Vi har påbörjat en förberedande tävlingslydnadskurs för Anette Wallin på Apollogruppen. Första tillfället hade vi teori där vi gick igenom regler, moment och prissättning. En hund måste vara 10 månader, och föraren fyllda 12 år, för att få tävla. Kastrerade hundar får delta, men ej kemiskt kastrerad hanhund. Löptikar får inte delta, med undantag för internationell elitklass. Om man vid tävling uppnår minst 160 p, av möjliga 200p, så tilldelas man ett "förstapris". Klarar man det tre gånger kan man ansöka om lydnadsdiplom och hunden får titeln LP1. För att tilldelas championat måste man ha godkända resultat i såväl lydnadsklass 1, 2, 3 som elitklass. I klass 1 är momenten: - platsliggning - tandvisning - linförighet - läggande under gång - inkallning - ställande under gång - apportering - hopp över hinder - helhet Div övningar vi fick börja med: - Kolla om hunden kan handkommandon sitt, ligg och stå genom att stå med ryggen till - Mata godis under 30 sekunder. Hur många hinner du? Helst 20 stycken. - När du går omkring och hunden går upp på vänster sida och tar kontakt = klick - Rumpa In = om man tränar ostkroken slipper man ett snett sättande - Servera godis utifrån för att hunden inte ska tränga och hamna snett framför - Stoppa in godis, och låt inte hunden möta dig för att få godis - Låt hunden lära sig att apportera tändstickor (med borttaget svavel) eller skedar Vi har haft äran att få träffa Sten som är 16 veckor gammal. Han är halvsyskon med Ruffa och är en av de 8 valparna från Elviras andra kull. Han har mest spenderat sin tid i de norrländska skogarna tillsammans med matte och husse - men nu fanns det tid och möjlighet för att träffa Ruffa. Vi möttes i Sätra där hundarna kunde springa fritt. Han var så pigg och glad, även om det var med lite skräckblandad förtjusning han lekte med Ruffa. Han pep när Ruffa blev lite för ivrig, men var snart på fötter och ville leka mera! :) När vi lät Ruffa vattenapportera sprang Sten glatt efter, vilket slutade med att han oplanerat tvingades simma! :) Han var den charmigaste valp jag mött. Jag minns inte att Ruffa ens varit så charmig! :) Vi ser fram emot att få se Sten växa, och hoppas kunna träffas snart igen! :) Ruffa är numera en duktig vattenapportör, men när hon får konkurrens backar hon. Även om apportering är det absolut roligaste hon vet så stannar hon i vattenbrynet om det finns ytterligare vattenapporterande hundar i närheten. På torra land är det annat - där skulle hon aldrig vika ner sig. När vi för någon vecka sedan var i Vinterviken med Sassa så var jag säker på att få se Ruffa simma. Men Sassa visade sig vara en mycket duktig simmare. Ruffa vågade inte närma sig de kastade pinnarna. Det kan ju bero på att Sassa är Ruffas idol, den vuxna tiken hon träffade mycket som valp. Vi fick slänga ut flera pinnar åt olika håll för att få i Ruffa. Men när hon själv hittade en stor vattenfylld petflaska i vattnet så tycktes hon anse att den var hennes - för den simmade hon ut för att hämta utan att tveka! :) Apollogruppen hade bjudit in till en aktivitetsdag. På schemat stod tipsrunda, hundloppis, prova-på rallylydnad och agility, hundfiskdamm och korvgrillning. Hundloppisen blev uppskattad av många. Vissa fick rensat bland hundsakerna och andra gjorde fynd. Ruffa fick två nya halsband i skinn för 20 resp 30 kr. Det fanns även en "hundfiskdamm". Det var en markerad ruta som bara hunden fick gå innanför, och på en minut skulle hunden hämta så många utlagda föremål som möjligt. Och man fick behålla alla föremål som hämtats! :) Det såg roligt ut, men Ruffa hann aldrig med att prova denna roliga aktivitet. Synd med tanke på att hon precis lärt sig kommandot "hämta/städa"! :) Agility visade sig återigen vara riktigt roligt. Ruffa var stundom riktigt duktig och hoppade igenom ring-hindret trots att hon aldrig har sett ett sådant tidigare. Vår lantliga tillflyktsort ligger i Stockholms innerskärgård, och när vi besökte hörn av ön där vi inte varit tidigare så hittade vi till Torskholmen. Vi hamnade på branta otillgängliga klippor och blev sittandes för att njuta av naturen och utsikten. Ruffa höll sig dock inte stilla utan klättrade runt som en bergsget, och nådde platser jag inte hade kunnat ta mig till utan mycket stora besvär. Hon stortrivdes! Så var det dags för Ruffas andra officiella utställning i Vallentuna. Linda hade erbjudit sig att vara hennes handler - vilket vi var väldigt tacksamma för. Den första utflykten vi gjorde efter att Ruffa anlänt som liten valp gick till djuraffären "Pets in Town" som Linda driver, och