Vi hade koordinaterna till några geocachgömmor och därför gick vi på kompassen utanför lederna. Det blev en tuff men rolig promenad genom skogen! :) Precis vid en gömma låg det opassande nog en huggorm, och vi var tvungna att koppla Ruffa då hon blev ivrig och nyfiken på det som drog till oss vår uppmärksamhet.
När vi sedan kom fram till sjön Trehörningen kunde Ruffa svalka av sig. Det var långgrunt mellan de små skären och hon trivdes ypperligt när hon plaskade omkring. Eftersom vi hade gått utanför lederna, med fokus enbart på kompassen på gömmorna, blev vi tveksamma när vi skulle tillbaka till bilen. Men som tur var hade vi studerat väderstrecken innan vi begav oss in i skogen. Det är nog bra om man tar koordinaterna på bilen nästa gång man går in i en större skog för att leta upp "cacher" eftersom man inte memorerar omgivningen på samma sätt som när man är ute för att leta bär eller svamp. Det här är ett underbart område för långa promenader - med eller utan hund!
Naturreservatet är det högst belägna i Stockholms län, och följaktligen kom det först upp ur havet efter istiden. På den tiden låg havsytan ungefär 75 meter högre än idag. Av det som idag är Stockholms län var det endast de högsta partierna i området som stack upp ur havet - området runt Tornberget. Närmaste fastlandet fanns på den tiden bortom Kolmården samt borta vid Kilsbergen i Närke. En hisnande tanke! Det antas att människorna på den tiden utnyttjade området för bland annat fiske, säl- och fågeljakt.