Idag åkte vi till en hundklubb för att få till störningsträning med Snoopy. På planen bredvid höll ett gäng på med rallyträning, vilket gjorde Snoopy nyfiken. Men hon kunde ändå koncentrera sig på egen dirigeringsträning. Hon klarade de flesta skicken, men kunde inte hålla sig från att ta några egna initiativ – men i och med att de skålarna aldrig innehåller godis så blev hon aldrig belönad för egna initiativ! 😊
0 Comments
Idag har vi haft ännu ett kurstillfälle i jaktapportering, och denna gång var vi utomhus på ett fält. Det blev riktigt rolig träning med Snoopy! :) Vi har mycket att träna på framöver, och här följer anteckningar som gjordes:
Stadga i sittande Använd dig av ett långsamt omvänt lockande för att träna hunden i att sitta kvar Markeringsövning Börja träna markering ute i ett underlag som rör sig när en godis kastas. Nedslagsplatsen ska bli tydlig för hunden, t ex bland löv. Använd inte för små godisar så att det blir en sökövning. • Låt hunden sätta sig bredvid i fotposition, säg ett uppmärksamhetsord (när hunden tittar framåt), t ex "pass på", "mark", "fokus", för att tala om att något kommer att hända framöver och kasta iväg en godis. Ge sedan ett kommando för att hunden ska springa fram till nedslagsplatsen, t ex "okej" eller hundens namn med entusiasm. Du kan följa med ett steg, för att göra det tydligare att hon ska springa mot nedslagsplatsen. Obs: Hunden ska inte "be om lov" genom att titta på föraren, utan titta framåt för full fokusering. Jaktlydnad • Träna mycket på linförighet, genom att t ex gå linförighet mellan två utplacerade skålar med godis. Om hunden inte behåller position vänder man om mot den andra skålen. När hunden går fint skickar man hunden med signalen "ut" mot skålen man är på väg emot. • Men kan utöka avståndet mellan skålarna och samtidigt träna linjetag genom att "skicka ut", och säga "bra" och använda armrörelerna (ej signal med pipa) för att kalla in när hunden har ätit ur skålen. I detta läge tränar vi kontakt, varför det inte gör så mycket att hunden tar kontakt under fotgåendet. Senare kan man förstårka tittandet framåt genom att belöna det beteendet. Kedja ihop När vi kommit en bit in i träningen kan vi länka ihop följande fyra moment: • Fotgående • Skicka "ut" till skål (linjetag) • Inkallning (ingen inkallningssignal med pipa, men kanske ett "bra" för att få kontakt, uppmärksamhet. Man kan använda utsträckta armar och händer mot bröstet för att ta emot) • Stolpa in hunden till fotposition Dirigeringsövning Ställ till en början ut 2 skålar, med längre avstånd emellan. Gå förbi alla skålar tillsammans med hunden, där du placerar godis i en av skålarna men vispar runt med handen i den andra skålen så att hunden inte vet vilken av skålarna som innehåller godis. • Gå ut på avstånd och ställ dig emot, mitt emellan, de utställda skålarna – så att du har vinklar att jobba med. Ställ dig i position för linjetag mot den skål som innehåller godis och skicka ut. (I det fall hunden springer mot fel blir det ingen självbelöning då den inte innehåller något godis) • Träna successivt på avståndet. Ju längre avstånd man går bakåt; desto mindre blir vinkeln mot skålarna. • Ta emot hunden genom att ta emot med utsträckta händer som förs mot bröstet när hunden närmar sig. Belöna hunden när den sitter och stolpa sedan in hunden i fotposition. • Till en början går man alltid ut till skålarna tillsammans med hunden innan man gör utskicken, då får man samtidigt nyttig träning av fotgående. Med en tränad hund kan man sätta hunden och själv gå ut och preparera skålarna med hunden sitter på baslinjen och väntar. • När man inför en tredje skål kan man variera sig vad gäller placering på utskickslinjen: T ex försvåra dirigeringen genom att stå framför "skål 1" men skicka mot "skål 3". Tips: - Om hunden sitter snett inför skicket kan du bara ta något steg framåt och försöka på nytt. - Ser du inte var hunden tittar så kan du själv ta ett steg bak för att få bättre koll. - När man riktar in hunden inför utskick/linjetag tar man pipan i munnen (men ska inte användas), vilket blir ytterligare en signal för hunden samt blir en rutin inför framtida träning där man kommer att behöva vara beredd på att göra eventuella "korrigeringar" Idag gjorde vi läxor på moment i apporteringskursen. Det är Jättekul att få träna på nya saker såsom: • Greppträning • Stopp/sitt-signal • Närsök • Linjetag • Inkallning Det gäller att ha pipan i munnen och blåsa rätt signal! Och så får man visst vara beredd på en rejäl tackling i huvudhöjd! 