Anders är utbildad humanpsykolog som valde att använda sin utbildning till att jobba med hundar, och kom att bli den första hundpsykologen – och har genom åren tränat tusentals hundar med problematiskt beteende. Han har dessutom gjort flera studier på beteenden hos hunden och de emotionella banden mellan djur och människa.
Anders tog på föreläsningen upp begreppet "ledarskap", vilket enligt honom är missförstått, och redovisade därefter flera moderna etologers kritik av begreppet. Till exempel har man inte bland vilt levande flockdjur (t ex vargar) kunnat finna en rangordning baserad på att vissa djur dominerar andra med maktmedel. Anders föreslår att vi byter ut "ledarskap" mot "lärarskap" och i stället för att försöka vara ”ledare”, ska vi granska oss själva som ”lärare” och tränare. Han visade på vilka fel de flesta av oss gör i träning och många fick anledning att känna igen sig själva – med ett skratt. Sen har vi det där med vanliga vardagssituationer, där vi mer är kompisar med våra hundar. Men som sådana kan vi också lätt skapa problembeteenden, fast vi egentligen försöker att hindra dem. Ibland bara genom att ge uppmärksamhet åt beteenden vi vill få bort.
Problemhundar på 60-talet
Anders Hallgren talar egentligen hellre om ägare än hundar, och exemplifierar problematiken genom att se till hur man definierat problemhundar genom åren, och hur man bemött dessa.
På 1960-talet ansågs en problemhund vara "knäpp i huvudet", och man försökte använde våld för att komma tillrätta med problematiken. Om inte det hjälpte så avlivades ofta hunden. Anders var nybakad psykolog vid denna tid, och blev intresserad, och det var så han kom in i hundvärlden. Han gav exempel på hur han engagerades då en man inte kunde förstå varför hunden inte kom när han ropade. Med kroppsställning som påminde om Hulken, och en hotande inkallningston, ville såklart inte hunden komma in till honom.
Ett hot om straff har ingen inlärningseffekt. "-Neeej" kan dock bli en signal för en godisbit, om man belönar i samband med ordet, och då kan hundar bryta sitt beteende.
Mentaltester på 70-talet
På 1970-talet ansågs en problemhund vara en mentalt dålig hund, då problemen endast beskrevs som orsak på grund av stress. Man började införa mentaltester, vars syfte var att mäta hundens stresstolerans, och hundar med sämre värden på testet avlivades många av gångerna. Enligt Anders var det ........
- 25 % hundägaren,
- 20 % över- eller understimulering,
- 20 % posttraumatisk stress,
- 10 % hemmiljön
- 10 % på grund av chock tidigt i hundens liv.
Hundägarens inflytande på tester och beskrivningar är enligt Anders Hallgren stort, t ex:
• Attityd till hundar och fostran
• Tidigare erfarenhet av hundar, framför allt kvalitativt
• Mer än en hund i familjen
• Ensamhet och isolering
• Positiv lydnadsträning
• Bostadsförhållanden
• Fysisk och mental aktivering
(Jag tror det finns många som skulle vända sig mot de siffror som presenterades och det efterföljande resonemang, då det finns forskning som visar på betydligt högre arvbarhet för t ex rädslor och aggression.)
I mitten av 70-talet ansågs dock de problematiska hundarna vara ett resultat av att ägaren hade bristande ledaregenskaper, vilket är ett antagande som har följt oss ända till idag. Ledarskapsövningar skrämmer hunden till lydnad, och en auktoritet får endast hunden att gå ner i energi. Denna metodik, som lärts ut under många år, är ovetenskaplig och saknar relevans i det vilda djurlivet, vilket Anders Hallgren återkommande gånger fick anledning att återkomma till.
Alfahundar och rangordning
År 1999 och 2000 började man prata i termer av alfa och rang. Något som helt saknar relevans i det vilda djurlivet, men som dock har noterats bland djur i fångenskap, säger Anders Hallgren. I naturen bestäms inte rang av maktförhållanden, utan man kan se föräldrapar. De yngre uppvaktar och visar beundran för de äldre. På samma sätt som hunden visar glädje när vi kommer hem och möts i en återföreningsrit. Hunden visar att den tycker du är störst, bäst, vackrast och framförallt äldst. Hunden talar om, och visar, vem som är ledare. Man är redan ledare i hundens ögon, och problem beror inte på ledarskap utan på inlärningsproblem. I studier har man kunnat se vargar ha fysisk kontakt genom att en individ duttar sin nos mot en annan individ; så ofta som 6 gånger i timmen. De lever i en sammanhållande, emotionell och känslig samvaro. För flockdjur är det viktigt med rutiner, förutsägelser och sammanhållning. En snäll ledare är en naturlig ledare, och t ex vargar tillrättavisar normalt inte yngre.
