Det var inte helt lätt att hitta ställen för att svalka sig i havet för oss tvåbenta, lite lättare var det för Ruffa och Billie! 🙂 Fantastisk vacker miljö med den rödaktika urbersgraniten.
0 Comments
Vaknade till ett strålande väder, och begav oss iväg tidigt – rustade med många vattenflaskor, badkläder och bra skor på fötterna. I Båstad inköptes goda lunchmackor som matsäck, innan vi styrde mot Bjärehalvön.
Kattvik är en liten charmig fiskeby som gränsar till Bjärekustens naturreservat. Det var mycket lugnt och fridfullt nu, men på högsommaren är det nog fullt med sommargäster. :)
Efter den händelserika och svettiga agilitydagen åkte vi till Paulins brygga utanför Båstad, ett tips vi fått för att lätt kunna bada med hundarna. Det var skönt för hundarna att kunna springa i vattnet, sniffa runt eller rulla sig i den leriga sanden som Billie gjorde! :) I den 30 gradiga värmen uppskattade vi alla ett bad i den lugna miljön!
Väckarklockan ringde mycket tidigt första morgonen i Skåne, eftersom vi hade planerat in en agilitytävling med 4 lopp i Höganäs. När vi såg planerna blev vi lite tveksamma då två banor låg precis intill varandra, utan någon som helst avgränsning - där hundar skulle springa på de olika banor samtidigt... Ett upplägg vi inte sett tidigare. Dessutom var det riktigt varmt, runt 30 grader. I hopplopp 1 såg det så bra ut de första 11 hindren, men sedan sprang Billie förbi ett hopphinder. Efter fyra ytterligare hinder så blev hon störd av något när hon kom till slalom, så hon stannade upp och började skälla . Antingen visade husse dåligt, eller så blev hon störd av att det rusade in en folksamling på banan intill för banvandring. Sen tog hon slalomet och resterande hinder utan problem. Men Billie blev diskad efter för många vägransfel. Synd, för det var en bana som passade Billie och husse! I agilitylopp 1 började Billie bra, men gjorde en mindre utflykt mot andra banan då en funktionär vandrade nära planen. Sen krävdes det många skick mot en tunnel, som låg parallellt med alla åskådartält, innan hon tog den. Billie var ofokuserad på uppgiften, och husse valde därför att springa av banan i stället för att tjafsa vidare med henne. I andra hopploppet gick det bättre, men husse följde inte med i slalomet och Billie gick ur sista porten. Ett omtag, och hon tog hela slalomet. Det blev 5 fel, men räckte till en tredje plats. I andra agilityloppet var det rörigt vid sidlinjen strax efter starten, och det slutade med att en lös liten hund kom in på planen. Domaren gav möjlighet till omstart, och det hade kunnat gå bra om hon inte återigen gått ur sista porten i slalomet. Synd, för hon tog alla kontaktfält så fint! :) Det blev en rörig tävlingsdag, med mycket hundar, skall och gående människor överallt. Svårt att säga, men kanske det påverkade Billie - för hon gick inte att riktigt känna igen! Det hade kunnat vara Billies dag idag, för banorna passade henne - men upplevdes svåra av andra, och totalt under alla 4 tävlingar i large-klasserna var det endast 3 stycken nollade lopp sammantaget. Första anhalten på semestern är Båstad, där vi kommer att stanna runt en vecka. Ruffa identifierade snabbt var köket låg, där hon placerade sig... :)
Idag packade vi in oss i bilen för att resa ner till Skåne på efterlängtad semester, men vi hade även en del agilitytävlingar inbokade! :)
Det blev bensträckning och rastning i Gränna, innan färden gick vidare. Vädret lovade gott och vi emottogs av ett allt mer ljust, luftigt och öppet landsskap ju längre söderut vi kom! :) En träff är en träff, eller? :) (Igår var det sista lektionen på running-kursen, som hölls i regn och ett evigt skjutande från en lerduvebana intill. Billie brydde sig dock inte alls! Hon visade upp ett så pass stabilt running-beteende att fröken Hermansson ville prova att höja balansen ytterligare för Billie. Men vi fick lära oss en viktig sak: Det är inte bara framtass-träffar som räknas, då de flesta hundar väljer att springa med bakbensträffar på kontaktfältet. Det blir jobbigare, och mer slitsamt, att träffa nerfarten med frambenen. Balansens vinkel mot marken gör att hunden hellre vill ha framtassarna på gräset framför balansens nerfart, och ta kontaktfältet med bakbenen. (Det skulle vara intressant att gå tillbaka för att titta igenom träningsfilmerna för att se var Billie placerar sina bakben på balansens nerfart). Dessutom måste man i träningen tänka på att som förare såväl stå stilla, för att mer eller mindre skicka hunden över hinder och därefter balansen, som att springa med. Billie saktade ner farten betänkligt när inte husse springer, och är något vi parallellt bör träna på. Men man ska tänka på att antingen springa med, eller stå stilla - och undvika mellanting! :) Målet är fortsatt att Billie ska ta balansen på 5 steg; jämna steg som inte resulterar i ett hopp på nerfarten. Helst ska träffarna ske med separerade ben; dvs galopp och inte "skutt". Väljer hon att "skutta" hela balansen är det helt ok, bara hon använder samma "steg" hela balansen; stegen ska vara jämna. Under promenaden i Vitabergsparken dök det helt plötsligt upp en hel skolklass som alla ville hälsa och klappa på hundarna! :) Det är skönt att ha oskygga hundar som inte backar för främmande människor! :)