🤣 Det är inte helt enkelt att träna fasthållande med Snoopy, och speciellt inte om man gör det med omvänt lockande. En öppen hand betyder att du gör ett bra jobb, och att du snart kommer att belönas. Men i det fall den synliga handen får Snoopy att tappa fokus på uppgiften så försvinner handen. Men klarar hon att fortsätta greppa bra så får hon en belöning ur den andra handen. Hemma börjar träningen fungera allt bättre, men det visade sig vara svårt utomhus med störningar... 😊 Bara att fortsätta träna på.... 😊 För Snoopys del handlar det just nu mycket om läxor på jaktkursen för apportörer. Idag blev det dirigeringsträning, och lite närsök på klubben! Rolig träning tycker Snoopy, då det ligger godis i skålen - om man går till rätt skål! 😊 Vi hade matsäck med och kunde avnjuta den i eftermiddagssolen. Husse passade på att träna linjetag med Snoopy (skicka ut henne på avstånd) när hon skulle få sin lunch! 😊
Återigen en mycket roligt lektion! Snoopy har fortfarande en del problem med att fokusera med andra hundar i närheten, men det går bättre och bättre. Vi tränar vidare på momenten och en del nytt läggs till. Och vi får en massa bra saker att träna på! :) • Impulskontroll och stadga Lek med en leksak på golvnivå, och bryt leken genom att lyfta leksaken till bröstet. När hunden sätter sig självmant, initierar du leken på nytt. – Man vill ha en intensiv lek, för att få intensitet i sättandet (de ska inte hinna fundera så mycket) – Du kan försvåra övningen genom att låta leksaken hänga ner framför hunden, eller dra leksaken från hunden. Frikommando, "ta den", signalerar att hunden får ta leksaken. • Stoppsignal Stoppsignal brukar utgöras av en kort visselsignal, men kan utgöra ett problem för hunden att höra. Viktigt är dock att signalerna för inkallning, närsök och stopp skiljer sig åt. Träna stoppsignal: Som sittövningen ovan, men när hunden sätter sig så kastas leksaken i golvet mellan hundens framben (så att belöningen sker där hunden är) och man ger stoppsignal med visselpipan. Ha pipan redo i munnen så att du kan blåsa precis när hunden sätter sig. Signal med pipa = när hunden gör sittrörelsen Kast = när hundens rumpa precis är i marken – Stoppsignalen är en uppmärksamhetssignal; "- Du ska få en ny uppgift.." I träningen kan det vara en belöning i form av en kastad boll bakom hunden eller ett närsök. Om man tränar stopp med belöning, som gör att hunden vinner något, så får hunden en hög förväntan vilket vi vill ha. – Belöningen sker alltid där hunden befinner sig. Arbetar man på avstånd kan man belöna med kastad boll (bollkastare kan behövas på längre avstånd). – Senare i träningen, när hunden har förstått att sätta sig, så blåser man signalen tidigare (som ett kommando) för att just få hunden att sätta sig. Belöna! • Linjetag Linjetag (låsord) = hunden ska springa rakt fram tills dess att ny signal kommer. Signalen för hunden är att ställa sig bredvid hunden och visa på riktningen framåt med ena armen, och säga "ut". Om hunden är virrig så tar du bort handen, och gör om rörelsen. Träning: Gå till en väl synlig utställd matskål med hunden där du lägger i korv och säg "där". Gå tillsammans med hunden tillbaka till ursprungspunkten. Ställ dig i position för linjetag, titta på skålen och säg "där", och när hunden tittar på skålen säger du "ut" och släpper hunden. – Med tiden blir tiden kortare mellan att "där" och "ut" sägs, och kommer att bli mer sammanhängande för att slippa få ögonkontakt vilket