Den gamla inlärningsmetodiken (som baseras på teorin om rangordning) resulterar i några felaktiga förhållningsregler, bland annat att hunden inte ska:
- få gå ut genom dörren först
- få sin mat först
- få skvätta/kissa hur ofta den vill
- få obegränsad välkomstglädje
Hundar ska inte tryckas ner psykologiskt, då det bara ökar avstånd till ägare. För hundar är det helt naturligt med sammanhållning/ bounding – vilket är det helt motsatta.
Orsaker till problem
Några vanliga orsaker till problematiska beteenden som nämndes:
• Över- och understimulering
I vårt samhälle är understimulering en vanlig orsak till att hundar visar problematiska beteenden. Vissa hundar vilar i 20 timmar eller mer per dag, vilket inte ger hunden bra förutsättningar. Lågintensiv stress (sk social stress) är densamma som vi människor drabbas av när vi "går in i väggen". Det gör vi när vi inte trivs med arbete, kollegor, arbetstider,mm. Stressen växer allt mer och slutar i emotionell utmattning. Passiviserade hundar kommer att visa problembeteenden pga att de blir utagerande och jobbiga för ägaren.
• Chock, framför allt tidigt i livet. Ca 50 % blir chockade av fyrverkerier varje år (vilket resulterar i latent trauma/stress). Idag kan vi behandla dessa hundar. En chockad hund bör få lugnande medel i samråd med veterinär i ett begynnande skede.
• Ryggproblem, vilket 60 % av alla hundar lider av enligt Anders Hallgren. Det är samma statistik som för oss människor, men alla hundar lider inte. En smärtutredning bör göras för att kunna avskriva fysiska problem hos en hund som visar problematik.
• Stresstillstånd utan återhämtning, vilket kan uppstå på grund av mycket pinn- eller bollkastning.
• Sedan 20-25 år har exteriördomare premierat övermaskulina hanar på utställning. Detta har ofta resulterat i att uppfödare avlat på just dessa egenskaper, vilket lett till att många hanar numer har en ökad testosteronhalt, som ger problem med ökad kamp-, sex- och stress-hormon. Övermaskulina hundar har definitivt ökat i mängd – vilket utgör ett problem. För ca 10 år sedan upphävdes det förbud mot kastrering som rådde, troligen på grund av det stora antalet överhaniga hanar som avlivades. Fortfarande idag är dock behovet av kastrering stort, och det borde ligga på uppfödare att inte avla på dessa egenskaper. Det är dock svårt att bryta trenden så länge domare prioriterar dessa hanar på utställning.
Anders Hallgren vill råda till försiktighet när det gäller kemisk kastrering, då det enligt honom finns risk för många biverkningar. Anders rekommenderar i stället Testoblock, som är ett kosttillskott som har visat sig ha effekter på, och kan lindra, aggressivitet och andra stressrelaterade symptom av testosteron, t ex dålig aptit, stress, sexuellt tikintresse mm. På föreläsningen angavs att medlet fungerar på ca 90 % av hanarna. De blir mindre intresserade av tikar och hamnar mer sällan i slagsmål.
Exempel på problemlösningar
Inlärningsproblem som orsakar olika oönskade beteenden är vanligt. Godis är dock bra och effektivt under inlärning och omlärning. Renskav är så gott att hunden är beredd att byta bort stamtavlan. Hunden blir glad och motiverad. Vi åhörare fick några exempel på inlärning:
• Oönskad jakt
Hundar kan börja jaga joggare eller annat, och är resultat av brist på träning. Det är enkelt att komma tillrätta med, men kan upplevas som socialt jobbigt av hundägaren. När hunden ger sig efter joggaren ber man joggaren stanna, och ber den även ge hunden en godis. (Man kan ju träna med en kompis också). Ganska snart kommer hunden att göra ägaren uppmärksam på ett jaktbart byte, då hunden tycker det är dags för godis - då den börjat associera joggaren med godis. Hunden kommer att börja skvallra då den ser möjlighet för belöning.
