Känns inspirerande att ta upp lite lydnadsträning igen, och försöka få de nya momenten att sitta. Idag gavs möjlighet till ett kort träningspass med skick till rutan, fjärrapporteringen och vittringen. Det var jättekul att se Ruffas iver att snabbt och säkert ta sig till rutan, hon tjuvstartade till och med! =) Det är snart dags att börja träna på läggandet i rutan, men vi får nog prioritera farten ett tag till! Fotgåendet är mycket rostig, hos både Ruffa och förare.. Och även ställandet som vi inte tränat på sedan vi tävlade i klass 1 är mycket osäkert. Det påverkar utgångsmomentet i fjärrapporteringen där man först gör ett ställande vid kon. Vi har inte tränat på detta, och Ruffa (och knappt matte) har inte förstått hur det ska gå till. För att sedan göra Ruffa säker på dirigeringen av apportering använder vi numera bara en utlagd apport, och då går det bra - bortsett från farten då Ruffa oftast travar med apport i munnen. Det är bara att traggla vidare på linförighet, ställande, dirigering och fart... För andra gången körde vi den nya vittringen där alla pinnar hade doft av människor (men bara en av matte). Denna gång var det husse som varit på de andra pinnarna, och vi trodde inte hon skulle vara klok nog att ta mattes pinne... Men jo, det gjorde hon! :D En av de allra snyggaste vittringarna hon har gjort! Jätteroligt! =) | |