Ruffa ger fortfarande di, men endast några enstaka gånger om dagen. Hon börjar kunna vara kring dem utan att de endast ser en levande mjölkbar. Hon har börjat leka med dem mer, och hon månar om dem genom att tvätta öron och rumpor. Ibland tillåts hon att bara hänga i valphagen, och hon kan ligga intill dem. Men ofta, ofta vill de även dia - men då lämnar hon dem i stället för att skälla ut dem. Valparna äter nu så mycket uppblött torrfoder att de inte längre är beroende av Ruffas mjölk.
Veckans roligaste föremål inomhus har varit en hundkoja i kartong. Till en början ville de främst bita i den, men numera kryper de även in i den. På bilden är det Aska som intagit kojan, men det tycks vara Anjou (Otis) som uppskattar kojan allra mest.