• Olika moment med störning
Vi är ofta duktiga på att få hundar lydiga, genom en lyckad inlärning av sitt, ligg etc. Men när vi vill träna vår glada yngling, som drar och vill fram till andra hundar (som han tycks se som himmelriket) så använder vi oss ofta av en annan inlärningsmetod. Visserligen kan vi ha godis, leksak och boll i fickorna – men osäkra på oss själva och hunden blir vi förändrade. Vi blir stela och onaturliga, och ger t ex kommandot "fot" lite hotfullt. Och när den ofta mer eller mindre misslyckade träningen är över så säger vi glatt "upp och lek"; som är vår signal för att träningen är slut för stunden. Vad vi just berättat för hunden är att fotträning är något trist och eländigt, men att pausen är rolig. Det ska ju vara tvärtom. Fot ska ju vara roligt och innehålla belöningar och lek, medan slutorden "upp och lek" ska sägas lite sorgligt; som att det roliga är slut. Helst ska ju hunden vilja träna mer, då träningen ska vara rolig, och inte vilja ha den oönskade pausen.
Samma sak händer ofta när vi ska träna in "sitt och stanna kvar". Vi ber hunden sitta, vilket den lyder. Men sen böjer vi oss hotfullt över hunden, stirrar den i ögonen och ofta med ett lyft hotfullt finger mot hundens ögon, varefter vi med skärpt och kraftfull röst säger "stanna". Oroliga lämnar vi våra hundar, och vänder oss om – osäker om hunden verkligen sitter kvar. Gör den det så upprepar vi ett barskt kommando med stirrande ögon och varnande finger, vilket blir som skällsord. Till slut reser sig hunden och närmar sig ägaren. Men vad hände egentligen? Hunden var inte olydig, den blev mest förbryllad över ägarens beteende. Hunden tänker: "Stackars husse, han är konstig! Han blir ju mer ilsken för varje steg han tar bort från mig. Hur mår egentligen husse?" Hunden måste få höra att den är duktig medan den sitter kvar.
• Ringer på dörren...
Hundar är flockdjur, och förväntar sig att flocken ställer upp. När det ringer på dörren springer hunden emot dörren med alarmerande ljud. Husse springer efter, gapandes – ett tecken på att husse vill hjälpa till. Hunden tolkar det som att de utgör ett bra team; de skäller lika bra. Tillsammans jobbar de upp stress/vaktande. För att skämta till det kan man tillskriva hunden tanken: " Tack för samarbetet! Jag är redo! Öppnar du dörren, så biter jag!" För att komma tillrätta med den alarmerande hunden kan man ha en ask med godis utanför dörren. Besökare som kommer får ge hunden en godisbit, Hunden lär sig fort, och kommer inte att vakta dörren – utan förvänta sig godis.
• Hundar som gör utfall
Som husse eller matte till en hund som gör utfall mot andra hundar lägger man sig till med vanor. Man blir en spanare på heltid – vad händer bakom hörnet, eller långt därborta? Och man försöker tolka alla hundar man möter, men ibland är det inte hundar man ser – utan barnvagnar, påsar etc. Man är på helspänn och ständigt orolig. Är hunden lös så får man panik när man ser en annan hund, och ropar ett panikartat "hiiit" – vilket uppfattas som ett alarm. Hunden kan då triggas att springa fram emot den andra hunden, men oftast händer ingenting när hundar möts. Det är först när flocken hinner ikapp som understöd som slagsmål blir ett faktum. Därför är det alltid bäst att springa åt andra hållet – så att inte hunden får känslan av understöd från matte eller husse.
Anders Hallgren uppskattar att han haft med ca 5.000 aggressiva hundar att göra, men har aldrig själv blivit biten. Vid kontakt med en aggressiv hund bör man dock tänka på att aldrig gå rakt emot hunden, utan att gå i riktning emot sidan av den andra hunden som att man ska passera. Inte heller bör man ta ögonkontakt. Vill man ha kontakt bör man i stället stanna vid sidan av och gräva lite i marken, vilket får hunden nyfiken. När den kommer fram kan den få en godis.