Det var publikrekord i Vitabergsparken när parkteatern visade streetdansverket "Outlive". Eftersom föreställningen gick en vardag vid lunchtid trodde vi att det skulle vara mindre folk, så hundarna fick följa med! Men det var packat med folk, och ljudnivån på musiken var hög. Men Ruffa och Billie såg ut att enbart tycka det var spännande. Ruffa ville hälsa på alla människor, medan Billie höll koll på föreställningen! 😉
Vi kunde ju inte lämna klubben utan att Billie och husse fått prova sina färdigheter på den färdigställda kluriga banan. De tog banan i sekvenser, och lyckades ta sig igenom den! <3 På fredag har Billie sin sista lektion i running-kursen, så vi tränade lite läxor även idag. :) Vi fortsatte där vi var igår, dvs balansen nersänkt 2 snäpp. Och vi började med start på balansen, för att därefter öka avståndet. Ännu ser vi inte så många fina, säkra, låga träffar med någon av framtassarna - men hon träffade iaf med någon tass i varje skick. :) Eftersom vi haft flera träningspass på rad med mindre lyckat resultat, så backade vi i träningen. Balansen sänktes ett steg, och det gjordes fler skick från stående på balansen - där det är större chans för Billie att lyckas träffa kontaktfältet. Idag blev det att jobba mer med förståelse än att peppa upp farten! Och vi använde oss av en target för att hjälpa henne. Det blev även några skicka på A-hindret, med uppsatt bumper, för träning av kontaktfältet där. Närvaron av andra agilitytränande hundar invid utgjorde en stor störning, och det var inte helt lätt att få fullt fokus från Billie! :) På klubben hade några engagerade byggt upp en avancerad agilitybana, ritad av den norske domaren Jan Egil Eide, och som utgjorde finalbanan för large på Janakkala Open som gick i Finland för ett tag sedan. (Här har dock muren bytts ut mot en oxer, och däcket är satt som hinder nr 1). Banan bjuder på många kluriga sekvenser där hundens grundträning testas. Den är ju givetvis för avancerad för husse och Billie att tas i en enda sekvens, men banan provades på i sekvenser – där husse lyckades med fin handling och där Billie visade stor följsamhet. Kul! Hoppas vi får fler tillfällen att prova denna roliga bana! :D Klockan ringde väldigt tidigt för att vi skulle hinna fram till första banvandringen i Frövi; en stor agilitytävling där det kördes på 3 planer samtidigt. Billie var anmäld till 3 lopp, men alla lopp bjöd på överraskningar - mindre angenäma sådana! ;) I första hopploppet var det ett slalom med svår ingång, och inte långt därifrån satt en "hinderfixare" med neddragen luva. Billie sprang rakt fram, och skällde, innan hon vände om och tog slalomet. Eftersom man som förare borde ha gjort ett bakombyte innan slalom, vilket inte husse trodde att Billie skulle fixa, så hamnade han på fel sida efter slalomet - och vidare handling blev omöjlig med en vägran som följd. De fick därefter till några fina tighta svängar, innan husse hamnade fel vid ett blindbyte efter ett hinder - så att Billie sprang förbi hindret med en disk som resultat. I andra hopploppet startade Billie jättebra, och allt såg ut att gå på räls... fram tills dess att husse glömde banan, och skickade Billie på fel hinder med en disk till följd! Efter det var såväl husse som Billie okoncentrerade, och det slutade med att Billie satt sig för att bajsa... =/ I dagens sista lopp, agilityloppet, visade Billie upp en härlig attityd på banan, , men hon gjorde även en del tokigheter. Hon gick ur slalomet med 1 pinne kvar, för att springa fram till en ung "hinderfixare" som även den hade huvan nerdragen, men tog sedan slalomet jättefint vid ett andra försök. Hon tog även gungan bra, vilket var jättekul. Med tre hinder kvar skickades Billie mot en tunnelingång som låg väldigt nära bangränsen, där en människa med en sheltie ställt sig. Billie kom i hög fart, och ändrade riktning mot den, och sprang sen vidare mot några mudies intill som brottades med varandra... Som tur var valde Billie att återvända till banan och husse omgående! Så det blev ett lite snöpligt slut, på en annars bra runda! Med Ruffa hade vi så mycket tid, och hon var verkligen i fokus som ensamhund. När hon var dryga 2 år kunde hon alla tänkbara trix. Med Billie har vi missat en del grundträning, som t ex att spela brädspel! :) Billie blev sjövild när hon nu för första gången introducerades inför problemlösning. Men redan vid andra försöket lugnade hon sig och använde sig endast av mun och nos. :) Hon har mycket energi, men är samtidigt lyhörd. Om Ruffa varit en lyssnande noshörning är Billie en lyssnande ekorre! :)
