Visserligen hade vi bestämt att inte köra hela banor, och absolut inga träningstävlingar. Vi behöver fokusera på kvalitativ momentträning. Det behövs för att vi ska kunna lära oss handling, och inte äventyra Ruffas intresse för sporten. Men vi beslöt oss i sista sekund att trots allt vara med. Vår orutin lyste dock igenom, och redan på banvandringen hade vi svårt att bedöma var Ruffa skulle komma att vara vid de olika hindren.
Till vår stora glädje sprang Ruffa med glädje och iver. Och hon hade klarat hela banan om vi hade kommit lite längre i vår handlings-träning. Man kan summera det med att Ruffa kan, men inte vi! :)