Hundar som har periodiska problem med andra hundar, dvs går bra vissa dagar men inte andra, kan ha problem med smärta. Vilket naturligtvis bör kollas upp med veterinär eller fysioterapeut.
• Drar i kopplet
I början av promenaderna drar hunden ofta i kopplet, vilket kan bero på energiproblem. Hunden är understimulerad, med överskottsenergi. Ofta drar hunden i början av promenaden, men mindre allt eftersom. Anders råd är att mentalt stimulera hunden innan promenaden, så att energinivån är lägre redan från start.
Mental stimulering
Naturligtvis måste hunden få fysisk motion, men den mentala motionen är minst lika viktig. En hund med bra fysisk form tröttas inte av 1 timmes promenad. Däremot tröttar mentalt arbete, varför mental aktivering inomhus är underskattad, men ack så viktig. Vi tillbringar mycket tid hemma inomhus, och det finns mycket vi enkelt kan göra för att stimulera hunden. Anders Hallberg bjöd frikostigt på sina egna mentala övningar som han gör med sin hund "Macho" dagligen:
• Anders gömmer i hemmet ca 50 stycken godisbitar (1 x 2 mm) vid lunchtid varje dag. Om han råkar missa klockan kommer Macho att tala om att timmen är slagen. Det tar inte många minuter att placera ut godisbitarna av lever, men det tar Macho c:a 20 minuter att leta upp dem.
• Varje kväll kl 20 får Macho söka bland många olika "paket", dvs olika förpackningar, som innehåller godis. Även denna gång håller hunden noga reda på klockan, och talar om ifall aktiviteten blir sen. Några få minuters arbete av oss människor kan få hunden att vilja jobba i åtskilliga fler minuter.
• På promenaden läggs stationer in var 50-100 meter. En station kan bestå av att hunden får balansera på sten och stock (med godis som belöning), nycklar som kastas för hunden att söka efter, söka efter godis som gömts i barken på ett träd (godis-träd), eller leta efter en gömd leksak.
De kontinuerliga aktiviteterna får hunden att strunta i vilt och annat, eftersom hunden vill till nästa station. Hunden tycker det är spännande, och aktiviteterna tröttar hunden mentalt.
Den moderna etologin
Det är djupt rotat för hunden att hålla ihop en grupp, vilket görs med signaler och beteenden. Man har genom studier visat på 15 olika signaler för sammanhållning, vilka görs dagligen. Den moderna etologin innebär att man bör uppträda etiskt och se hunden som fullskalig familjemedlem.
Nytt är att man börjar tala i termer av "vårdnadshavare". Det kan jämföras med att man som människa idag ses som "ägare", vilket innebär att hunden är en sak (vilket återspeglas i juridiken). Detta om vårdnadshavare är en diskussion som förs i bland annat Frankrike.
Finns lösningar på allt
En hund med lite udda beteende kan orsaka en del pinsamheter, t ex hoppa på en välklädd dam i vitt. Med mycket glimt i ögat föreslår Anders att man som hundägare kan komma undan det mesta. "-Oj, vad han tycker om dig, så brukar han inte göra!" Damen kommer troligen att bli smickrad och skaka av sig smutsen, och situationen är räddad.
Anders förordar klicker som redskap, eftersom det avdramatiserar situationer. Man kan i ett tidigt skede bryta många beteenden med hjälp av klicker.
Den bästa läraren
Utan tveksam är hunden själv den bästa läraren, som får oss att göra än det ena, än det andra. Vi är oftast inte ens medvetna om det. När ljudet av kylskåpsdörren låter så kommer hunden direkt, och visst får den något? Eller när den tittar på dig med bedjande ögon; kan du motstå dem? Du vet säkert vad den vill, och gör det. Det finns många situationer i vardagen som får oss att göra vad hunden vill – det den har lärt oss!
Anders Hallgren berömmer oss svenska hundägare trots allt:
"– Du hittar inte så lyckliga, glada och lydiga hundar som i Skandinavien. Sverige är dock allra bäst, vilket kan förklaras av att vi har hållit på längst med positiv inlärningsmetodik."
Det var en mycket underhållande föreläsning som Anders Hallgren höll med mycket glimt i ögat, och vi var många som skrattade igenkännande – samtidigt som vi lärde oss mycket.