inte är önskvärt. Hunden ska titta framåt. – Öka avståndet till matskålen allt eftersom – Gå alltid på rak linje med hunden, så att hunden lär sig springa rakt. Så gå inte runt stock och sten. – Att träna "blint" betyder att hunden inte har sett skålen innan utskicket. Börja sådan träning på kortare avstånd, max 5 meter till en början. Hunden får hjälp att hitta skålen med hjälp av vittring. – Tips: Om hunden blir frustrerad kan sittandet skapa ljud (vilket vi inte vill ha). Ta då ett steg fram, så att hunden reser sig. Hunden känner då att den är på väg, och frustrationen blir mindre. • Dirigering "ut" (vänd om i 180 grader) Man håller hunden kort i koppel, eller i halsbandet, medan man lägger i en korvbit i en skål. Man för hunden (med hjälp av en godis nära nosen) så att den sitter med ryggen, på en rak linje, mot matskålen. Säg bara "ut" och släpp hunden (inget kroppskommando). Om hunden tjuvstartar i början säger du bara "ut" snabbt, för man vill inte korrigera suget. – Man kan eventuellt vid behov använda godiset i handen som ett omvänt lockande fram till dess att signalen "ut" ges, för att hunden inte ska tjuvstarta. – Det kan vara svårt att få hunden att sätta sig med ryggen mot matskålen. Det blir lättare om man själv är närmast skålen, när man leder hunden runt, så att frestelsen blir mindre för hunden. – Öka avståndet till matskålen allt eftersom. – Exempel på användning av signalen: Denna signal kan användas om man har skickat ut på en linje, men där hunden avvikit från linjen. Om man då blåster "stopp", och därefter dirigerar t ex till vänster och ger en ny stoppsignal när hunden åter är på linjen, så kan man därefter kommendera "ut" så att hunden fortsätter söket rakt ut bort från dig. På prov får man inte kalla in hunden om den har avvikit från linjen, utan man måste dirigera hunden vidare från den plats den befinner sig på. Tips! Man vill inte störa vilt, så en subtil handling önskas! Ännu en rolig och intressant lektion på jaktkursen, men några övningar är verkligen utmanande för Snoopy. Dels för att hon blir nyfiken på vad de andra hundarna gör omkring henne, dels för att vi i träningen ofta ska använda oss av omvänt lockande med godis vilket inte är lätt om man heter Snoopy – då stänger hon ner hjärnkontoret! 😊 Även om det kommer att bli utmanande för oss, så kommer det att bli jättebra och nyttig träning! 😊 Det kommer nog att bli lättare att t ex träna gripande från golvet i lugnare hemmiljö. • Gripande från golvet Här shejpar vi fram beteendet med hjälp av omvänt lockande. Lägg ut en leksak på golvet och håll dig rätt passiv. invänta att hunden ser på eller går fram till föremålet; säg "bra" och belöna. I detta stadie har vi inget synligt godis. Titta själv på föremålet i stället för att stirra på hunden, och man kan tänka på att inte se frustrerad eller arg ut, utan le och se glad ut. I och med att hunden successivt griper föremålet, eller börjar lyfta det, höjs belöningskriterierna successivt. När man vill berätta för hunden att den är på väg att få belöning, efter att hunden lärt sig greppa föremålet med ett bra grepp, så kan man visa en öppen belöningshand utan godis. Blir det fel försvinner handen, men gör hunden rätt så säger man "bra" och belönar från andra handen. Till slut blir kravet att hålla längre och längre, och man kan jobba med godis i belöningshanden. – Omvänt lockande = stängd hand ska signalera "aha, det blev fel" till hunden. – Rörelse ökar chansen till att hunden håller greppet längre, så det underlättar om man som förare backar några steg efter att hunden har gripit föremålet. – När hunden väl griper apporten bra, på nära håll, så kan man ställa högre kriterier vad avser finlir, att hunden ska gripa på mitten och inte snurra eller tugga på apporten i munnen. När hunden försöker, men det blir fel, säger man "bra" men ger ingen belöning. Man ger bara hunden en ny chans. – När man har kommit längre i träningen, och vill jobba på avstånd, går man tillsammans med hunden och