Varför misslyckas vi med att kunna ha våra hundar lösa? Förklaringen är enkel, enligt Eva, och beror på att vi inte tränar inkallningen tillräckligt effektivt. Jag skulle vilja säga, efter att ha lyssnat på föreläsningen, att det handlar om några få specifika saker. Vi måste ha uppskattade belöningar till hands, träna på rätt sätt med bra tajming samt vara roliga och intressanta som personer. Inte helt lätt, även om Eva under föreläsningen lyckas få oss att tro så. Vi skulle nog alla behöva en Eva som övervakar vår träning och viskar i örat när vi brister i vår roll som hundtränare. Dock påpekar Eva att hundar har olika förutsättningar, och att vissa inte går att ha lösa – men definitivt fler än vi har idag.
En inkallningssignal som betyder på "liv och död" går inte att slarva med. Det budskapet genomsyrar Eva Bodfäldts föreläsning. Man behöver en säker plan för inlärningen och träningen, som inte bara handlar om konventionell hundträning utan även om att betinga starka känslor till en specifik signal.
Målbilder
Om vi tänker efter så kan vi konstatera att våra hundar reagerar mycket starkt på några icke intränade signaler, t ex ljudet av dörrklockan eller kylskåpsdörren, där hunden reagerar mycket fort och med mycket energi. Det är denna reaktion vi vill komma åt, men på en given signal som vi medvetet har tränat hundarna på. Denna signal, som vi kan kalla en SOS- signal, ska vara så betingad hos hunden att den kan användas vid inkallning på liv och död – som får hunden att obönhörligt återvända till oss, även om den jagar en kanin.
Mycket av träningen handlar dessutom om att förbättra relationen i grunden, vilket får hundarna att vilja lyssna på oss mer i vardagslivet. Målbilden är att vi ska kunna bryta en hund som visar intresse för något annat lockande i omgivningen, t ex en kissfläck, mötande hundar etc.
I träning måste vi skilja målbilden från de olika träningsetapperna. Det är omöjligt att påbörja träningen på avstånd, och det fungerar inte att "straffa" hunden när den kommer in. Om vi blir sura eller arga fjärmar hunden sig från oss, och det blir än svårare att få hunden att lyssna nästa gång.
Fyra viktiga grundstenar
Men hur påbörjar vi denna träning? Hur och när ska träningen för en mer pålitlig inkallning ske? Eva nämner 4 viktiga saker som kan ses som grundstenar och som tillsammans utgör en förberedande träning för en mycket effektiv inkallning:
• Hunden ska skvallra (förebyggande träning då hunden noterar saker i omvärlden)
• Föraren ska lyckas bryta en vilja eller beteende hos hunden
• Träna associationer (betinga starka känslor till en signal)
Förväntansfull tiggare
Har du tomma fickor när du är ute med hunden? Hundar är inte så intresserade av "fattiglappar". Man måste förbereda sig och tänka efter vad hunden uppskattar; är det god-saker? Ge i så fall hunden godis utomhus - för det är ju utomhus du vill uppfattas som intressant för hunden – så att den även lyssnar på dig med störningar runtom. Gillar den att leka? Lek i så fall utomhus. Våga vara rolig och barnslig ute med din hund, även ute bland folk. Favoritbollen, eller annan populär leksak, kan med fördel endast användas som belöning vid träning – den kommer då att få ett högt värde för hunden. De roligaste leksakerna ska du äga, men som du delar med dig av utomhus i gemensamma lekar. (Om du vill träna inomhus för att befästa ett intresse eller beteende så kan leksaken naturligtvis användas inne också.)
Vi människor är ju en resurs för hunden, då vi förser den med mat för överlevnaden. I stället för att ge maten "gratis" i hundskålen inomhus så kan du ha maten i fickorna och ge en liten ranson då och då när ni är ute. Om all mat ges utomhus kommer vi att se framstegen fortare. Man kan ju t ex ge mat där rådjuren eller kaninerna finns.
Man bör även tänka på att inte ge godis tillsammans med en avmätt klapp på huvdet eller fantastilöst bara slänga iväg en boll för hunden att leka med själv. Se till att använda dig av dragkampslekar eller jaktlekar både när du belönar med godis och med leksaker.
När vi ser hundar som tränat lydnad håller de sig nära föraren och lyder glatt varenda signal. Det beror på att de "tigger", då de i hög grad förväntar sig godsaker och lek. När hunden börjar förvänta sig godis, mat eller lek av oss, så kommer de per automatik att ha mer fokus på oss. De kommer att börja titta på oss mer; de börjar "tigga". Vilket är målet!
Vi är många som på hundkurs fått lära oss att springa åt andra hållet när hunden springer iväg, samtidigt som vi ropar hundens namn. Man kan säga att vi i grunden belönar ett oönskat beteende när vi belönar hunden efter att hunden har vänt för att springa efter oss.
