(Igår var det sista lektionen på running-kursen, som hölls i regn och ett evigt skjutande från en lerduvebana intill. Billie brydde sig dock inte alls! Hon visade upp ett så pass stabilt running-beteende att fröken Hermansson ville prova att höja balansen ytterligare för Billie.
Men vi fick lära oss en viktig sak: Det är inte bara framtass-träffar som räknas, då de flesta hundar väljer att springa med bakbensträffar på kontaktfältet. Det blir jobbigare, och mer slitsamt, att träffa nerfarten med frambenen. Balansens vinkel mot marken gör att hunden hellre vill ha framtassarna på gräset framför balansens nerfart, och ta kontaktfältet med bakbenen. (Det skulle vara intressant att gå tillbaka för att titta igenom träningsfilmerna för att se var Billie placerar sina bakben på balansens nerfart).
Dessutom måste man i träningen tänka på att som förare såväl stå stilla, för att mer eller mindre skicka hunden över hinder och därefter balansen, som att springa med. Billie saktade ner farten betänkligt när inte husse springer, och är något vi parallellt bör träna på. Men man ska tänka på att antingen springa med, eller stå stilla - och undvika mellanting! :)
Målet är fortsatt att Billie ska ta balansen på 5 steg; jämna steg som inte resulterar i ett hopp på nerfarten.
Helst ska träffarna ske med separerade ben; dvs galopp och inte "skutt". Väljer hon att "skutta" hela balansen är det helt ok, bara hon använder samma "steg" hela balansen; stegen ska vara jämna.