Bild 1, den översta bilden, togs för ett år sedan. Ruffa är 1 år och pälsen på huvud och svans har aldrig klippts. Om jag inte minns fel hade det gått ca 5 månader sedan pälsen på kroppen trimmats ner till ca 3 cm längd.
Bild 2, som togs för drygt ett halvår sedan, visar Ruffa efter att hon klipptes kort hos en professionell hundtrimmare. Trots att hon kom att se väldigt otypisk ut för rasen så var det nödvändigt eftersom hennes päls var väldigt ojämn och sliten - pga sårområden, stress och mediciner i samband med det olyckliga överfallet hon var med om. Hon kom efter klippningen att se ut som en helt annan hund, och jag undrade hur lång tid det skulle ta innan hon såg "normal" ut igen. Man läser ju ofta att man ska låta pälsen på barbetens huvud och svans vara, eftersom det håret växer långsammare.
Bild 3 visar Ruffa idag. På drygt sju månader har pälsen på kroppen börjat bli lång igen, och är ca 14 cm som längst. På hjässan är det 12 cm medan skägget är 10 cm. Håret på nosryggen är det som växer långsammast och mäter idag 8 cm. Pälsen på svansen har växt ut fortare än jag trodde, men är svårare att jmf med måttbandet eftersom den inte klipptes riktigt kort.
Summa summarum: Det som verkar ta tid att växa ut är helt klart håret på nosryggen. Den korta, lockiga pälsen krullar även ihop sig och det kommer att ta tid att få den rastypiska mustaschen. Håret på öronen håller inte heller rasbeskriven längd - man ska kunna dra öronhåret fram och förbi nostryffeln. Har man tänkt att ställa ut blir det extra viktigt att inte klippa nos/mustasch samt öron. Håret på huvud samt svans bör man också vara försiktig med.