En bra grund för träning av inkallning får vi i stället om vi springer när hunden har uppmärksamhet på oss, och sedan belönar att hunden springer efter. Belöna aldrig när hunden är på väg bort, utan belöna alltid vid kontakt. Din uppgift är att skapa uppmärksamhet och intresse för dig och det som händer runt dig. Låt hunden tro att den styr dig genom att få dig att springa, trilla, leka, ge godis eller mat – i och med att den tar kontakt.
Eva menar att hundar måste bli mer "tiggare" i vår relation, då det är ett viktigt beteende för en bra relation, vilket ger förutsättningar för lyckade inkallningar och annan träning. Hunden ska lära sig att det är värt att tigga om händelser och uppmärksamhet, och då får vi inte vara "fattiglappar" i hundens ögon.
Lär hunden skvallra
Skvallerträning är numera ett vedertaget begrepp bland hundtränare. Träningen går ut på att plocka upp det korta beteende som en hund visar upp när den upptäcker något intressant i sin omgivning. Den stannar och tittar till innan den i hög fart springer iväg efter eller mot något. Kan vi få hunden att vända sig mot oss – för att skvallra – när den upptäcker något spännande i omgivningen, t ex fågel, människor eller andra hundar, har vi kommit en bra bit på väg. Det är med förväntan om belöning som man kan få en hund att börja skvallra. Den ska känna att den har en uppgift att sköta, och som lönar sig att utföra.
Att påbörja skvallerträningen i koppel ger bättre kontroll över träningen. En hund som stannar upp vid någon synretning belönar vi för att sedan springa iväg tillsammans.
Om man vill träna en hund som är väldigt förtjust i hästbajs så kan man plocka upp hästskit som man kan använda sig av i träning. I själva träningssituationen visar man en godisbit innan man släpper ut hästbajs på marken. Hunden ska vända sig mot föraren, och då blir det belöning! Man tränar ofta och på kort avstånd. Förhoppningsvis kommer hunden att skvallra, genom att titta på dig, när den framöver stöter på hästskit på er promenad. Då får du, speciellt i början, belöna som du gjort på träningen.
Mer tips om skvallerträning hittar man på youtube, i boken Kontaktkontraktet och i en artikel som finns på Evas hemsida. (Du hittar även en övning för nybörjare i slutet av denna artikel, så att du snabbt kan komma igång med träningen.)
Träna på att kunna bryta
Att säga "nej" och sedan ge hunden belöning när den rättar sig kan få andra effekter än planerat. Det finns risk att hunden länkar fel, och sedan väljer att göra fel för att rätta sig själv – för att få godis. Ett "nej" borgar inte för att hunden lär sig något så att den gör rätt nästa gång. Avbryt därför inte som en "fattiglapp".
För att vi ska kunna bryta ett oönskat beteende så måste vi börja träna på nära avstånd i koppel, där vi fysiskt kan nå hunden. Leta efter en situation där hunden är nära men upptagen av något. Om hunden t ex står med nosen vid en luktfläck, i koppelavstånd från dig, så kan du passa på att träna. Ha en godis i handen (eller boll). Peta märkbart till hunden på sidan så att hunden blir medveten om dig och vad du erbjuder. Samtidigt säger du hundens namn glatt, vrider dig om och rör dig bortåt samtidigt som du belönar hunden när den följer efter.
Målbilden är att hunden (utan fysisk kontakt) ska avbrytas och tvärvända på t ex namnet som signal, få en belöning och sedan stanna kvar hos föraren. Det ideala är att även träna in en frisignal när hunden inte längre är under kommendering. Det kan vara ett ord eller ett ljud, som talar om för hunden att den inte längre behöver vara nära och fokuserad på dig.
"Kan man inte bryta hunden vid en luktfläck har man inte en chans att stoppa en kaninjakt"
Viktiga associationer
Att hunden i full fart rusar mot en dörrklocka som ljuder, eller en kylskåpsdörr som öppnas, beror på de starka känslor som utlöses av dessa signaler. Det finns, utan att vi tänker på det, en massa signaler som hunden har plockat upp – för mat, lek, springa iväg, rädsla, vår glädje mm. De flesta av dessa signaler är inte planerade eller intränade utan har uppstått spontant.
Vi önskar alltså betinga starka känslor till en viss given signal, likt dörrklockan eller kylskåpsdörren, så att hunden avbryter sitt beteende och kommer på inkallning.
Vad kan vi använda oss av för signaler? Vilka är lämpliga med tanke på att hunden ofta ska kunna kallas in från avstånd?
• Kroppssignaler är tysta och kan användas för att signalera en aktivitet eller önskan. Man kan t ex ställa sig i en "givakt-position", eller vända upp en hand som nostarget.
