Det var några glada barbeter som träffades vid en strand på Djurö för att få ta del av hemligheterna bakom inlärningen av vattenapporteringens olika grundmoment. Syftet med kursen var att lära hunden att villigt och spontant arbeta samt styras i vatten som en effektiv apportör. De olika momenten som tränades var:
• Inkallning över vatten
Hunden ska, efter att den gripit apporten, ta sig med fart till föraren. Man tränar på kort avstånd och använder inte apporter förrän själva apporteringsmomentet är befäst, vilket man lättast gör med mat. Förarna gick själva ut i vattnet efter att de kastat ut en leksak eller godis åt hunden att simma efter. På tillbakavägen in mot stranden lockades hunden till föraren med hjälp av lockande och en frestande matskål i näven. Föraren ska inte röra sig mot hunden, utan hellre tvärtom. Att man belönar stående i vatten gör att hunden inte ruskar sig (icke önskvärt i jakt då hunden kan tappa skadeskjutet vilt) och inte heller blockeras av att den "bara" ska upp på land utan något mål.
• Avlämning
Hunden ska fokusera på föraren när den griper apporten, och springa för avlämning. En enkel träningsmetod där hon kupade sin hand och hunden lade sin haka. Till sin hjälp håller man en lockande godisbit i den andra handens fingrar precis bakom den kupade handen, vilket styr in hunden. Genom att träna rörelsen på olika höjder och ändrar placeringen sidledes, samt ökar avståndet till hunden successivt, blir det en markering att hunden ska lägga hakan där. Med denna träningsmetod kan man få hunden att välja föraren efter apportering i stället för att den ska springa runt och leka själv eller lägga den långt från föraren.
• Dirigering i vatten
Hunden måste få lära sig kommandon så att den kan dirigeras på avstånd. Detta kan tränas med hjälp av en lockande matskål på kort avstånd som hunden får springa till. Vid nästa steg placeras ytterligare matskålar ut några meter från varandra, där man dirigerar mot en speciell matskål samtidigt som man blockerar övriga med kroppen. Här finns tillfälle att utnyttja riktningar och lägga på kommandona "höger" och "vänster", vilka successivt kan tränas på allt längre avstånd och slutligen praktiseras i vatten.
• Stoppsignal
En stoppsignal med visselpipa kan tränas in för att kunna ge hunden nya direktiv på avstånd. Stoppsignalen blir en kontaktsignal, som på distans blir ovärderlig då röstkommandon ofta inte gör sig hörda på längre håll. Signalen ska alltid efterföljas av belöning vilket ger hunden en förväntan på mat, och söker kontakt, även när den är i vatten.
• Bli en hundmagnet!
På kursen poängterades vikten av kontakt mellan hund och förare, och Eva betonde åtskilliga gånger vikten av glädje och lek i relationen. Vad är det hunden tycker är en belöning? Vad tycker hunden är kul? På kursen var det vissa hundar som var förtjusta i mat medan andra gillade leksaker eller till och med att pussas.
Eva fick oss att förstå att värdet av en belöning beror på hur intressant hunden tycker den är, och låta det få bestämma vad vi ska använda oss av i vår träning. Och man måste våga vara barnslig och ta fram sitt leksinne för att kunna leka med hunden – det gör dig mer intressant för hunden!
Det blev en intensiv, rolig och givande dag – och att hundarna hade roligt står utan tvivel.