lägger ut apporten – för att sedan tillsammans gå till en startpunkt på lämpligt avstånd. Avståndet ökas sedan successivt. • Positionsträning Övningen vi påbörjade förra lektionen; att kasta iväg en godisbit, så att man hinner gå iväg några steg med ryggen åt hunden – för att styra in hunden i en rak position mellan targethand och vänster ben där vi klappar hunden längs huvudet och säger "bra" innan man belönar med godis i rätt position– kan man med fördel arbeta vidare med: – På promenaderna kan sträckan man går göras längre. – Börja med att du går en bakåtmarsch, där du sedan vänder dig framåt och får upp hunden i rätt position på vänster sida. – Övningen kan göras med störning, t ex utställda matskålar. • Backa från, eller gå emot, godis Ha hunden i koppel och kasta ut en godisbit, eller ställ ner en matskål, och backa ifrån godiset. När hunden följer med dig, och släpper fokuset på godiset, säger du " bra", och var så god. Du kan även kasta ut en godis och gå iväg, för att sedan gå emot godiset. Målet är att hunden inte ska låsa sig vid godiset. Bra träning för impulskontroll. • Stadgeträning och impulskontroll Lek och trissa hunden med en leksak och lyft den sedan till bröstet, eller över huvudet om det behövs. Kriteriet för belöning är att hunden ska sätta sig. Ett steg emot hunden brukar få hunden att sätta sig. När hunden har satt sig belönar du med ny lek. – Kan utvecklas med störning genom att dingla med apporten framför hunden som ska sitta kvar. – Du kan gå emot hunden med leksaken, eller gå ifrån hunden, och hunden ska sätta sig. • Omvänt lockande med leksak Visa leksak på golv; men hunden ska sitta kvar. Om hunden reser sig så försvinner leksaken. När hunden har "suttit klart" ger du frisignal och bjuder in hunden till lek. – Kan försvåras genom att man leker med leksaken själv, men att hunden ska sitta kvar. • Avancera i lagom takt 2 lyckade övningar = gå vidare i träningen 2 misslyckanden = gå tillbaka i träningen • Närsök Signal för närsök använder man efter att man skickat ut hunden på ett linjetag, och har blåst stoppsignal. Då vill man kunna ge en signal för att hunden ska söka av närområdet (kanske ett område på ca 8 meter). Visselsignalen kan t ex vara en eller två korta och en lång. Närsöket kan tränas enligt följande: – Håll hunden i halsbandet och sprid ut godis över ett litet området, varefter du sätter hunden i godisområdet. Du kan styra hunden, och få den att sätta sig där du vill, med hjälp av en godis. Ge söksignalen som upprepas så länge hunden hittar godis. – Signalen betyder "stoppa ner nosen och börja leta där". – Du kan avancera övningen genom att flytta ut till kortklippt gräsmatta, och sedan högre gräs och till exempel blåbärsris. – Avståndet, upp till 30 meter, ökas senare i träningen! Idag hade vi andra lektionen på jaktkursen, och både vi och Snoopy hade jätteroligt. Vi tränade mycket kontakt och följsamhet, samt gripande. Lektionen var intensiv, och här är noteringar jag gjorde för att vi ska kunna fortsätta träningen hemma: • Baklängesmarsch för följsamhet (serpentinen) Vi började träningen genom att själva backa (baklängesmarsch) med händerna på magen, där hunden går med nos mot näsa och följer dig. Belöna från varje hand. Därefter tränar man med båda händerna bakom ryggen, och säger "bra" vid ögonkontakt och belönar från olika händer. Du behöver inte backa rakt bakåt, utan kan med fördel även träna att backa i serpentinrörelser. – Denna övning kan med fördel användas som träning vid hundmöten. Tips: För att kunna få tillgång till båda händerna kan du göra en ögla på kopplet som du trär runt en överarm • Bakdelskontroll för ingångar (stolpen) För att få en tightare sväng vid ingångar, där hunden jobbar med bakbenen, kan man sätta en godis i tumvecket och placera handen vid "fotpostionen" vid vänster ben. Tummen ska riktas bakåt till en början, men när hunden har fått upp godisdoften vrider man handen motsols nära benet, vilket leder hunden in i rätt position vid vänster