Begreppet vattensvans (water tail) har man läst och hört om, men med tanke på att det varit nästan 30 grader ute, och varmt i vattnet eftersom det är Mälaren hon badat i, så kändes det osannolikt att Ruffa skulle ha drabbats av det. Barbet ska ju klara vattenapportering i iskallt vatten trodde jag.
Efter ett samtal till veterinär, via Agrias jourtelefonnummer, så bekräftades att Ruffa med största sannolikhet drabbats av just vattensvans. Veterinären sa sig inte kunna berätta varför och hur det uppstår eftersom det inte finns någon vetenskapligt belagd kunskap om det. Man vet inte om det beror på kyla eller fukt, och t ex hundar som klarar sig på vintern kan få det på sommaren. Man tror dock att vissa individer är känsligare än andra. Vad man dock vet är att det ofta är väldigt smärtsamt för hunden, och att man kan behöva smärtstillande. Någon annan behandling finns inte. Eftersom Ruffa inte visade några som helst tecken på smärta var beskedet att bara vänta ut det vilket kunde ta en vecka, och sen avhålla sig från bad i någon vecka.
Nu verkar Ruffa, som tur är, ha drabbats lindrigt - för redan nästa morgon var svansen återställd. Men hon får avvakta ett par dagar innan hon får simma igen och det är nog klokt att se till att torka svans och svansrot efter baden framöver.