Ruffa har fortfarande koppeltvång, och det blir inga längre promenader. Det har mest blivit korta och lugna promenader i parkmiljöer. Ofta kan vi dock ha Ruffa lös, eftersom hon håller sig lugn ändå. Det märks dock speciellt på ett av såren om Ruffa anstränger sig - då blir det lite rosafärgat och lite värmeökning. Ruffa har även haft bad-förbud av naturliga skäl varför det inte heller har känts naturligt att bege sig till sjöar och hav. Det känns lite som om sommaren har pågått medan vi har gjort annat...
Idag blev det ett oanmält besök hos veterinären för att om möjligt kunna träffa någon där som kunde ge henne en godisbit. Det märktes vid de senaste besöken, även om det var hos olika vete-rinärer, att hon reagerade på dofterna. Det har blivit många jobbiga veterinärbesök under kort tid, och det känns viktigt att inte Ruffa blir rädd. Vi togs emot av veterinären som utförde en av ope-rationerna och hon tog sig tid med Ruffa. Hon fick godis, fick besöka operationsrummet, gå upp på britsen mm. Hon var inte det minsta rädd eller tve-ksam, så det kändes skönt.
Veterinären passade på att titta på såren och tyckte att det såg fint ut. Hon tyckte att Ruffa kun-de promenera lite och ofta till en början, och att vi skulle vänta 2 veckor till innan hon fick börja vattenapportera. Hon tyckte att det var onödigt att såren blöttes upp. Hon berättade även att det kommer att ta tid innan Ruffas skada är helt och hållet återställd eftersom skinnet lyftes från kropp-en så att en stor "luftficka" bildades. Hon trodde att det skulle ta ett år innan det har läkt ihop full-ständigt innuti.