sida. (se film) – Detta kan utvecklas så att man lär hunden att snurra på stället med bibehållen position. • Hjälper för att hitta fotposition Kasta iväg en godisbit så att du hinner gå iväg några steg med ryggen åt hunden. Håll en "targethand" vid det vänstra benet som hjälp för att hunden ska hitta in i positionen mellan hand och ben, och följa med i en rak position vid benet. Stryk hunden ömt längs huvudet med "targethanden", säg "bra", och belöna. Man kan med fördel gå några steg. (se film) • Greppträning med omvänt lockande (karusellen) Dra en leksak i cirkelrörelser från hunden, och reta den lite. När hunden har ett bra grepp säger du "tack" och visar belöningshanden och ger godis. Målet är att kunna ha godishanden öppen, medan du kampar, och belöna det kriterie du för tillfället har (krav på grepp etc). Tackla gärna hunden och reta den lite för att öka engagemanget. Du kan med tiden avancera övningen genom att beröra och busa med hunden utan att hunden ska släppa innan ordet "tack" sägs. – Dra leksaken i mjuka bågar, inga "hugg", för ett stadigare grepp utan oönskade släpp/omtag – Var rak i ryggen vilket bjuder in hunden. En krökt rygg kan få hunden att hålla distans. (se film) • Byteshandel (dead or alive) Lek med en leksak, men låt den bli lealös och börja i stället leka med en annan likvärdig leksak du har haft gömd bakom ryggen. Fortsätt leken genom att alternera med de två leksakerna, men där bara en av dem är aktiv för lek. Detta är en bra träning för att få hunden att släppa föremål. • Inkallningssignal med visselpipa Eftersom man jobbar på avstånd med inkallningar är det bra att ha såväl visselpipa som handtecken. Gör en inkallningssignal (t ex 3-4 korta visslingar). Kasta iväg en godisbit från dig, och gör en inkallningssignal med visselpipan varefter du sträcker armarna rakt ut på var sida som kroppssignal för att sedan ganska omgående sänka händerna till skrevet och ta några steg bakåt när du tar emot hunden för belöning. Mata belöningen med båda händerna. (se film) – Tänk på att vara rak i ryggen, vilket bjuder in hunden. – Om du vill att hunden ska sitta lyfter du händerna mot bröstet. • Träning med visselpipa (pendeln) Kasta en godisbit lågt i 180 grader åt sidan och blås därefter inkallningssignal och kasta en godisbit åt det andra hållet i en lugn och fin rörelse. Upprepa fram och tillbaka. Tips: Speciellt utomhus i gräs är det bra att använda sig av ost som syns och doftar (t ex Jarlsberg) Vi har idag påbörjat en "grundkurs i apporteringsarbete och jaktlydnad för apportören" för Angela Lund, Hundbildning. Det ska bli spännande att gå denna kurs med Snoopy, för att få insikt, kunskap och verktyg om hur man kan börja träna för ett gott samarbete vid apportering och jaktlydnad – som behövs vid såväl jaktprov som praktiskt jakt på vilt.
Kursbeskrivning: "Under kursen ska vi gå igenom grundträningen i de olika moment som en retriever behöver behärska under jaktarbete såsom apportgrepp, avlämningar, dirigering, samt stopp- och inkallningssignal på visselpipa. Vi kommer även att börja lära in grunderna för jaktfotgående/följsamhet, stadga och passivitet. Följsamheten är en väldigt viktig del för att bli en bra apportör likväl som stadga och passivitet." Lektionen började med att vi gick igenom spanielns och retrieverns olika specialiteter (genetiska anlag): Man kan förenklat säga att den ena är expert på att söka av efter vilt, medan den andra är en mästare på apportering av vilt. Med anledning av detta ser jaktproven olika ut för dessa specialister. Kursen kommer att rikta in sig på det arbete som en arbetande apportör utför. Övningarna vi fick börja med idag: • Träning av grepp Vid apporteringsarbete vill man att hunden ska ha ett lugnt men stadigt grepp, och inte göra omtag eller tugga på det apporterade föremålet. Man vill även att hunden vid signal ska lämna ifrån sig föremålet. Detta kan man börja träna genom att: – Använd en leksak, som du drar bort från hunden, för att få hunden att greppa