Att Mio var villig rådde ingen tvekan om, och Ruffa såg mycket villig ut hon också. Hon ställde upp sig och vek svansen åt sidan. Mio fick göra vad han ville, så länge han inte klev upp på henne. Då vände hon sig om mot honom, men lät honom fortsätta uppvakta henne. Värmen och leken tog ut sin rätt, så vi avbröt för att låta hundarna vila. Vi åkte ner till Siljan för att låta Ruffa fick svalka av sig.
När hundarna fick träffas igen efter någon timme fortsatte leken, men vi tog in dem i ett svalt källarplan. Det dröjde inte länge förrän det blev en parning. Det blev en ordentlig "hängning" och de satt fast under ca 30 min.
På kvällen fick Ruffa och Mio träffas igen. De hade återigen lust, och parade sig ganska omgående ute i trädgården. Denna gång "hängde" de i ca 15 min.
Med tanke på att varken vi, eller hundarna, är erfarna så har det gått väldigt smidigt. Tror inte att det hade kunnat gå så mycket bättre. En fantastisk känsla!