fortfarande idag är Linda en av de människor som Ruffa blir mest exalterad över att få träffa. Tyvärr förstördes dagen av ett kompakt ösregn. Orutinerade som vi är tänkte vi inte på att sätta på henne regnoverall eller åtminstone torka av henne med handduk. Dessutom var det dags för rasen barbet 1,5 timme senare än beräknat, vilket gjorde att Ruffa fick vänta drygt 2,5 timme innan det var dags att äntra ringen. Ruffa var så genomblöt att hon till och med började skaka sig medan hon sprang i ringen. Hon såg även ut att vara lite överenergisk, som hon alltid är efter bad och simturer! :) En eloge måste ges till Linda som inte visade något missnöje trots förseningen, dyngsur hund samt blöta kläder och skor! :) Först ut i ringen var dock en annan barbet som heter Mio. Han hade åkt från Leksand för att ställas ut. Hans matte var rutinerad och hade låtit Mio vänta i en bur under ett parasoll, och han sprang snustorr in i ringen. Det skiljer ca 10 cm mellan Mio och Ruffa i mankhöjd, och i sitt våta tillstånd såg Ruffa verkligen pytteliten ut i jämförelse! :) Mio lämnade ringen som nybliven svensk champion, och blev även bäst i ras. Det var roligt att få träffa andra barbetägare och att få se en barbet-hanne för allra första gången. Det hade varit jättekul att få se dem leka ihop, men man tänkte inte ens tanken i det vädret. Domaren Hans Almgren gav Ruffa excellent i kvalitetsbedömningen. "Bra könsprägel. Runda mellanbruna ögon. Långa väl ansatta öron. Kort tillräckligt stark hals. Något lång i länden. Kunde ta för sig bättre fram. Stabilare frambensrörelser önskas. Lågt ansatta haser. Tillräckligt slutna lockar. Bra svärta i kroppspälsen. Något högt buren svans. Något framplacerad skuldra och överarm." På hennes förra utställning denna sommar tyckte domaren att hon var lite låg men hon ansågs däremot ha välformad kropp och sunda rörelser. Man tycker att det är lite märkligt när domare kan göra så olika bedömningar... De senaste dagarna har Ruffa bearbetats med sax för första gången. Ruffa är anmäld till utställningen i Vallentuna, och Linda som ska visa upp henne tyckte med all rätt att hennes päls behövde putsas! :) Det finns ingen speciell klippning för barbet då de skall visas som en naturlig och rustik hund, men man kan förstärka hundens naturliga former med saxen. Eftersom jag är novis på utställningsklippning, och allmänt ovan med sax, räddades jag av ett funnet dokument på nätet. Den amerikanska barbetsidan har lagt upp en skiss med anvisningar - och med den framför mig vågade jag mig på att börja klippa henne. Som stöd hade jag Albins matte, vilket betydde mycket! :) Vi klippte lite här och där, och det var rätt roligt. Vissa partier var svårare än andra, och det gällde att sluta i tid innan man gick helt överstyr! :) Mycket hår togs bort under bröst och mage, men även rumpan trimmades in en del. Jag vet inte hur lyckat det blev i en experts ögon, men jag blev iaf nöjd även om jag tror att man kan klippa ännu mer! Följande text fanns att läsa på den amerikanska barbet-sidan: Barbetgrooming for show First brush and comb the dog carefully. All mats should be removed. Wash the dog and dry the dog with a blower (at least 2 weeks before a show, otherwise the coat is too soft and has not enough curls). När vi kom hem till "Albins" för ett tag sedan hade han sin kompis Cookie, 1 år, på besök. Ruffa började skälla redan i bilen och gjorde sedan allt för att jaga iväg Cookie. Ruffa gillar nämligen inte boxrar. Det är det enda synliga beteendet, som vi klart kan urskilja, till följd av det ruskiga överfallet hon var med om för ett år sedan. Vi passade på att träna genom att stanna kvar längre än tänkt så att Ruffa gavs en chans att börja vänja sig. Det gick bättre och bättre, även om de aldrig hann bli nära vänner. Ibland tog Ruffas lust att leka över och hon svarade på Cookie lekinvit, men snabbt kom hon på andra tankar och började skälla i stället. Cookie förstod naturligtvis ingenting, och ville helst sitta i mattes knä när hon blev utskälld! Albin, som är en retsticka av hög rang, har i Cookie mött sin överman. Hon vill alltid busa och det har slutat med att Albin t.o.m har sagt ifrån och sedan krypit undan och gömt sig för att få vara ifred! :) Ruffa har dock inte problem med alla boxrar, i alla fall inte på neutral mark. På utställningen senast var det med en boxer i finalrundan och den gick precis framför Ruffa. Ruffa brydde sig inte det minsta om den, så förhoppningsvis är detta ett övergående problem. |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|