leksaken. För att bygga intresse kan du ha en retlig attityd, vända dig bort, gömma den i kläder etc. När hunden griper med jämnt tag (utan omtag) kan du vika undan blicken, släppa leksaken och låta hunden vinna den med orden "va' duktig du är! Som belöning startar du en ny lek. Leken är viktig! När hunden börjat greppa bra kan du intensifiera leken genom att beröra/putta på hunden medan ni leker, vilket ökar hundens iver och ger ett stadigare grepp. För att undvika omtag (tugg) ska man inte rycka och slita utan dra leksaken i mjuka och vida bågar. • Stadga och koncentration – I övningen "Myggan" har man en synlig godis över hundens huvud när den sitter. Man sänker godiset så länge hunden inte sträcker sig emot godiset (i så fall drar man upp godiset). När hunden sitter med alla fyra tassar i marken belönar man den underifrån. – Med hunden framför sig har man godis i en knuten hand. När hunden inte försöker komma åt godiset öppnar du handen och ger en godisbit från den andra handen. I den fortsatta träningen ska du kunna ha en öppen hand, med synliga godisbitar, utan att hunden försöker stjäla godis. Ge godis från den andra handen. Du kan försvåra genom att börja röra den öppna godishanden osv. Träna i set om 3 ggr, varefter du ger frikommando och kastar iväg en godisbit innan du fortsätter träningen. • Följsamhet Jaktgående är viktigt att träna för att hunden ska hålla sig nära föraren under jakten, och följa föraren på vänster sida när föraren vandrar, söker av terrängen eller följer ett vilt med ögonen inför skott. Skillnaden mot den rena lydnadsdisciplinen är att hunden ska titta framåt, för att notera vad som händer där. – Invänta kontakt och belöna, varefter du går några steg med hunden på din vänstra sida där du vill ha den. Belöna ofta när hunden är i den position du vill ha den.. • Avlämning Det är viktigt att avlämningen fungerar; att hunden lämnar det apporterade föremålet i förarens händer: – Med näsa mot nos visar du en öppen handflata mot hunden, där du har en godisbit inklämd mellan två fingrar. För att komma åt kommer hunden att lägga sin käke mot handflatan (vilket träningen går ut på). Du kan även, med en utsträck hand åt hunden, hålla en godisbit strax över handleden så att hela käken vilar mot handflatan. Belöna beteendet!
Även om vi bara badar och njuter av tillvaron måste vi ju vara konsekventa med den apporteringsträning vi påbörjat med Billie – så när det apporteras blir det även lite träning dessa varma och lata dagar! Målet med träningen är att hon redan i vattnet ska vilja avlämna apporten till föraren, och det utan att lägga ifrån sig apporten på vägen eller stanna upp för att skaka sig. Anledningen är att hon i en jaktsituation skulle ha en fågel (eller annat småvilt) i munnen, och ett skadeskjutet djur skulle kunna fly om hon inte har ett nog fast grepp. I skärgårdsmiljön blir det ofta långa transporter in med apporten, men Billie klarar det med den äran! Hon är jätteduktig! ❤ Husse tränar avlämning, och Billie imponerade stort genom att på avstånd komma in med apporten utan att skaka sig först! :) Vid jakt- och apporteringsträning ska hunden gå till föraren utan omvägar och aldrig släppa greppet om apporten. Den ska inte heller skaka sig, eftersom en skadad, apporterad fågel då kan smita ur greppet. Vid vattenapportering försöker vi att få till en bra avlämning, så att apporten överlämnas i handen innan hunden hunnit skaka sig. Vi utgår från tipsen som Eva Bodfäldt delade mig sig av på apporteringskursen (se separat blogginlägg)
Som sista övning på workshopen "Följsamhet och apportering" fick alla hundar släppas fram till utlagt vilt; en stor fågel och en hare. Billie var väldigt nyfiken och nosade mycket intresserat på de döda djuren.
På Helene Petterssons workshop "följsamhet och apportering", som hon ledde på rasklubbens jubileumsträff, gav hon oss barbetägare en introduktion till grunderna i jaktapportering för nybörjare. Vi gick igenom momenten markering, dirigering och möte med vilt.