• Ljudsignaler i form av busvissling eller visselpipa är mycket effektiva.
• Röstsignaler bryter sällan igenom, varför de är mindre effektiva. Alternativet är ett gällt "dödsskrik".
• En signal som redan har använts, men när föraren varit i affekt, kommer ej att fungera. Börja om med ny signal som inte använts tidigare.
SOS-signal
Med planerad träning kan vi få till en effektiv och användbar signal som tränger fram i bruset, och som hunden associerar med något den uppskattar mycket – och därför reagerar starkt på. Signalen, som alltid efterföljs av något hunden verkligen vill ha, kan vi sedan använda oss av som en SOS-signal vid kritiska lägen, medan t ex hundens namn, eller någon annan signal, kan räcka för påkallning i olika vardagssituationer.
Hunden kommer att springa med hög fart om den associerar signalen med något den upplever mycket positivt. Men vad tycker din hund om? När du kommer hem? Du öppnar kylskåpsdörren? Kanske en rådjursklöv som dras i ett snöre är vad som skulle göra din hund tokglad? Vad som får din hund superglad är det bara du som vet.
Som exempel kan vi ta glädjen hunden känner när matte eller husse kommer in genom dörren efter att ha varit borta. Vi skulle t ex kunna betinga associationer genom att blåsa i en visselpipa precis innan vi öppnar dörren och stiger in över tröskeln för att hälsa glatt på hun-den som kommer rusande. Ljudet av visselpipan skulle ganska snart kunna bli en mycket positivt betingad signal, som hunden skulle uppmärksamma ute – och som skulle kunna användas vid inkallning på liv och död.
Ljudet av visselpipan kan även föregå mycket rolig och intensiv lek. En bolltokig hund skulle nog verkligen uppskatta om ägaren stod med visselpipan i munnen, redo att blåsa, för att samtidigt kasta bollen långt med hjälp av en bollkastare. Om ägaren eggar hunden lite extra inför kastet, så blir ju hunden än mer energifylld – vilket resulterar i en ännu starkare känsla hos hunden, vilket är det vi önskar. Om hunden skulle börja skälla kan vi stoppa tillbaka bollen, och ta en paus då hunden har gått upp lite väl mycket i stress.
I samband med att vi tränar signalen ska det helst vara mycket fartig och rolig aktivitet; t ex kamp- eller jaktlekar. Det är viktigt att vi anstränger oss för att vara busiga och lekfulla tillsammans med hunden - det ger bättre driv och fart. Lek bygger realtioner, vilket är viktigt att tänka på. Om hunden uppskattar godis ska man inte bara ge det rakt upp och ner, utan lek med hjälp av till exempel rollspel för att väcka känslor och bygga förväntan.
SOS-signalen, t ex busvissling eller visselpipa, ska inte blandas med vardagsträningen – utan vara en unik signal som inte ska missbrukas. Som alltid med hund så gäller inte mängdträning, utan det är bättre att under ett träningstillfälle få till några få inkallningar med bra kvalitet. Även när signalen sitter så måste den underhållas, så att inte associationerna till signalen dör ut.
Variera belöningarna när hunden återvänder efter inkallning; Ofta kan hunden få springa förbi föraren för att jaga en boll. Eller så kan man slänga en boll mot hunden när den är på väg in. Variation förnöjer.
Kom igång med skvallerträningen
Om hunden tycker om människor kan man enkelt börja träna på mycket nära håll i enkla situationer om man är två personer. Övningen går ut på att hunden ska välja bort en människa vilket resulterar i belöning hos föraren.
Hundföraren står med hunden i koppel framför sig, och har visat hunden en möjlig belöning. Den andra personen kommer fram och säger "hej". När hunden väljer bort den nya personen och tittar tillbaka på föraren (utan att gå fram) kan den ge en inkallningssignal och gå iväg några steg för att leka eller ge godis beroende av vad hunden gillar. Att hunden inte ska gå fram, utan endast titta på föraren, beror på att de annars lär sig att springa fram och därmed lär sig en fel kedja av händelser. Hunden ska enbart lära sig "titta/titta bort". Den andra människan ska enbart fungera som en "target/retning" och inte utgöra målet för träningen.
När hunden har förstått vad övningen går ut på, så kan man försvåra genom att samma övning görs tillsammans med t ex bästa kompisens hund.
Man måste i träningen tänka på att nya situationer på längre håll är svårt, typ omöjliga att lyckas med, så börja all ny träning på nära håll.
-------------------------
Eva Bodfäldt är en av Sveriges mest kända utbildare, föreläsare och författare till bl a boken Kontaktkontraktet som blivit myckt uppskattad. I grunden är Eva hundpsykolog med inriktning mot inlärningspsykologi och samspelet mellan hund och människa