En sista strandpromenad tidigt på morgonen. Vi hittade en kitesurfingbräda, tillhörande en surfare från Belgien, som spolats upp på stranden. Det stod ett telefonnummer på brädan, så vi messade och talade om vart havet tagit den. 😊
Inkallningssignalen med visselpipa, som uppfödaren tränade in, fungerar fortfarande utmärkt! 😊
Det har varit skönt att ladda batterierna med det enkla strandlivet. Och det har varit roligt att hundarna har kunnat leka och bus mycket, vilket har utvecklat deras relation. Så det var lite ledsamt att packa ihop för att fara vidare mot nya äventyr.
Hautvillers - Berceau du Champagne
Vi siktade härnäst mot Champagne-distriktet, och stannade till i Hautvillers. En pittoresk by, med många trånga snirklande gator och gränder, som omgärdas av vinodlingar som ägs av familjeägda champagnehus sedan många generationer bakåt. Den lilla byn, som grundades år 658, blev känt på 1700-talet tack vare munken Dom Pérignon som utvecklade champagnen som dryck. Idag rymmer den lilla byn så många som minst 19 champagnehus, som odlar och förädlar druvorna från Pinot Noir, Pinot Meunier and Chardonnay. Går man runt i byn hinner man inte passera ett champagnehus, där man kan provsmaka och handla, , förrän man ser nästa.
Hos Marion Bosser fick vi provsmaka olika champagner under ledning av Marion själv. Det är ett familjeägt champagnehus som i fem generationer drivits av kvinnor, och nu är hennes dotter på väg att ta över ledningen! Vi är inga kännare av champagne, men de var mycket goda – och vi kunde inte hålla oss från att göra några inköp!
Vi fick veta att champagne inte ska smaka bröd och jäst, för då är inte Champagnen klar. Drycken ska även ha mindre, mer sofistikerade bubblor, än andra bubbelviner ofta har. Och sen har vi ju alla beteckningar som man kan hålla reda på, så det finns mycket lära (om man vill). 😊
Den nuvarande katolska kyrkan, Abbaye Saint-Pierre, i Hautvillers tillhörde ett kloster mellan åren 665 och den franska revolutionen (1789) då den gamla klosterbyggnaden förstördes. På 800-talet hade klostret blivit vida välkänt på grund av att en präst från Reims hade stulit relikerna från Sankta Helenas kropp från Rom, och därefter började pilgrimer vallfärda dit vilket gav klostret inkomster som gjorde det möjligt att skaffa mark och vingårdar som fick klostret att blomstra.
En av munkarna på 1600-talet, Dom Pérignon, ligger begravd här. Det var han som arbetade med att förbättra klostrets vinprodukter, och som bidrog till den nya tillverkningsprocessen av champagne som gjort den så åtråvärd. Han är känd som en av dem som började att kombinera druvor från olika jordar och introduktionen av kork (i stället för trä) för att få bättre kontroll över skum och jäsningsprocessen.
Vi fortsatte att åka runt i champagnedistriktet, där vägarna är kantade av vinodlingar. Till sist hamnade vi hos Michael Jobert och hans fru Stephanie, som driver den gamla vingården som har funnits i släkten i många generationer. Vi blev varmt välkomnade, och lät oss övernatta i husbilen på deras gård. Vi hann även med att provsmaka deras champagne och Ratafia de Champagne (en typ av likör/portvin) innan det var dags att lägga sig. Det blev en trevlig och intressant kväll med mycket skratt, och deras champagne var god liksom Ratafian! :)