Markering och sökarbete I den första övningen fick Billie söka efter en utkastad dummy. Hunden skulle hållas av föraren, vid sin vänstra sida, och sedan fick hunden se en dummy kastas och hamna någonstans bland högväxande ljung. Billie fick sitta några sekunder och när hon var fokuserad mot dummyn användes ett valt ord, t ex "japp", som angav att hon skulle springa ut för att söka. Som förare ska man för övrigt inte lägga sig i och absolut inte tjata på hunden. Helst ska hunden tänka på att ta sig tillbaka till föraren så fort som möjligt efter upptag av dummyn, och allra helst sätta sig på förarens vänstersida med ett stadigt grepp om dummyn i munnen. Det var inte alla hundar som omgående ville återvända till föraren, så detta kräver lite mer träning! :) Dirigeringar I nästa övning fick vi prova på att träna dirigering. Billie fick sitta vid mattes vänstra sida och sedan sitta kvar medan matte gick ut på en rak linje ca 20 meter för att placera en för Billie synlig dummy. Den placerade på en stubbe så att den syntes väl, och var noga med att verkligen visa hunden var den placerades, och inte stå med rumpan emot hunden. Därefter gick man som förare samma raka linje tillbaka mot hunden för att sedan få med den ytterligare någon meter bakåt och där på nytt sätta hunden på vänstra sidan. Billie var så fokuserade på dummyn att hon inte ville backa, och lät sig inte heller lockas av godis. Övningen görs för att träna impulskontroll, vilket ofta behövs – och är något Billie tydligen behöver! :) Därefter tog man som förare tag i hundens halsband och visade med en rak arm och hand riktningen mot den utställda dummyn. När hunden tittade mot den utplacerade dummyn sade vi ett lugnt "bra". Om hunden höll blicken fortsatt i rätt riktning, eller tittade dit på nytt, kommenderade vi "ut" och släppte hunden. Därefter skulle hunden springa fram, gripa dummyn och springa tillbaka till föraren för att där åter igen sätta sig på vänster sida med dummyn i munnen. När hunden har lärt sig denna övning så kan man successivt försvåra den genom att backa bakåt så att skicken blir längre och längre. Billie skötte sig jättebra med tanke på att hon bara är 10 månader. Billie sökte med stor iver och stort tålamod, trots störning och att det tog tid att hitta apporten i den höga ljungen. Hon satte sig i superfina fotpositioner, hade jättefin stadga när apporten placerades ut, och överraskade med några fina överlämningar av apporten. Några gånger ville hon dock inte komma in, utan höll sig på avstånd som den retsticka hon kan vara :) Men när matte då sprang ifrån henne följde hon efter! :) De fina bilderna på Billie har Axel Eschenburg tagit För att se om hundarna ville apportera de döda djuren så kastades de ut och hundarna fick därefter springa till viltet. Billie var supertaggad och sprang ivrigt, men hon tog inte upp något av djuren.
Inför jubileumsträffen fanns det en önskan om att på plats kunna inspirera till rasspecifik jaktträning. Helene Petterson är en mycket kunnig och uppskattad instruktör, och hon antog utmaningen att introducera barbetägare genom att visa på några grundläggande övningar i jaktapportering. Det var många barbeter som deltog i olika grupper under dagen. Det var riktigt kul och spännande, och hundarna apporterade med glädje! :)
En av barbeterna som deltog på workshopen i apportering var Ruffas valp Aska! :) Det var fantastiskt kul att Aska med flock tagit sig omaket att resa så långt för att ansluta till den stora barbetträffen, så att vi gavs möjlighet att träffa Aska för första gången sedan hon lämnade oss. Tänk att Ruffas valpar har hunnit bli 4 år! Det var fantastiskt roligt att få träffa Aska. En härlig barbet, med Ruffas mentalitet! En cool tjej! :)
Barbet är en ras som har en lång historia bakom sig som en apporterande hund i vattenterräng, där den bland annat apporterar skjuten fågel som landat i vass eller ute i vattnet. Svenska Barbetklubben anlitade Eva Bodfäldt för att ge medlemmar en möjlighet till en kursdag i vattenapportering, för att ges en större insikt i hur en korrekt apportering i vatten bör gå till och hur man kan träna in det. Som redaktör för rasklubbens medlemstidning gavs jag möjlighet att närvara för att kunna rapportera om det i tidningen.
