Vi vaknade upp i närheten av Shaftesbury så vi bestämde oss för att besöka staden som ligger högt med en fantastisk utsikt över Blackmore valley. Vi vandrade runt i trånga och långa gränder...
Vi letade upp gamla pittoreska kvarter där vi fann Gold Hill, en brant gatustensbelagd gata som bland annat utgjort miljö i Ridley Scotts filmning.
Man kan fortfarande idag se rester, men inte så mycket mer, av klostret för nunnor som byggdes år 888 på direktiv av King Alfred. Det var ett mycket betydelsefullt kloster i medeltida England innan det, liksom andra katolska kyrkor och kloster, förstördes på order av Henry VIII i reformationens spår.
De engelska vägarna är smala. Vägrenar saknas, och ofta växer höga häckar precis intill vägen. Att vägnätet inte byggs ut beror på att marken är privat. Och anledningen till häckarna beror på att markägarna gräver diken intill vägen för att dränera marken. Överskottsjorden läggs som en vall intill vägen där man planterar buskar, som växer frodigt. Och dessa måste då klippas så att inte vägarna växer igen. Ofta växer buskarna så högt att de bildar gröna valv.
Jag hade verkligen sett fram emot att besöka Old Waldour Castle. En ruin från 1300-talet med en mycket spännande historia. (I nutid har slottet utgjort förebild till slottet i Robin Hood-filmen med Kevin Costner).
Vi hade åkt i dryga timmen på smala vägar när GPS:en varnar för ett hinder med maxhöjd 3 meter, vilket inte husbilen klarar. Så det var bara att vända med 7 minuter kvar till målet.. Lite snopet, minst sagt...! 😅
Avebury är en liten by med fornlämningar som daterats tillbaka till ca 3000 f Kr, dvs äldre än Stonehenge. Var du än befinner dig i byn så ser du stora upprätta stenar, som tillsammans bildar tre cirklar.
I Avebury besökte vi även St James Church, vars äldsta delar har daterats till 1000-talet. Saxarna var rädda för den magiska kraft som man antog att platsens stencirklar hade, varför man placerade kyrkan nära stenarna för att motverka den förmodade ondskan.
Vi passerad även Avebury Manor, en fantastisk byggnad från 1500-talet. Tyvärr hade det fascinerande huset hunnit stänga när vi kom dit. Rummen ska visst vara möblerade i olika tidsstilar, från Tudor-epoken och framåt, vilket hade varit intressant att se
Jag fick i alla fall se Stonehenge på håll, då den gamla fornlämningen plötsligt uppenbarade sig utanför fönstret. 😊