För ett par dagar sedan så träffade hon på två kungspudlar på ett promenadstråk i skogen - två tikar som var 5 år respektive 11 månader. Vi slog följde under en timmes promenad. Kungspudlarna var ganska vilda och stökiga, och den äldre tiken - som var väldigt dominant enligt ägarna - skulle dominera Ruffa gång på gång. Tiken morrade lågt och lade upp huvudet på Ruffas rygg. Ruffa vände bort huvudet och intog en låg profil. Den yngre som kände sig trygg i sin flock blev "kaxig" och hoppade runt Ruffa och nafsade henne i nacken upprepade gånger. Ruffa försökte "komma in i gänget" när pudlarna sprang, hoppade och skällde - men det kändes som otydliga spelregler och hon blev aldrig riktigt accepterad. Det syntes att Ruffa blev smått förbryllad, samtidigt som hon var väldigt nyfiken. När den äldre tiken skulle dominera henne på nytt för 74 gången verkade Ruffa få nog, och ställde sig beslutsamt nos mot nos mot den dominanta hunden - och i och med det slutade dominansbeteendet, och de två började leka bättre ihop. Jag tror inte Ruffa är en dominerande hund, men jag tror inte heller att hon kommer att låta sig kuvas...
Jag tror att Ruffa har lite svårt för hundar som är lite väl burdusa. Även om hon själv ser ut att leka brutalt många gånger, så ska det visst vara med någon finess. Jag har förstått det som om hennes moster Yatzie är likadan, så kanske det är en rasmentalitet. De gillar tuffa lekar, men om det blir för "tufft" så säger de ifrån. De beskrivs ju också som lite mjukare i mentaliteten än många av de andra lockiga vattenhundarna.