Och ja, brädspel var en hit! Hon ville inte sluta leka! :) På dagens träning sänktes balanshindret ett steg, men resultatet blev inte så mycket bättre.. Att belöna är svårt; belönar man antalet steg o jämn fart eller träffar på kontaktfältet? Därom har vi lite olika åsikter. Jag tror man behöver vara konsekvent och belöna träffar; sämre träffar med bakben, eller höga träffar med framben, ger belöning men inte så mycket mer. Lägre träffar på balansen med framtassar bör resultera i jackpot; hejarop och bollbelöning. Men just nu är det lite inkonsekvent belöning, och Billie verkar inte begripa vad hon förväntas göra... Det var länge sedan vi såg låga frambensträffar på balansen.Hua, undrar hur man går vidare.... Flera svårigheter börjar bemästras i agilitybanan klass 2, men det finns saker att tänka på: • Agility handlar mycket om timing hos föraren. Man behöver som förare inte bara göra rätt saker, utan även göra det i exakt rätt tid! :) • Husse försöker sig på en svår slalomingång som kräver ett bakombyte. Billie klarar det OM husse inte är för snabb med fötterna. Han behöver ha mer is i magen tills dess Billie har gått igenom den första porten. Eftersom Billie ännu är orutinerad, måste husse även hålla sig lugn (och inte sticka iväg för tidigt) då Billie är i de sista portarna. • Att vara i "nuet" och se linjen för hunden, så att man har rätt timing - dvs inte visar för tidigt eller för sent. Hunden måste ha hunnit fästa på ett hinder, innan man själv kan röra sig vidare. • När husse kommer efter, och Billie har valmöjligheter framför sig, så måste husse försöka visa och ropa vad som är rätt hinder - att vara placerad på rätt sida inför denna situation kan underlätta. • Husse ska, då han har tid till det, hålla sig nära "hundens väg" . • Billie är duktig på att ta dolda tunnelingångar Idag började vi träningspasset med banträning; samma agilitybana som Billie provade senast. Det blev en del slarvfel, men i övrigt var det mycket som funkade! :) Husse lyckades hitta en slalomingång, med ett bakombyte, som funkade bra! :) Dock har Billie börjat slarva med att gå klart hela slalomet... något högst tillfälligt får vi hoppas! :) Dagens kontaktfältsträning blev inte bättre än senast, snarare sämre =/. Med lite ansats, med högre fart, blir det inga rena träffar. Billie tar inga jättelånga flygturer, men hoppar av precis ovanför kontaktfältet. På plats kan det vara jättesvårt att se huruvida det är träffar, och idag blev det nog lite väl många felaktiga belöningar. Som en smått desperat åtgärd tog vi även hjälp av targetmattan, utan att det blev bättre. Nu är frågan om Billie måste lugna sig för att kunna tänka & fokusera, eller höja farten för att få jämnare steg och nå fram till kontaktfältet? Nästa gång borde vi nog backa träningen genom att sänka balanshindret och/eller startposition, för att se om det kan göra skillnad i fokusering, fart och steglängd. Säsongens första tur i svampskogen, men tyvärr gjordes inga svampfynd att prata om. Det blev dock en rejält motionsrunda i den kuperade terrängen, och hundarna njöt av alla viltdofter...
Dagens träningspass med kontaktfältet bjöd på motstånd. Billie var inte vidare värst fokuserad; hon hade mycket fokus riktad mot planen precis intill där några taggade agilityhundar tränade med mycket energi och skall. Antingen blev Billies tempo lågt, eller så sprang hon med huvudet under armen; och flög över kontaktfältet med några mer eller mindre turliga träffar som det kändes... Vi får hoppas att hon bara hade en "dålig dag"; och att nästa pass blir bättre! ;) Banan som stod färdigbyggd på klubben var en agilitybana klass 2, med härliga linjer och några utmaningar. För husse och Billie var det helt klart slalomingången som var den svåraste, vilket det behöver tränas på mer! :) Några noteringar: • "Kom till hand" har Billie svårt för, varför en s-sväng blir lättare de gånger en sådan kan användas. • Husse måste träna på att visa olika ingångar till slalom, och ge Billie tid att förbereda sig. • Träna på att kunna lämna Billie i slalom medan husse rör sig utåt • Husse måste sansa sig så länge Billie jobbar i slalom, om husse "drar" så gör Billie det också. • Husse måste fortsätta att springa mot mål för att inte göra Billie osäker. Vara placerad på rätt sida, och ge handdirektion även om Billie hamnar framför; speciellt om det finns olika valmöjligheter för Billie. |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
April 2024
|