I "Bokklubben Svalans Hundbok", utgiven 1975, finns överraskande nog Barbet med. Noterbart är att mankhöjden har höjts väsentligt de senaste årtiondena. I boken anges mankhöjden till 45-55 cm. Idag ligger standarden på 53-65 cm, och även om fransmännen är på gång att sänka standarden till 52 - 61 cm kommer de fortfarande att vara betydligt högre. Vidare står att läsa:
Ursprung och användning: många lång- och strävhåriga raser har sitt ursprung i denna ras. Det är en mycket gammal, fransk ras, som antas vara förfadern till pudeln, bichon och briard. Vid mitten av vårt århundrade (1900-talet) var rasen nästan helt utdöd, och endast ett fåtal individer fanns kvar hos äldre jägare. Sedan 1970 har representanter för rasen, helt liknande beskrivningen av hunden från 1500-talet, åter visat sig på utställningar. Rasen används vid jakt på vattenfågel.
Utseende:
Huvud: runt, med bred skalle, kort, fyrkantig nos och markerat stop.
Ögon: runda, mörbruna
Öron: långa, tjocka, platt nedhängande
Bett: saxbett
Hals: kraftig och ganska kort
Bål: bred, inte för djup bröstkorg och väl välvda revben
Ben: ganska korta med god benstomme
Tassar: stora, runda
Svans: lång
Behåring: ullig, lång, tjock och vågig med en tendes att bilda strängar och filtar
Färg: grå, svart, ljust kaffebrun, smutsvit, vit och kastanjeröd, vit och svart
Karaktär: temperamentsfull, intelligent, tillgiven, modig, outtröttlig, glad över vatten
Varken den spanska eller italienska vattenhunden finns med i boken, men väl den portugisiska vars mankhöjd anges till 43-57 cm. För ca 30 år sedan var den franska och portugisiska vattenhunden nästan identiskt höga, men det var portugisen som var något större. Intressant att notera är att standarden är exakt densamma för den portugisiska vattenhunden idag, och således har barbet växt om sin "kusin".
Den portugisiska vattenhunden står upptagen som bruks- och vakthund, med ett förflutet som jakthund, och anses vara stridslysten, energisk, lydig och enmanshund.