Helt plötsligt såg vi ytterligare en hund på håll, men eftersom ägaren inte gjorde något för att kalla in hunden när den började springa emot den lekande hund- trion antog vi alla att det var en glad hund. Jag har dock blivit lite störd efter den allvarliga hundattacken på Ruffa och ville få kontakt med den okända hunden och dess matte för att bli lugnad. Det visade sig vara en hund som Maggie lekt med innan, Ofelia, en dobermann på 3 år.
Ofelia som är ett år äldre än Ruffa, och två år äldre än de andra, började genast att dominera i leken. Hon höll sig nära Maggie vilken hon nafsade i nacken hela tiden. Ruffa protesterade högljutt och stördes av det. Eftersom leken inte lugnade sig, och inte heller Ruffa, verkade det bäst att fortsätta den avbrutna prome- naden. Hon verkade inte alls ha något emot att lämna hundgänget. Men de övriga hundägarna bestämde sig för att slå följe. Jag passade på att berätta om Ruffas attack, och de tyckte att Ruffa var en tuff och kavat tjej med tanke på vad hon varit med om.
Medan de andra hundarna fortsatte att leka höll sig Ruffa nära människorna, vilket iofs inte är så ovanligt. Men när Maggie hittade en pinne, som hon retade Ruffa med, så kunde inte Ruffa motstå och hon gav sig in i leken med hull och hår. När hundarna helt plötsligt försvann bakom en snödriva hördes upprivna hundskall. Det är omöjligt att riktigt veta vad som hände, men troligen rök Maggie och Ruffa ihop om pinnen och Ruffa hamnade på rygg i snödrivan - och över sig hade hon de andra hundarna. Jag skrek högt och då lugnade de sig direkt.
Helt klart triggade dobermannen upp stämningen, och det blev en stressig lek. Jag tror Maggie var frustrerad, och det blev Ruffa som fick ut för det. Efteråt var Maggie framme vid Ruffa för att fjäska genom att slicka henne på nosen.
Jag inser att den tidigare hundattacken har påverkat mig mycket - för jag reagerar känslomässigt starkt på sådana här händelser, och är ofta på min vakt. Dels tycker jag att det är obehagligt, men jag vill verkligen att Ruffa - med sina erfarenheter - bara ska ha kul i sitt umgänge med andra hundar! Som tur är verkar jag vara mer skadad än Ruffa är, för hon räds inga hundar... Jag har dock, för min del, blivit mer på det klara med att det nog är så att den gamla klyschan "lika barn leka bäst" stämmer bra på hundar. Om man vill försöka undvika incidenter får man nog vara mer nogräknad, eller åtminstone vara mer observant och beslutsam...