Det är roligt att studera svansarna när de äter. Hane 1 och Tik 1 har alltid svansen på topp, medan Hane 2 och Tik 2 alltid har en nedåtgående koncentrerad svans medan de äter. =)
När vi serverar maten blåser vi 2 korta signaler i en visselpipa. Valparna ser redan nu ut att börja känna igen matsignalen. Om man fortsätter träna med valpen på detta sätt, så kommer man att ha en säker inkallningssignal. =)
Ruffa ger fortfarande di, om än i mycket mindre omfattning. Oftast står hon under tiden som valparna diar, men ibland sätter hon sig. Hon har sagt ifrån ett par gånger när valparna velat dia, vilket de oftast vill när hon är i närheten. Hon morrar tyst och flyttar sig hastigt, och om inte varningen hörsammas morrar hon ännu en gång eller ger ett skall. När inte det hjälper så flyr hon fältet, vilket hon numera gör ofta.
Vi har köpt några tuggben till valparna, men ännu visar de inget större intresse för dem. Det gjorde däremot Ruffa, som i vanliga fall inte brukar låta sig nöjas med simpla tuggben längre. Men nu gick hon och tog ett ben i munnen, för att sedan gå runt och visa alla valparna det. När hon fått uppmärksamheten som hon ville ha, lade hon sig ner i valplådan för att tugga på det. När valparna närmade sig talade hon om att benet var hennes, och att de inte fick gå nära. Det var väl hennes sätt att börja lära ut hur världen fungerar, och det känns bra att de får sina första lektioner av sin mamma! =)
Eftersom valparna är i en avvänjningsfas så måste vi tänka på hur vi utfodrar Ruffa, så att hennes mjölkproduktion avtar. Hennes portioner har blivit mindre till hennes stora förtret, även om hon fortfarande äter ungefär dubbelt så mycket som vanligt - och det av ett kraftigt valpfoder. Ca 1 vecka efter valpningen vägde hon 25,9 och igår vägde hon 25,2. Hon är i bra skick men något överviktig, ca 2 kg. Det är även dags att börja motionera henne, om än försiktigt med lite längre promenader.