Sandhammarens mäktiga sanddyner byggs ständigt på med ny sand. Sanden är i ständig rörelse och förs med havsströmmarna från kusten i väster, där sanddyner och stränderna i stället eroderar och krymper.
Förr i tiden var Sandhammaren mest känt för de rev, och livliga strömmar, där fartyg ofta gick på grund när man skulle runda Sverige. Havet utanför Sandhammaren är Sveriges största skeppskyrkogård där tusentals vrak ligger begravda i bottensanden. Förr fanns även en stor ekskog i området, som dock Sveriges dåvarande kung Karl XI lät hugga ned. Längs stranden hade nämligen sjörövare sitt näste. De använde falska ljussken, som var menat att likna fyrljus, vilket vilseledde sjöfararna och bidrog till att de gick på grund. Fartygen plundrades och de överlevde besättningsmännen slogs ihjäl.