ruffa skulle kunna se. Vi vågade inte klippa huvudhåret själv, utan for till en proffsklippare i närheten som vi blivit rekommenderade. Trots att han egentligen inte hade tid där och då hämtade han en karda och effileringssax, och klippte till Ruffa där hon stod. Han borstade fram allt hår på huvudet och kortade av det. Men sen kortade han ner det mycket på ett litet område mellan ögonen, runt själva ögonen samt på den övre nosryggen. Jag var lite tveksam till att det skulle bli så jättebra när jag stod och betraktade arbetets gång, men när jag fick se resultatet hade jag inte kunnat önska mig något annat. Han trollade verkligen med saxen. Ruffa har fortfarande hår ner på halva nosryggen, som standarden föreskriver - men hon kan se och vi kan lättare få ögonkontakt med henne!
Jag förstod efter hand att mannen, Svante Frisk, är en internationell hunddommare och professionell hundtrimmare för utställningshundar. Han hade även närvarat vid mötet när rasen barbet presenterades för domarkåren för drygt 1 år sedan - och han visade tydligt att han lärt sig läxan. Han är den enda hitintills som Ruffa inte har behövt presenteras närmare inför, utan han såg att det var en barbet.