Det var några glada barbeter som träffades vid en strand på Djurö för att få ta del av hemligheterna bakom inlärningen av vattenapporteringens olika grundmoment. Syftet med kursen var att lära hunden att villigt och spontant arbeta samt styras i vatten som en effektiv apportör. De olika momenten som tränades var: • Inkallning över vatten Hunden ska, efter att den gripit apporten, ta sig med fart till föraren. Man tränar på kort avstånd och använder inte apporter förrän själva apporteringsmomentet är befäst, vilket man lättast gör med mat. Förarna gick själva ut i vattnet efter att de kastat ut en leksak eller godis åt hunden att simma efter. På tillbakavägen in mot stranden lockades hunden till föraren med hjälp av lockande och en frestande matskål i näven. Föraren ska inte röra sig mot hunden, utan hellre tvärtom. Att man belönar stående i vatten gör att hunden inte ruskar sig (icke önskvärt i jakt då hunden kan tappa skadeskjutet vilt) och inte heller blockeras av att den "bara" ska upp på land utan något mål. • Avlämning Hunden ska fokusera på föraren när den griper apporten, och springa för avlämning. En enkel träningsmetod där hon kupade sin hand och hunden lade sin haka. Till sin hjälp håller man en lockande godisbit i den andra handens fingrar precis bakom den kupade handen, vilket styr in hunden. Genom att träna rörelsen på olika höjder och ändrar placeringen sidledes, samt ökar avståndet till hunden successivt, blir det en markering att hunden ska lägga hakan där. Med denna träningsmetod kan man få hunden att välja föraren efter apportering i stället för att den ska springa runt och leka själv eller lägga den långt från föraren. • Dirigering i vatten Hunden måste få lära sig kommandon så att den kan dirigeras på avstånd. Detta kan tränas med hjälp av en lockande matskål på kort avstånd som hunden får springa till. Vid nästa steg placeras ytterligare matskålar ut några meter från varandra, där man dirigerar mot en speciell matskål samtidigt som man blockerar övriga med kroppen. Här finns tillfälle att utnyttja riktningar och lägga på kommandona "höger" och "vänster", vilka successivt kan tränas på allt längre avstånd och slutligen praktiseras i vatten. • Stoppsignal En stoppsignal med visselpipa kan tränas in för att kunna ge hunden nya direktiv på avstånd. Stoppsignalen blir en kontaktsignal, som på distans blir ovärderlig då röstkommandon ofta inte gör sig hörda på längre håll. Signalen ska alltid efterföljas av belöning vilket ger hunden en förväntan på mat, och söker kontakt, även när den är i vatten. • Bli en hundmagnet! På kursen poängterades vikten av kontakt mellan hund och förare, och Eva betonde åtskilliga gånger vikten av glädje och lek i relationen. Vad är det hunden tycker är en belöning? Vad tycker hunden är kul? På kursen var det vissa hundar som var förtjusta i mat medan andra gillade leksaker eller till och med att pussas. Eva fick oss att förstå att värdet av en belöning beror på hur intressant hunden tycker den är, och låta det få bestämma vad vi ska använda oss av i vår träning. Och man måste våga vara barnslig och ta fram sitt leksinne för att kunna leka med hunden – det gör dig mer intressant för hunden! Det blev en intensiv, rolig och givande dag – och att hundarna hade roligt står utan tvivel. Igår var det första dagen på fågeljakten uppe i Norrbotten, och Ruffas valp Aska visade sig återigen vara en duktig apportör! =) Hon apporterade två gräsänder till husse, som var glad att han slapp bada! =) Vi önskar Aska och husse fortsatt jaktlycka!
Idag fick Ruffa ett paket från sin fågelapporterande dotter Aska som bor utanför Boden. Paketet plockade vi fram efter att vi tränat en del lydnad som belönats med torkad lammnjure, kyckling och roliga bollekar. Men när paketet öppnades slog det alla andra belöningar! Ruffa visade ett STORT intresse. Hon som oftast är rätt välartad började hoppa, stå på 2 ben och ville verkligen åt de läckra tuppvingarna. Efter att hon lugnat sig lite kunde hon ta en i munnen, och hålla den i ett fint grepp. Oh så stolt och glad! Men att apportera den på håll lär kräva träning, för hon var alldeles för tokintresserad av vingen! =) Jättekul att se Ruffa så otroligt taggad, och vi ser fram emot spännande träning framöver! =) |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
April 2024
|